Landsbygden helt beroende av städerna

Storstäderna levererar mat, maskiner, bränsle med mera till landsbygden. Storstäderna utbildar landsbygdens befolkning. Ändå påstår en gäng debattörer i ETC att städerna är beroende av landsbygden. En del av det de skriver i artikeln är sant och korrekt. Men de utelämnar halva verkligheten och en del är helt fel.

En mycket stor del av Sveriges mat importeras. Den kommer till hamnarna i storstäderna, framförallt till Göteborg och Helsingborg. Landsbygden är helt beroende av att storstäderna levererar bränsle till deras maskiner och bilar. Det mest av oljan importeras till Göteborg. Landsbygden är helt beroende av storstäderna för gödsel och maskiner (också framförallt Göteborg då det mesta importeras). Dessutom är landsbygden helt beroende av städerna för att barnen från landsbygden ska kunna få högre utbildning än gymnasium och beroende av städerna för att kunna sälja sina produkter. Kanske borde frågan vara hur mycket landsbygden får kosta? För den verkar var helt beroende av storstäderna.

En del är också fel i artikeln. Arbetslösheten är högre på landsbygden och vill någon bo kvar kan ett företag vara enda möjligheten. Dessutom är varje gård, jordbruk såväl som skogsbruk, ett företag så det faktum att antalet företag per capita kan vara högre på landet betyder inte att innovation och entreprenörskap är vanligare där. Artikelförfattarna gör sig skyldiga till ett felslut, en felaktig slutsats.

Att ny elkraft per definition skulle levereras från landsbygden är också ett felslut. Det finns ingen anledning att solceller ska installeras i huvudsak på landsbygden. Det mesta kommer sannolikt att installeras i städer. Där finns det helt enkelt fler lämpliga ytor och tak. Med stängda kärnkraftverk (som ligger på landsbygden) kommer elproduktionen i städerna att stå för en större del av elen än tidigare. Med en kraftig satsning på solel så är den begränsad överföringskapaciteten i näten till storstäderna inte längre av nån större betydelse. Elbranschen såväl som debattörerna i ETC lever kvar i det förgångna.

Debattörernas sista mening är dock sannolikt helt sann: Stad och Land, Hand i Hand. Ingendera klarar sig utan den andra.

Advertisements