Antalet anmälningar om penningtvätt har ökat kraftigt sedan en ny lag infördes i juli 2014. Majoriteten av ökningen kan kopplas till bedrägerier och då särskilt annonsbedrägerier. Däremot fångar den nya lagen inte upp storskalig ekonomisk och organiserad brottslighet i någon större utsträckning, vilket var en av intentionerna med lagstiftningen. Det visar en ny rapport som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerat.
År 2015 och 2016 anmäldes omkring 2 000 penningtvättsbrott per år. År 2018 ökade anmälningarna kraftigt till 7 000 och antalet misstänkta mer än fördubblades. Bedrägerier står för en majoritet av anmälningarna. Främst är det annonsbedrägerierna som ökat.
– Bedrägerier är ofta förbrott till penningtvätt och eftersom bedrägerierna har ökat så påverkar det också anmälningar om penningtvätt. Ett typexempel på bedrägeri är annonsbedrägeri som innebär att en person köpt en vara och gjort en transaktion utan att någon vara levereras. Den som tar emot pengarna utan att leverera varan, är den som kan misstänkas för penningtvättsbrott, säger Karolina Hurve, utredare på Brå, i ett pressmeddelande.
Under 2015-2017 ökade antalet lagförda penningtvättsbrott från omkring 200 till omkring 1 000, en ökning med 400 procent. I 74 procent av domarna under 2015-2017 var bedrägeri förbrott till penningtvättsbrottet. När bedrägeri var ursprungligt brott (förbrott) ledde det i 88 procent till fällande dom. Då förbrottet var annonsbedrägeri blev det fällande dom i 93 procent av fallen. När bedrägerier inte var grundbrott (förbrott), blev det däremot en friande dom i drygt hälften av åtalen.
– Ett av syftena med den nya lagen var att komma åt multikriminella, men förhållandevis få domar omfattar den typen av brottslingar. Det kan bland annat bero på att det inte finns särskilt många instanser som har resurser och uthållighet att utreda mer komplicerade ärenden, säger Karolina Hurve.
Fast Hurve har kanske helt fel. Orsaken till att så domar mot personer inblandade i organiserad brottslighet kanske är att den typen av brottslingar är sällsynta. Den organiserade brottsligheten är kanske inte så omfattande och ett så stort problem som alla tycks inbilla sig.
Totalt har antalet misstänkta personer för penningtvättsbrott mer än fördubblats mellan 2015 och 2018, från cirka 800 till omkring 2 000 personer. I genomsnitt misstänks varje person för 2,5 brott, vilket innebär en liten ökning från tidigare år. En stor majoritet av de penningtvättsmisstänkta personerna är män (76 procent) och medianåldern är 32 år. Nära två tredjedelar av de misstänkta personerna har blivit lagförda för brott vid något tillfälle före den initiala misstanken om penningtvätt. 15% av alla misstänkta kan kopplas till vad som anses vara organiserad brottslighet.
Personer som misstänks för penningtvättsbrott har ofta mycket låga inkomster. Mer än en tredjedel av de misstänkta har en inkomst som typmässigt betraktas som existensminimum, och endast tre procent har inkomster som kategoriseras som höga. I domarna finns det även tecken på att tilltalade med låga inkomster och små tillgångar tycks löpa större risk att fällas för penningtvättsbrott än mer bemedlade personer. Omkring 17 procent har skulder hos Kronofogden, vilket kan sättas i relation till 4 procent av hela befolkningen.
Närmare 30 procent av de misstänkta personerna som har någon form av engagemang i bolag. Detta är en tydligt högre andel än bland befolkningen i allmänhet. Det är knappt 20 procent av Sveriges myndiga befolkning som på något sätt företräder ett företag.
Mer avancerade penningtvättsbrott är komplicerade att utreda och det kan vara svårt att få en sammanhållen bild. För att kunna identifiera penningtvätt i en utredning, krävs fler personer med finansiell kompetens, särskilt inom polisen. En rekommendation är att polisen ser över hur den finansiella kompetensen är organiserad internt och om den är rätt dimensionerad för att kunna utreda komplexa ärenden.
– För att komma åt penningtvättsbrott är det bland annat viktigt att arbeta förebyggande mot bedrägerier. Det har sannolikt mer effekt än ett brottsbekämpande arbete, eftersom den stora mängden penningtvättsbrott inte kan utredas bort, säger Karolina Hurve.
Penningtvättsbrottslagen inkluderar bland annat:
- Den som tvättar vinster från sin egen brottslighet (självtvätt), exempelvis från knarkhandel eller rån, ska kunna dömas för penningtvättsbrott.
- Personer som låter sin näringsverksamhet användas för handlingar som kan misstänkas vara penningtvätt numera har straffansvar (näringspenningtvätt).
- Kopplingen till det brott som gett vinsten har breddats. Det innebär att det är tillräckligt att brottsvinsten kommer från ”brottslig verksamhet”.
- Det finns ökade möjligheter att säkra och förverka egendom som varit föremål för penningtvätt.
