Dostojevskij skrev en gång ”om Gud inte existerar så är allt tillåtet”. I ett samhälle där marknaden gjorts till gud är däremot ingenting tillåtet, det är åtminstone vad vi får lära oss. Detta budord, att ingen får störa marknaden, att inget får rubba den sköra handeln, ligger som en tung blöt filt över tidens tänkande.
Vad får vi använda all rikedom till? På sin höjd glasögon till barn. Allt annat – ökade klyftor, ökade utsläpp, ökad medeltemperatur – är heligt inristat i tingens ordning. Kommuner och län lägger ned verksamhet på grund av budgethål som är mindre än vad en del privatpersoner tjänar i månaden, ty så är det skrivet.
Såvida det inte gäller upprustning förstås! Då händer det plötsligt. Då går det att skaka fram pengar utan att det blir panikstämning hos vare sig marknaden eller profeterna på ekonomisidorna. 31 miljarder mer i försvarsbudget på fyra år har alltså de lagoma mittenpartierna S, C, MP och L nu drivit igenom.
Sveriges insatsinriktade försvar skall 2025 ha en årlig budget på 84 miljarder kronor jämfört med dagens 53. Och med på att betala notan skall bankerna vara genom en särskild bankskatt. Vafalls, säger du! Bankskatt? Var inte en sådan omöjlig att införa, skadlig för marknaden och tillväxten? Svaret är att det beror på vad pengarna skall användas till.
Detta är med andra ord en fråga med två politiska dimensioner. Om vi skall se ett positivt stråk är det att detta avslöjar vilket självspelande piano den nyliberala dogmatiken är. Trots Moderaternas högljudda varningar lär det visa sig att det går utmärkt att beskatta banksektorn utan att det skadar tillväxten. Kanske är detta vad högern fruktar allra mest, att det visar sig att samhället kan bekosta investeringar genom att beskatta kapitalet.
Den keynesianism som används för att bekosta krigsapparaten kan ju också användas för att bekosta välfärdsinvesteringar och bidra till att stärka samhället på alla möjliga områden som idag är satta på systematisk svältkost.
Det var en insikt hela världen gjorde efter det senaste världskriget, men som kollektivt glömts bort under fyrtio år av nyliberalt testuggande. Dessutom är det en insikt grundad i analysen att det var just mellankrigstidens otämjda kapitalism som banade väg för fascismens krafter. Om vi kunde väcka den insikten utan att gå omvägen genom en ny katastrof vore det förstås en stor politisk seger!
Vänsterpartiets ledning välkomnar förstås en bankskatt men säger att pengarna ”hellre” skulle gå till välfärdssatsningar. Det är alldeles för tama formuleringar inför en militär upprustning som saknar motstycke i efterkrigstiden. I en tid då vi behöver satsningar av krigsekonomiska mått, men på klimatomställning, är förstås militära investeringar bland det värsta vi kan göra. Även i fredstid bedriver militär en klimat- och miljöskadlig verksamhet som få andra – och till vilken nytta?
Aftonbladets ledarsida och andra upprustningsivrare kan hävda att annekteringen av Krim förändrade Europas säkerhetsläge till det sämre, men sanningen är att OM vi befinner oss närmare krig idag än för fem år sedan så beror det inte på för svaga invasionsförsvar utan på politiska eftergifter åt världens alla hökar.
När allt fler faller till föga för illusioner om att vi skall kunna bygga fred genom kapprustning är det viktigare än någonsin att den breda vänstern agerar resolut för en verklig säkerhetspolitik byggd på internationell avspänning. Om vi böjer oss för centerextremisternas upprustningshets är det en osäkrare värld vi får, oavsett var pengarna tas ifrån.
En ledare från tidningen Internationalen.
