Adam Cwejman skriver i en ledare i GP att den militanta organisationen Djurfront använder mordhot, trakasserier och systematisk terror som politiska arbetsmetoder. Det är utan tvekan så att de gör detta på ett medvetet och planerat sätt. De riktar sig mot enskilda individer och deras familjer inklusive barnen. Naturligtvis är detta inte ett acceptabelt sätt att arbeta.
För Cwejman är det dock våldet och brottsligheten i sig som gör att det inte är acceptabelt. För mig är det det faktum att de riktar sig mot enskilda individer och barn som är problemet. Detta för att brott och våld kan vara nödvändigt vid politiska kamp. Det finns många exempel på det.
Flyktingar behöver ofta begå brott för att lyckas fly från förtryck, diktatur och krig. För att rädda livet på sig själva kan de också behöva hjälp av andra som också då begår brott. Flykten och kampen för flyktingens rättigheter är en politisk handling och en politisk kamp som ibland kräver brott för att kunna föras.
Genom historien har våld många gånger krävts för att folk och länder ska kunna frigöra sig. Vietnams frihetskrig fördes med våld. Franska revolutionen var våldsam.
Men det kan också var mindre dramatiska brott än våld. Kampen för allmän och lika rösträtt krävde brottslighet i de festa länder. Så också i Sverige. När arbetare strejkar för sina rättigheter är det ofta nödvändigt att bryta mot lagstiftning. För att få igenom sina krav och för att förändra lagstiftningen. När hus, torg och annat ockuperas handlar det om lagbrott. Men det är ofta nödvändigt för att husen inte ska rivas. Utan lagbrott hade Haga inte funnits kvar så som det ser ut idag och det område där Cwejman själv bor (eller i alla fall bodde) hade inte funnits kvar. Utan lagbrott hade Kungstorget och spårvägen i Göteborg inte funnits kvar. Frågan är om Kungsträdgården i Stockholm funnits kvar utan brott mot lagen?
Listan över situationer där våld och brott varit en nödvändig del av den politiska kampen är oändlig. Så brottsligheten är inte problemet i sig. Det är mot vem brottsligheten riktar sig. Mot staten, mot storföretagen eller mot enskilda privatpersoner är det som avgör om brott och våld är rätt eller fel. Brott mot enskilda privatpersoner är helt enkelt ett problem. Terrorism riktat mot enskilda eller mot allmänheten i gemen är problem.
Därför är det naturligtvis ett problem att riksdagsledamöter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet har kontakter med Djurfront, även om de är så marginella att de bara deltagit i manifestationer där Djurfront varit en av organisationerna. Vad värre är, är att Djurfront är att betrakta som en fascistisk organisation och det är naturligtvis ännu allvarligare att samarbeta eller ha kontakter med fascister, oavsett vad de kallar sig.
Cwejman har alltså rätt i att kontakter med Djurfront är ett problem. Men han har fel vad det gäller orsaken till det.
PS. Att våld, även om det är legitimt, kan vara ett problem i sig är också sant. Men det är en annan diskussion.
