Boknytt
Hjärnan är stjärnan
Kaja Nordengen
Norstedts
Du är din hjärna
Glöm kropp och själ, ande och materia – det är samma sak. Sinnet, psyket, personligheten, hjärnan, känslor, hormoner tankar, vilja och själva jaget handlar om fysiska, kemiska och biologiska processer i hjärnvävnadens olika delar (med en del hjälp från resten av kroppen – exempelvis tarmarna).
Allt detta passivt skapat av evolutionen med det omedvetna målet att du ska överleva och sprida dina gener, och därmed få livet att gå vidare på jorden. Så ”Hjärnan är stjärnan – ditt enda oersättliga organ”, poängterar läkaren och neuroforskaren Kaja Nordengen (f.1987) i sin ovanligt lättförståeliga grundbok.
Hjärnan är skapad för att förstå den omgivande verkligheten, lära sig, och ta in erfarenheter och upplevelser. I interaktionen mellan biologi och kultur, arv och miljö formas hjärnan och människan. Hon är den mest beteende-flexibla av alla djurarter, betonar författaren. Alltså mest förändringsbara.
Och som hos så många andra djurarter är hjärnan social, byggd för samarbete, gemenskap, gruppliv samt för sociala regler och nätverk till ömsesidig nytta i våra samhällen. Därav våra tendenser/färdigheter till ansiktsigenkänning, grupptryck, självkontroll, social glädje, empati, vi-och-dom-tänkande, föräldrakärlek, förälskelse, språk, kärlek, moral, samvete, normer, rättvisekänsla, skuldkänsla, familjesläkt-anknytning, vänskap, sympati, resursdelning, social intelligens, kulturell kompetens, spegelneuroner (gör att vi lever oss in i andras problem), samt benägenheten att lyda order.
Vissa menar att även religion (och kultur) skapats för att öka den sociala samhörigheten i flocken, (jägarsamlar)bandet, stammen, klanen, etnin (etniska gruppen), nationen, samhället. Och för att begränsa egoism.
Vi människor har ju förstås ändå individsjälviskhet och antisocialt beteende på agendan, men det senare kan ofta bromsas med framhjärnan/pannloben som kontrollerar vårt sociala beteende. Att skador och sjukdomar i framhjärnan gör oss antisociala visar att socialitet är det normala och friska i vårt samhällsliv.
Vårt sociala behov visas bland annat genom att barn som fått kärlek, trygghet och omsorg under uppväxten blir mer sociala, empatiska och intelligenta. Men intelligens är också ärftligt, och intelligens hör ofta ihop med skönhet – två egenskaper som uppskattas av omgivningen. Naturen är inte rättvis som författaren skriver.
Vi formas av biologi och kultur, av arv och miljö, men vår plastiska flexibla hjärna gör att såväl individer som samhällen medvetet kan formas och förändras på olika sätt, i rummet och i tiden. Vi är inga slavar under generna, men det är svårt att avvika allt för mycket från vårt medfödda arv.
Hans Norebrink
