Selma Lagerlöfs center är ett nybyggt hus vid Selma Lagerlöfs Torg (eller som folk säger, Selma). Det är nästan ofattbart fult. Så här beskrivs huset av Arkitekturupproret:
Stadsdels- och kulturhuset, uppkallat efter Selma Lagerlöf, är tänkt att påminna om ridån på en teater. Tyvärr får man mest intrycket av att ridån redan har gått ner. Färglös brutalism av modell parkeringshus från 60-talet blir inte bättre för att man sågar ut skojiga mönster i fasaden som ser ut som schabloner för väggmålning (det gjordes för övrigt också redan 1962). Grå och steril bunker anser lokalbefolkningen.
Trots den uppenbara fulheten har huset fått pris för Göteborgs bästa byggnad 2019. Mark Isitt tycker att huset är fantastiskt. Men han åsikt kan vi nog ta med en nypa salt för han har begränsade kunskaper om den göteborgska verkligheten.
Selma Lagerlöfs Torg heter inte så för att befolkningen i Backa skulle ges ett slags historiska förankring. Utan det är mer prosaiskt. Olika stadsdelar i Göteborg har gator med olika teman. Bergsjön har rymden, stjärnbilder och astronomi. Biskopsgården har temat väder, Tynnered har ädelstenar och Backa har litteratur. Wadköpingsgatan, Baron Rogers gata, Selma Lagerlöfs Torg, Litteraturgatan, Poetgatan osv. Det handlar bara om att nån tjänsteman nånstans fått en idé. Inget mer. Och varifrån han fått det helt påhittade påståenden om ”stadsdelens rebelliska historia” begriper jag inte. Det har aldrig varit en rebellisk stadsdel. Den enda mijonprogramsförort som har en rebellisk historia är Hammarkullen.
Isitt beskriver huset i en massa ord som i praktiken inte är nåt annat än struntprat. Struntprat för att försöka skyla över det faktum att huset rätt och slätt är skitfult. Vad bryr sig folk om att betongen är fint gjord, den är ändå grå och skittråkig, fönstren som ska påminna om teaterridåer gör bara huset ännu fulare. Det ser helt enkelt befängt ut. Det är inte hus utan en monstrositet som inte gör någon glad. Det påminner mer om vattentornen i Ruddalen (Kaverös vattentorn) än om ett hus som ska användas av människor.
Att huset ska vara gjort med inredning som är återanvänd är bra, men miljö- och klimatmässigt är huset ändå en katastrof då det är byggt i betong. I stort är det därför inget positivt exempel. Men Isitt gillar huset och då blir allt bara även om det inte är det. Det är också möjligt att huset är bra, funktionsdugligt och trevligt inomhus. Om det vet jag inget då jag inte varit inne i huset. men det förändrar ju inte det faktum att huset är fult.
Att Isitt gillar hus som de flesta tycker är fula är i sig inte förvånande. Han är en del av den konstnärliga och arkitektoniska tyckareliten. Han befinner sig långt från vanligt folk, långt från folkmajoriteten med sitt radhus i Enskede (han själv vill uppenbarligen inte bo i brutalistiska och modernistiska byggnader) och med sin sommarvistelse på Marstrand. Dessutom är han inkonsekvent. Det som var så bedrövligt med Brf Viva i Guldheden är fantastiskt när det gäller Selma Lagerlöf center.
Om Göteborgs stadsdelar och historia vet han obegripligt lite men det är inte konstigt då han inte är från staden. Trots det kommer han ständig med tvärsäkra påståenden om stadens historia med mera som inte är annat än fria fantasier och falska påståenden. Men har rätt i barn av vår tid förmodligen handlar om Selma Lagerlöfs Torg då Nationalteatern en tid höll till på Backa Fritidsgård.
