Tankesmedjan Katalys rapport Medelklassens förändrade maktposition handlar om hur tjänstemannayrken industrialiseras, förändras så att självständigheten i stor utsträckning försvinner och arbetsuppgifterna förvandlas till repetitiva rutinuppgifter som inte kräver egna initiativ eller tänkande. Kontorsjobben förvandlas allt mer till tråkigt rutinmässigt löneslaveri, de blir arbetarklassjob. Denna process kallas proletarisering.
Rapporten visar tydligt hur New Public Management (NPM) är det om används i den offentliga sektorn för att genomföra denna proletarisering. Delar av den så kallade medelklassen håller på att bli arbetarklass:
Införandet av New Public Management (NPM) inom den offentliga sektorn har inneburit en drastisk förändring för medelklassyrkenas självständighet: makt och inflytande har minskat markant för vissa delar av medelklassen. De yrken som undersöks i denna artikel – lärare, sjuksköterskor och poliser – var tidigare fria och självständiga i sin yrkesutövning, men de har i allt större utsträckning underkastats olika typer av bestämda modeller för hur de ska arbeta, samt allt mer kontroll och mer uppföljning. Detta innebär att medelklassen har deklasserats; den har blivit fråntagen den makt och det inflytande över sitt arbete som tidigare var signifikativt för medelklassen.
Vidare har medelklassen ofta haft fria arbeten som varit svåra att övervaka och deras kontrakt har ofta byggt på lojalitet med arbetsgivaren och att arbetsuppgifterna blir utförda trots avsaknad av kontroll. Deras lön har därmed varit av en karaktär som Olin Wright kallar för lojalitetsränta. Vad man kan se idag är att lönerna för många medelklassyrken har stagnerat. Genom ökad övervakning och kontroll har lojaliteten mellan medelklassarbetarna och arbetsgivarna minskat.
Rapportens definition av medelklass är dock märklig. Polisen kan inte anses vara medelklass, men inte heller arbetarklass, Polisen är en speciell grupp som har till uppgift att försvara det bestående (vid sidan av att bekämpa brott). De är helt enkelt anställd i staten för att försvara e rikas (borgarklassens, överklassens) makt och privilegier. Att betrakta dem som en del av medelklassen eller arbetarklassen är som jag ser det helt felaktigt.
Det är också märkligt att, som rapportförfattaren Lovisa Broström gör, att hävda att medelkassen är större än nånsin bara för att fler anser sig vara medelklass. Detta påverkar naturligtvis hur människor ser på sig själva, vilka politiska åsikter de har och vilka politiska lösningar de kan tänkas sig. Men det förändrar inte den reella klasstillhörigheten. Broströms sätt att resonera förefaller mig ytterst märkligt. Snarare är det ju så att medelklassen på grund av proletariseringen minskar i storlek och att en i verkligheten inte alls är större än nånsin.
Att Katalys rapporter håller sig med märkliga klassbegrepp har jag sett tidigare. I den förra rapporten, som var mycket bra, är det också märkliga klassindelningar där många tydliga arbetarklassgrupper kallas medelklass och grupper som traditionellt kallas småborgerlighet såsom småföretagare, bönder och fiskare kallas medelklass. Sådan slarvig klassanalys och slentrian försvårar en analys av varför folk tycker som de tycker och agerar som de gör. Definitionerna i olika rapporter är heller inte enhetliga så det hela blir lite märkligt när alla rapporter läses ihop.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Klass, Ekonomi, Medelklassens förändrade maktposition, Proletarisering, Medelklass, Klass i Sverige, Katalys, Lovisa Broström, NPM, New Public Management
