Andreas Gustafsson i ETC svamlar om dygnet-runtsamhälle

Jag vill inte ha ett dygnet-runt samhälle men Andreas Gustavsson i ETC är ute och cyklar när han tar påståendet om att 300 000 människor arbetar på obekväma arbetstider som exempel på dygnet-runt samhället. Han vill visa hur klass påverkar om vi kan välja dygnet-runt service eller inte. Att så många arbetar på obekväma arbetstider har dock mycket lite med ett dygnet-runt samhälle att göra och väldigt mycket med industrisamhället att göra. Däremot är det han skriver om detta, att det är svårt att få plats i förskola och liknande en realitet och ett verkligt problem. Det har helt klart med bristande valfrihet att göra, men inget med dygnet-runt samhället att göra.

De flesta som har obekväma arbetstider arbetar inom vården och industrin. Det handlar om vårdanställda som hemvårdare, sjukvårdsbiträden och sjuksköterskor. Därnäst kommer affärspersonal och bilförare, följt av metallarbetare, maskinförare, poliser, läkare och montörer. Det är kanske svårt att inse för en person som bor och verkar i en stad utan större fabriker och industrier. Dessutom är det minst 900 000 personer som arbetar på obekväma arbetstider. Inte 300 000. Alla är förstås inte LO-medlemmar, men de flesta är det sannolikt.

Metallindustrin kör i allmänhet tvåskift, det betyder obekväma arbetstider på morgon och kväll för väldigt många. All processindustri kör dygnet runt, det gäller den kemiska industrin och raffinaderierna på västkusten såväl som skogsindustrin. Det blir många med obekväma arbetstider. Bagerier och en del andra livsmedelsindustrier kör på natten för att det ska finnas färska varor på morgonen. Utöver industrin så finns obekväma arbetstider inom vården, transportnäringen, kollektivtrafiken, restaurang- och krogbranschen samt bland de som städar kontor,  industrier, butiker, restauranger och banker. Inte heller det har i allmänhet med nåt dygnet-runtsamhälle att göra.

Andreas Gustavsson har självklart också rätt när han kritiserar dygnet-runtsamhället och visar på dess avigsidor men kritiken skulle bli trovärdigare om han inte tog exempel som faktiskt inte har med saken att göra. Ett exempel som inte ens verkar vara korrekt. När vi diskuterar samhället måste vi faktiskt utgå från verkligheten och inte från vad vi tror om verkligheten. Det är inte alltid lätt. Men vi måste försöka. Obekväma arbetstider och bristande valfrihet är ett problem för vanlig folk, för arbetare. Men det beror inte på nåt dygnet-runtsamhälle.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

About these ads