Ett svart hål i Texas – Lernesjö

Del 15 av 16 i serien Ekonomiska fifflare

1995 och framåt blev Thord och Ulf Lernesjö år 1995 Malmös egna oljeshejker via bolag United Liberty Oil, Eminent Oil, Swedish Energy Alliance (Swea) och Benchmark Oil & Gas. United Liberty Oil var vad jag förstår det bolag i vilket bröderna Lernesjö lärde sig hantverket. Ett danskt bolag. Kim Holmgaard Christensen och Claus Weywadt dömdes till två års fängelse av hovrätten i Köpenhamn (Østre Landsret) för ekobrott kring United Liberty Oil. Bröderna Lernesjö hade vad jag vet inget med dessa brott att göra.

Swea bildades i slutet av 1990-talet för att investera i oljetillgångar i USA och bröderna Lernesjö lyckades sälja en stor del av bolaget till förhoppningsfulla småsparare. Upplägget var att Lernesjöbolagen Lernesjö Holding AB (LHAB) och Eminent Oil & Gas Inc. (EOG) skulle sälja olje- och gastillgångar till Swea.

Tidigt under 1999 började aktieägarna i Swea ana oråd och en ny styrelse valdes, vilken sedermera anlitade en revisionsbyrå att genomföra en granskning av Swea:s verksamhet. De saker som hittades vid granskningen ledde till att Swea med småspararnas stöd väckte en skadeståndstalan mot de båda Lernesjöbolagen.

En rättsprocess som varade i flera år följde. Hovrätten dömde i april 2004 de två Lernesjöbolagen LHAB och EOG att solidariskt betala 26,5 miljoner kronor till Swea samt Swea:s rättegångskostnader. I december 2004 beslutade Högsta domstolen att inte bevilja prövningstillstånd. Domen vann laga kraft men till trots det fick Swea:s aktieägare inte några pengar. LHAB hade satts i konkurs.

Aktieägarna i Swea upptäckte dock att LHAB tömts på tillgångar innan domen mot bolaget. LHAB ägde en stor aktiepost i det då NGM-noterade Benchmark Oil & Gas som sålts till ett annat Lernesjöbolag, 2B Consult in Sweden AB, för ett kraftigt underpris. Aktieägarna i Swea har därför drivit ett mål om att de pengarna skall återgå till LHAB så att bolaget kan betala sitt skadestånd till Sweas aktieägare. Tvisten avgjordes 2008 till bröderna Lernesjös nackdel:

Enligt domen skall 2B Consult betala 55 080 055 kronor, plus ränta från den 31 december 1999, samt rättegångskostnader.

Bland tillgångarna i 2B Consult finns aktier i oljebolaget Texas Onshore, ett onoterat oljebolag som bröderna Lernesjö har planer på att ta till börsen. Bolaget har genomfört flera nyemissioner och baserat på den senaste emissionskursen på 2 kronor ligger marknadsvärdet, vid full teckning, på nästan en halv miljard kronor. Det kan ställas i relation till att bolaget i fjol omsatte 5,5 miljoner kronor och redovisade ett rörelseresultat om -2,6 miljoner kronor.

De två bröderna tvingades bort från Benchmark Oils styrelse i samband med börsnoteringen 2006 och äger idag inte några aktier i bolaget som köpts upp och bytt namn.

1998 startade bröderna företaget Lernesjö Kapitalförvaltning som satte upp två fonder, Hawk och Eagle. Fonder som inte verkar ha varit till för att ge avkastning till kunder utan mer till för att berika bröderna Lernesjö. Ett äventyr som slutade 2000 med indraget tillstånd på grund av en rad regelbrott och tveksamheter.

I affärerna kring bolagen hade Bröderna Lernesjö sällskap av en rad personer som flyttade mellan olika bolag och olika poster:

