I många vänstermedier, kanske framförallt ETC, förekommer en massa blåögda teorier om hur covid-19-pandemin kan förändra världen eller hur det handlar om en väckarklocka från naturen för att varna mänskligheten. Ärligt sagt är de flesta av den typen av artiklar i huvudsak skitsnack.
George Monbiot skriver om att covid-19 är naturens väckarklocka för vår nuvarande civilisation. Vilket naturligtvis är dumheter. Naturen, ekologin, biologin skiter fullständigt i civilisation. Det är fullständigt ointressant om det finns människor eller inte. Förutom för oss människor själva. Men han har naturligtvis rätt i att klimatet, livsmedelsförsörjningen och antibiotikaresistens är mycket större problem än covid-19.
Ledarskribenten Rebecka Bohlin önskar att covid-19 ska innebära att det blir ett stopp för fortsatta nedskärningar, new public management och privatisering av det offentliga. För visst är detta delvis orsaken till brist på platser, material, läkemedel och utrustning i vården. Men det kommer inte att ske så länge vi inte bygger en folkrörelse som kräver att det ska bli så. Makthavarna vaknar inte. De är vakna och styr vidare på sin väg om vi inte stoppar dem. Covid-19 kommer inte att stoppa dem. Bohlins funderingar är önsketänkande.
En som också ägnar sig åt önsketänkande är Rikard Warlenius, lektor i humanekologi. Han menar att vi på grund av covid-19 får maktförskjutningar och därför kan det bli lättare att ta tag i klimatproblemen. Det kommer inte att ske. De flesta maktförskjutningar på grund av covid-19 som vi hittills sett har inneburit minskad demokrati och mer diktatur. De krafter som hittills stärkts är de som förnekar klimatförändringar. Förutom i Sverige, men vi är i världsmåttstock ett mycket litet land. Covid-19-pandemin skulle möjligen kunna vara ett gyllene tillfälle att ta tag i klimatfrågan, men i verkligheten tycks det vara motsatsen för det som verkar stärkas av pandemin är diktaturer och högerextremism.
Thomas Kåberger argumenterar på liknande sätt som Warlenius. Deras inställning bygger på illusioner, fantasibilder. Kåberger har rätt i att privatisering och besparingar verkar ha gjort Sverige beredskap sämre. Samtidigt så tyder det mesta dock på att Sverige och Sverige sjukvård klarar av pandemin bättre än de flesta andra länder. Vår ekonomi snurra fortfarande, om än haltande då huvuddelen av världen stängts ner. Han menar att fokus på vilka industrier och företag som måste räddas är de företag som inte bidrar till miljöförstöring och klimatproblem. Det är för honom viktigt att rädda livsmedelsproduktionen. Men livsmedelsproduktionen behöver bara stöd på grund av att krogar och restauranger har svårt att klara sig. I övrigt fungerar den ju normalt. Vi köper fortfarande mat. Det verkliga problemet är att folk måste ha pengar för att köpa mat och då behövs alla annan industri. Den som idag permitterar och säger upp folk. Kåbergers resonemang tycks inte utgå från verkligheten och blir därmed ganska ointressant.
EU inget mandat i hälsofrågor. Det är en nationella fråga. Vilket i praktiken visat sig vara bra för oss i Sverige men sämre för många andra. Därför har det inget med EU att göra när olika länder agerar olika. Pandemin kommer därför inte att ha nån som helst effekt på EU och ländernas olika agerande säger ingenting om EU. Alice Bah Kuhnke sprider därmed bara dumheter, fantasier och illusioner när hon hävdar att EU-samarbetets framtid beror på hur covid-19-pandemin hanteras. I verkligheten betyder det troligen ingenting.
Det finns inga genvägar till förändring. Inte heller kan pandemier och sjukdomar leder till förändringar. Makthavarna kommer inte att förändra politiken självmant. Speciellt inte om de är så begränsade som covid-19, hongkonginfluensan eller asiaten. Är det däremot mer omfattande som spanska sjukan eller digerdöden innebär de förändringar på så sätt att befolkningen i världen minskar kortsiktigt. Det innebär förändringar. Covid-19 kommer inte att leda till en sådan situation.
Vill vi ha en förändring är det bara långsiktigt opinionsarbete och organisering i folkrörelser som kan ge oss det. Kräver vi inte förändringar kommer de aldrig att ske. Vi ska inte sprida illusioner, men vi kan sprida uppfattningar om vilka förändringar vi vill ha och organisera för att uppnå det. Vi måste bygga demokratiska organisationer och ett långsiktigt opinionsarbete. Bara så kan vi driva igenom ett samhälle som tar klimathänsyn, miljöhär, är mer jämlikt och jämställt. Bara så kan vi uppnå det som Monbiot, Bohlin, Warlenius och Kåberger vill ha.
Självklart ska vi ställa krav. Men enda sättet att få igenom dem är genom organisering. Organisering följd av aktion.
Läs mer:
- Att virus sprids från djur har inget med miljöförstöring att göra
- Hur ska vi socialister förhålla oss till Corona-pandemin?
- Corona angriper en redan infekterad ekonomi
