Klassförtrycket överskuggar visserligen rasismen, men…

Torbjörn Tännsjö har rätt när han i DN skriver att klassförtrycket överskuggara rasismen, att det är en viktigare motsättning i samhället och en viktigare fråga för vänstern att arbeta med än ren antirasism. Det bästa och effektivaste sättet att motarbeta rasism är att fokusera på ekonomiskt-sociala frågor. Att se till att dessa klassfrågor är de viktigaste och det som diskuteras i första hand. Att fokusera på det som är viktigt, gemensamt och enande för fattiga, för arbetarklassen och fattiga är viktigt att fokusera på istället för det som splittrar som rasism, jämställdhet och liknande. Därmed inte sagt att dessa frågor är oviktiga, men för vänstern måste de vara lägre prioriterade än klassfrågorna.

Samtidigt får jämställdhet och antirasism inte glömmas bort. Även om vi i vänstern måste fokusera på klassfrågor är det viktigt att vi också bekämpar rasism och mobiliserar mot rasism. Genom att upprätthålla ett ständigt tryck mot rasism, motmobiliseringar mot rasistiska möten och demonstrationer samt massmobiliseringar mot rasism är nödvändiga saker. Hålls rasismen borta från gatorna minskar dess möjlighet att mobilisera och en normalisering motverkas.

Samtidigt måste vi konstatera att rasismen inte är ett problem som ökar i samhället. Allt tyder snarare på motsatsen. Rasismen minskar. Samntidigt ökar stödet för rasistiska partier. Samhället polariseras. Rasismen organiseras, rasisterna organiserar sig. Rasismen är dock inte huvudproblemet i samhället. Huvudproblemet är klassförtrycket. Det är dessutom något som ökar i motsats till rasism. Som Torbjörn Tännsjö skriver:

Den strukturella rasismen uppträder i form av tumregler vid umgänget människor emellan; dessa tumregler är individuellt rationella, men fördomsfulla. Det är förnuftigt för en ensam vit yngling, som möter ett gäng med fem svarta på en mörk gata en sen kväll, att hålla sig undan. Här finns, rent statistiskt, en risk för att råka illa ut. Försiktigheten bjuder att man håller sig undan. Samtidigt upprätthåller man en rasistisk fördom. Så verkar den strukturella rasismen.
[…]
Alla, som kan ses som ”främmande”, löper risk att utsättas för rasismens verkningar, av alla de slag som ovan uppräknats. Mest utsatta är de som lever i ett socialt underläge, i typiska invandrarförorter som Husby, Rosengård och Biskopsgården. De möts inte bara av latent individuell rasism och strukturell rasism utan också av öppen individuell rasism, till och med från myndighetsföreträdare. Det kan väcka föreställningen att allt ont i deras sociala situation emanerar ur rasismen. Detta är en vanföreställning. Visst lägger rasismen förolämpning till alla olyckor de drabbas av, men deras läge skulle vara nästan lika prekärt, om rasismen försvann. Vad de lider under är ett traditionellt klassförtryck. De är fattiga, arbetslösa, och de kan i många fall se fram emot ett liv som jämfört med majoritetens i vårt land är underprivilegierat.

Torbjörn Tännsjö menar vidare att om människor bibringas uppfattning att rasismen är huvudproblemet i samhället kommer klassmotsättningarna att döljas. Om klassmotsättningarna döljs försvåras lösningarna av de problem som innebär att människor är förtryckta, som innebär att rasistiska partier växer, som rasismen förstärker och som leder till att en del människor ser rasistiska lösningar som lösningar av problematiken med klassförtryck:

Man får ett intryck av att bara moderater, vänsterpartister och Svenska Kyrkan går samman och bekämpar de främlingsfientliga partierna, så är problemen lösta. Men tänker man så bortfaller de viktiga förklaringarna till underklassens problem: den högerpolitik som har ökat och befäst klassklyftorna. Den öppna rasismen är ett litet problem. Den strukturella rasismen, liksom den latenta, utgör långt större hot mot dem som kan beskrivas som ”främmande”. Men klassförtrycket överskuggar rasismen i alla dess former.

Läs också:
Flyktingar ja! mångkultur nja
Normalisering av SD gör rasistövergrepp mot romer möjliga
Fler och fler människor blir inte måltavlor för högerextremism
Världens minst rasistiska land, men det hjälper knappast den som blir utsatt

Intressant?
Läs mer: Internationalen1, 2, 3, 4, Flamman1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Marlene Olsson

    Jag håller med. Att bekämpa fattigdomen är en av de viktigaste frågorna förutom jämlikheten och miljön. Förhoppningsvis kommer vi målen närmare vid ett regeringsskifte i höst. Som det ser ut nu kommer vi bara längre ifrån. Men dessa frågor är lika viktiga i hela världen och inte bara i vårt land.