  • Lowell Lischer som ständig oljekonsult för Lernesjö, periodvis också VD för vissa bolag
  • Jan Lundquist, VD för Lernesjö Kapitalförvaltning, och från 2000 VD i Benchmark Oil.
  • Stig Nordvall, mångårig profil i Aktiespararna, styrelsemedlem i Refaat El-Sayeds Hebi Healthcare 2004–05, en period ordförande i Aktiespridning i Sverige och en gång styrelsemedlem i Ginger Oil, Delecta och TGM International.
  • Jan Rejdnell som var VD i Ginger Oil 2002–03 och konsult åt Swedish Liquor 2004–05. Senare aktiv i egna bolagen Delecta och Stock Invest, ordförande i börsbolaget Aktiespridning i Sverige (AIS), ett bolag bakom en rad tvivelaktiga nyemissioner i olika företag.
  • Roul Rohlsson, från 1997 bolagsexpert åt Lernesjö med uppdrag i Benchmark Oil, Swea och sen Texas Onshore.
  • En man som drev fram Sweas köp av Eminent Oil från bröderna Lernesjö. var styrelsemedlem i Saluhallen.com (fd Lernesjö Kapitalförvaltning) 1999–2000. VD i värdepappersföretaget Ukova 2003–04, tömt på alla värden via Dahlbäcks Luxemburgföretag XO.

Lernesjö förnekar själv att de lurat folk, förnekar alla former av bedrägeri och har själva satt upp en sajt där de ger sin version av hela rättsprocessen. En sak har de rätt i. De är aldrig dömda för någon form av brott och är inte att betrakta som brottslingar. Samtidigt kan jag inte låt bli att tycka att deras affärer inte verkar helt seriösa.

Sen var det dags för Texas Onshore. Samma upplägg. Pengar in, inga oljefält, ingen oljeborrning, som att stoppa pengar i ett svart hål:

Jag hade träffat oljebolaget Texas Onshore i augusti 2006 på en företagspresentation. Den 23 mars 2007 var det dags igen på Ersta konferens i Stockholm, och intrycket efter det andra mötet var positivt. På satsade 15 miljoner kronor i borrpengar hade företaget redan hittat bevisade olje/gas-reserver för 88 miljoner kronor (räknat på 55 USA-dollar per fat oljeekvivalenter och den då aktuella dollarkursen), som skulle hämtas upp inom en period av 5–8 år. Och bolaget hade positivt kassaflöde.

”Hej det är Camilla”, väste en spännande, beslöjad kvinnoröst i telefon. Det blev dock inget telefonsex, utan hon presenterade sig som informatör för Texas Onshore och lämnade snart över luren till Jurgen Fält, bolagets talesman. Han brukar presentera bolaget vid dess presentationer, eftersom VD Thord Lernesjö, enligt uppgift och i likhet med många av världens främsta teaterskådespelare, lider av svårartad scenskräck.

Jurgen berättade att företagets geologer, Deborah Sacrey och Lowell Lischer, inte hade fått med sig de senaste uppgifterna från USA på grund av förseningar och problem på flygplatsen. Och materialet om gaskällorna Rust 2–7 var kvar i USA. ”Men det är helt säkert bevisade fyndigheter”, sade Jurgen.

Texas Onshore hade satsat 4,9 miljoner kronor på borrningen i Rust 1, och för detta hade bolaget kommande inkomster på 69,72 miljoner kronor, motsvarande en avkastning på 14,2 gånger investerade pengar. Och källorna Rust 2–7 var nu även de bevisade fyndigheter, tillhörde samma åder som Rust 1 och beräknades ge ett kommande kassaflöde på 724 miljoner kronor (räknat på 55 USA-dollar per fat oljeekvivalenter och den då aktuella dollarkursen).

”Är du verkligen säker på detta?”, frågade jag, men Jurgen upprepade uppgifterna och siffrorna om att bolagets bevisade reserver hade ökat med 724 miljoner kronor, från 88 miljoner (det värde som hade presenterats vid presentationen om bevisade borrade källor) till 812 miljoner kronor.

Den intressanta jämförelsen mellan Texas Onshores börsvärde på 360 miljoner kronor (240 miljoner aktier à 1,50 kronor) och de bevisade reserverna på 812 miljoner kronor kom från bolagets talesman och den ansvarige för investerarkontakterna. Och som ett bevis på sin övertygelse poängterade han att han själv hade tecknat aktier för 2 miljoner kronor i den pågående emissionen. Jag ville naturligtvis teckna också – mycket tacksam för att ha fått ta del av dessa uppgifter på ett tidigt stadium.

Emissionsprospektet hade lämnats till Finansinspektionen i januari 2007 för godkännande, och de uppgifterna gick inte att ändra, sade Jurgen. Men när den kurs-påverkande informationen om Rust 2–7 inte hade publicerats på bolagets webbplats eller i ett pressmeddelande under de veckor som följde ringde jag VD Thord Lernesjö som utropade: ”Va’!? Sa’ han det?!”

