Den svenska vänstern är svag. Trots att objektiva faktorer som ökade klassklyftor och en politik som går stock i stäv med människors önskningar och vilja lyckas vänstern inte framstå som ett alternativ. Bristen på protester mot privatiserings.- och avregleringspolitiken är påfallande trots att undersökningar visar att de flesta är emot denna politik. Det visar på att vänstern i Sverige har stora organisatoriska och politiska problem.
Vänsterpartiet organiserar inga protester av flera anledningar. Dels vill man hålla sig väl med sossarna. Då kan man inte ordna folkliga opinioner som socialdemokraterna helst vill slippa. Dels vet inte vänsterpartiet längre hur man gör för att ordna folkliga protester på gatan. Inte längre hur man bedriver utomparlamentarisk politisk aktivitet. Nästan alla deras aktiva medlemmar är på ett eller annat sätt uppknutna till politiska uppdrag inom byråkrati och parlamentarisk apparat. För byråkrati och parlament kan folkliga opinioner som uttrycks på gatan vara jobbiga. Bäst att låta bli.
Resten av vänstern, SP, RS, KP och de autonoma/anarkistiska nätverken, är för liten för att på allvar kan ordna några större politiska manifestationer annat än under speciella omständigheter. Utan en vänster som kan kanalisera och ordna folkliga protester blir det oftast inga. Utan en vänster som vill bygga kollektiva folkliga rörelser förblir såväl vänstern som de folkliga rörelserna svaga.
Till ovanstående problem kommer att det inom den svenska vänstern länge funnits en upptagenhet med identitetspolitik, något som lett till att man slutat diskutera sociala rättvisefrågor. Klasspolitiken har ställts på undantag i två årtionden. Orsaken till detta är i min mening bl.a. en för stor tro på postmoderna teorier.
Dessutom är den svenska vänsterns svaga styrkor idag splittrade på för många organisationer. En ny bredare vänsterorganisation behöver skapas. En som tillåter organiserade fraktioner/tendenser. Den utvecklingen är på gång. Idag kan medlemmar i tankesmedjan/organisationen Socialistisk Politik också vara medlemmar i Vänsterpartiet. Kanske kan detta vitalisera Vänsterpartiets utomparlamentariska arbete. Det vore också bra om motsvarande också kunde gälla för andra små organisationer på vänsterkanten och kanske borde också Feministiskt Initiativ upplösas som självständigt parti (de kan ju också omvandla sig till en tankesmedja/organisation) och deras medlemmar gå med i Vänsterpartiet. Allt för att kunna bygga och skapa ett trovärdig vänsteralternativ i Sverige.
En moderniserad variant av ett inlägg jag ursprungligen skrev år 2007.
Läs också:
- Därför är jag också medlem i Vänsterpartiet
- Vänsterpartiet går åt höger i kriminalpolitiken
- Gravöl och dödfött – eller socialistiskt massparti?
- Från SP till SP – Johannes Jensen om att gå från parti till politik
