Joel Nordström vill att Sverige ska lämna EU. Av den anledningen har han skrivit ett inlägg i Flamman. Det är ett inlägg som uppenbart är skrivet av en person som gett upp kampen för socialismen. För den som tror på socialism tror att hela världen kan förändras. Om en person inte tror på det är personen inte socialist. Om hela världen kan förändras så kan naturligtvis också EU förändras. Men det tror inte Nordström.
Låt mig skriva om hans inlägg för att visa det absurda och befängd i idén om att lämna världen för att den inte går att förändra. Så här skulle hans debattinlägg ha kunnat se ut om det handlade om Sverige.
Vänsterpartiet behöver ett rakryggat partiprogram. Ett program som inte ängsligt försöker passa in i en tillfällig opinion, utan ett som klarsynt lägger grunden för att forma morgondagen. Tyvärr är det nu liggande förslaget till partiprogram just ängsligt i sin hållning till staten.
Staten är inget samarbete, det är en högerteknokrati. Dess grundlagar ger den allra största makten till ”apolitiska” byråkrater som ska verka på grundval av grundlagar, lagar och överenskommelser som är sprängfyllda med högerpolitik. Grundlagar kan endast ändras om en majoritet i riksdagen två gånger med val däremellan beslutar om det. Såväl allmännyttiga bostadsföretag som förbud mot fossildrivna bilar anses enligt riksdagsmajoriteten vara marknadshinder.
Att trots att man skriver under på denna analys (vilket samtliga Vänsterpartister gör, såvitt jag vet) sätta sin enda tilltro till att ändra dessa grundlagar och lagar är snudd på skrattretande. En enda högerregering och förslagen kommer blockeras.
Svenska folkets motstånd mot högerpolitik är just nu lägre än någonsin, men är det ett gångbart argument för vad Vänsterpartiets grundläggande åsikter bör vara? Ska partiet basera synen på kapitalismen på SIFO-undersökningar? Självklart inte.
Stödet för högerpolitiken är bräckligt. Åratal av utebliven folkbildning kring kapitalismens grundläggande problem har lämnat fritt fält för liberala marknadsfundamentalister att prata om rut, rot och marknadshyror. Vad händer med dessa saker när vi faktiskt börjar driva dessa frågor? Och vad händer när folk får reda på alla de nyliberala planer som smids i Rosenbad? Några exempel på vad vi har att vänta är:
1. Euro, Sverige har inget permanent undantag.
2. Ökat militärt samarbete med NATO och fortsatt obefintlig neutralitet.
3. Skatter på arbete men inte på kapital, vilket allt mer förordas av de styrande byråkraterna och politikerna.När dessa, av folket djupt impopulära, förslag steg för steg läggs fram kommer motståndet mot den nyliberala politiken att växa. Det är en politik skapad för att förenkla för Sveriges största företag och kapitalägare. Vänsterpartiets uppgift är att driva och forma detta motstånd, inte att lämna walk over till rasistiska demagoger. Vi har ingen anledning att vattna ur vårt motstånd mot kapitalismen utan måste istället förstärka och förtydliga det.
Ingenting säger att vi inte kan arbeta för att progressiva förslag ska vinna i riksdagen samtidigt som vi arbetar för att lämna Sverige när tillfälle uppstår. Motståndet mot nyliberalismen hjälper i riksdagen. De problem som Sverige står inför kommer aldrig kunna lösas inom Sveriges befintliga ramar. Sveriges nyliberalism kommer inte lösa den skenande rasismen, dess marknadsfundamentalism kommer inte lösa klimatkrisen och Sveriges odemokratiska stat kommer aldrig lösa dess demokratiska underskott. Sverige kommer aldrig vara lösningen.
Det är uppenbart att Nordströms uppfattningar om folket och de åsikter som han ger utlopp för är märkliga. Det är uppenbart att tanken på att lämna det som en inte gillar är förvirrade tankegångar.
Är det bästa sättet för en delstat som New York i USA att lämna USA för att de i nuläget inte kan förändra USA? Vore det bästa för Bayern eller Berlin att lämna Tyskland för att de inte kan förändra politiken i landet? Konsekvensen av Nordströms sätt att resonera är nämligen den.
USA och Tyskland är förbundsstater, dvs liknar i sin uppbyggnad EU. De har författningar som är gjorda för att se till att kapitalismens bevaras. Precis som EU eller Sverige kommer de nödvändiga förändringarna inte att kunna genomföras genom arbete i parlamentet. Det krävs gräsrotsarbete, folkliga rörelser och protester som kan driva igenom och tvinga parlament till förändringar. Utan den typen av rörelser kan ingenting förändras i socialistisk riktning. Med den typen av rörelser kan allt förändras. Göteborg, Sverige, EU, USA, Kina, Världen.
Nordström är helt enkelt fast i det som jag kallar parlamentarisk blindhet. Het fixerad vid att förändring genom parlament är den enda vägen. Även det är en icke-socialistisk inställning och visar på en övertro på den parlamentariska helt otillräckliga och ofullständiga demokratin. Det visar dessutom bristande förståelse för vad revolution innebär. En revolution kommer aldrig att ske via parlamentet. Det måste ske i människans tankar och i den verkliga verkligheten.
Att göra Sverige socialistisk betyder att grundlagar måste ändras, de nuvarande formerna för demokratin förändras och utvecklas, äganderätten inskränkas, att göra Europa socialistiskt innebär att samtliga länders grundlagar måsta ändras, demokratin utvecklas och förändras osv. Att förändra EU, USA och världen i socialistisk inriktning innebär exakt samma saker. Det spelar därför ingen roll om Sverige är med i EU eller inte. Vill vi bygga socialism är det helt oviktigt. Samma saker och samma förändringar måste göras ändå. Sverige skulle inte bli ett bättre land om det inte var med i EU och det skulle inte heller på något sätt bli lättare att förändra världen till en bättre och socialistisk värld.
Att lägga en massa energi på att kräva Sveriges utträde ur EU är därför bortkastad energi. Den energin ska istället läggas på gräsrotsorganisering mot kapitalismen. Det är kapitalismen som är problemet och de grundlagar som skapats som stöd för den. Om den kapitalistiska staten heter Sverige, EU, USA, Ryssland, Tyskland eller Kina spelar ingen roll. Kampen är ändå densamma.
Läs mer:
- Vänsterpartiets parlamentariska blindhet
- Att stalinister blir högerextremister är inte helt ovanligt
- Kärnkraftsvänstern – ytterligare en urspårning mot det högerextrema