Mer än så sade egentligen inte Thord om Rust 2–7, kanske vis av erfarenheten eftersom trovärdighet inte är Texas Onshores och Lernesjös starkaste gren. År 2000 återkallade FI tillståndet för Lernesjö Kapitalförvaltning, och 2006 tvingade NGM-börsen bröderna Lernesjö att sälja aktier i Benchmark Oil och att inte delta i detta bolags skötsel inför dess NGM-notering.

[…]

Hösten 2007 var det dags för nästa nyemission, och företagspresentationen landade i Stockholm den 13 september. Jurgen Fält stod i ett hörn och muttrade besviket om sina 3,5 miljoner aktier och alla illasinnade bloggare som tryckte ned kursen. Och Lowell Lischer berättade att Rust 1 bara kunde köras på 16 procents kapacitet, eftersom borrhålet var fullt av saltvatten, sand och gas, så nu beräknades det ge ”bara” 8,1 gångerna pengarna. Och bolaget hade inte heller börjat borra Rust 2 (eller 3–7) ännu.

Rapporten över bevisade, sannolika och möjliga källor hade ökat i värde, från 378 miljoner kronor till 525 miljoner kronor sedan våren 2007 – alltså en bit kvar till det tidigare kommunicerade värdet på 812 miljoner kronor. Rustfältet hade Lowell hållit ögonen på i många år, och jag förstod att han här hoppades ha hittat sitt livs första (och kanske enda) gaselefant …

Det gick inte så bra att notera Texas Onshore. NGM beslutade avsluta noteringsprocessen av Texas Onshore. Tre orsaker anges. Brister i handlingar och beslut rörande tidigare emissioner, osäker kring kapitalbehov och två civilrättsliga tvister med bla Thord Lernesjö som motpart. Texas Onshore meddelade dåat att Thord Lernesjö skulle avgå från alla uppdrag i bolaget och att Thord och Ulf Lernesjö skulle sälja aktier så att deras ägande hamnade på ungefär 5-7 %.

Bolaget gav sig dock inte. Nye VD:n Björn Willysson meddelade i december 2009 att noteringsplanerna fortgick. Han meddelade dessutom att företaget planerar att göra en nyemission på 15 Mkr för att kunna genomföra bolagets planer ett år framåt. I februari 2010 uppgav bolaget att de fört samtal med First North om en notering. Texas Onshore skulle på grund av det göra en nyemission.

Nån notering på First North blev det dock inte heller. Trots en massa olika turer och påståenden om det under 2011, 2102 och 2013. Lernesjö Holding AB gav sen bort aktier i Texas Onshore till de som deltog i den senaste nyemissionen. Nyemissionen ställdes in. Någon utvinning av olja eller några oljefynd blev det aldrig frågan om heller.

Hösten 2013 meddelade Texas Onshore att bolaget nu istället var ett gruvbolag med 25% andel i en rysk guldgruva via dotterbolaget Sweden Mining AB. Nu ville bolaget istället få in pengar till gruvbrytning. Senare på hösten hävdade biolaget att nu ägde 30% i holdingbolaget för guldgruvan, OAO Systems Innovation Ekologi.

Texas Onshore, som aldrig har gått med vinst, har idag Per Lernesjö, Thord Lernesjö, Christel Lernesjö, Jonas Svantesson och Rune Stensby i styrelsen. Willysson är extern vice VD. Lernesjö har fortfarande också bolaget 2B Holding som ingår i en koncern med moderbolaget Building For Retirement AB. Huvudägare verkar Christel Lernesjö vara.

Numera säljer Texas Onshore inte aktier utan så kallade working interests i deras påstådda projekt. Nåt om gruvverksamheten återfisnns inte på hemsidan för Texas Onshore. Däremot på dotterbolaget Sweden Minings hemsida. Det senare bolaget försöker dessutom f in pengar genom en nyemission. På hemsidan heter det ryska bolag de samarbetar med Alfa och inte OAO Systems Innovation Ekologi.

Benchmark Oil & Gas moderbolag Commodity Quest heter för sin del Dome Energy idag.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Cirkus DahlbäckLöfgren – CISL, Gamers Paradise och SBS >>
About these ads