Paranoid Lars Wilderäng

Lars Wilderäng är vad jag förstår en begåvad författare. Han har en blogg som väldigt många läser. Tyvärr betyder det inte att han är en klok person. Han verkar faktiskt snarare vara lite väl paranoid om vi ska döma av hans senaste krönika i Göteborgs-Posten.

I Wilderängs värld, en slags parallell verklighet, kan ryssen anfalla imorgon. Den som har en annan åsikt går Putins ärenden. Den som inte tycker som Wilderäng far med lögner. Det är vad Wilderäng verkar inbilla sig.  För i verkligheten är det troligen inget annat än Wilderängs inre rädslor som talar. De gör sig bättre i romanform än i politiska krönikor. Att Ryssland skulle anfalla Sverige imorgon är en paranoid fantasi, inget annat. Att USA skulle vara västerländska demokratins fyrbåk är befängt, ja skrattretande. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle kalla USA för den västerländska demokratins fyrbåk.

I Wilderängs parallella värld kan ryssen anfalla imorgon och därför är krigsövningen Aurora nödvändig. Övningen är enligt Wilderäng jättebra för att USA är demokratins fyrbåk. Det verkar faktiskt inte var en riktigt sund inställning till verkligheten.

Faktum är att attityden i Wilderängs krönika påminner om inställningen i Per Ahlmarks krönikor de sista åren innan han försvann från den svenska offentligheten. Förvirrat.

Trots den paranoida grundinställningen har Wilderäng ändå rätt om en viktig sak i sin krönika. Sverige är inte neutralt. Han anser att Sverige inte varit neutralt på länge. Inte sen 2009 enligt Wilderäng. Enligt mig har Sverige inte varit neutralt sen andra världskriget. Sverige har alltid tillhört Nato:s stödtrupper även om landet inte varit med i Nato. De som inte gillar det ska naturligtvis protestera. Det innebär inte att den personen går Rysslands ärenden. Förutom i Wilderängs parallella verklighet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Olof Larsson

    ”Sverige är inte neutralt. Han anser att Sverige inte varit neutralt på länge. Inte sen 2009 enligt Wilderäng. Enligt mig har Sverige inte varit neutralt sen andra världskriget.”

    Folkrättsligt är neutralitet relaterad till en konkret konfliktsituation. Vi kan därför enbart vara neutrala när det råder konflikt. Doktrinen, som under kalla kriget var ett ofta upprepat mantra, löd ”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig”. Dock överreds denna doktrin med stöd av FN mandat. Det kanske mest konkreta exemplet är Kongokonflikten där Sverige inte var neutralt utan en stridande part både på marken och i luften.

    Alliansfriheten, i meningen bindande förpliktelser mot annat land i händelse av väpnat hot, upphörde i och med inträdet i EU 1995. Rent avtalsmässigt är detta ett obestridligt faktum men politiker, från socialdemokrater till moderater, har allt sedan dess genom diverse krumbukter ihärdigt argumenterat för att EU inträdet skett under bibehållande av alliansfriheten vilket inte är något annat än nys. Med EU-inträdet upphörde den alliansfrihet, som rått sedan slutet av Napoleonkrigen 1814/15. Ett stort och avgörande paradigmskifte, som ingen riktigt tycks ha förstått.

    Sedan är det förståss så att vårt land haft ett omfattande samarbete, främst genom underättelsesamarbete men också genom viss operativ planering, med USA och NATO under hela efterkrigsperioden. Hyckleriet var väl i detta som störst under Vietnam-åren då Palme spelade indignerad USA-kritiker med låtsasfäkting på det diplomatiska området medan han i de slutna säkerhetspolitiska diskussionerna försäkrade sig om att det militära samarbetet var intakt.

    Det är detta samarbete som eskalerat efter kalla kriget slut genom att svenska försvarssystem gjort interoperabla med NATO’s system varigenom förmågan att utbyta måldata i konfliktsituationer skapats. Kvittot på detta var Libyenkonflikten där militär samverkan visade sig fungera mycket bra. En annan vattendelare var när Sverige från och med 1:a januari 2009 harmoniserade befälssystemet med USA och NATO.

    Auroraövningen är bara en i raden av alla de övningar, som genomförts inom ramen för ett samarbete, som operativt pågått i mer än 20 år. Visst kan man protestera mot den men viktigare vore att angripa EU-medlemskapet – grunden för den övergivna alliansfriheten – men det verkar vara utanför vår tandlösa vänsters förmåga. EU-kritiken lämnas istället helt över till Sverigedemokraterna. Man kan tappa allt hopp för mindre …