Maoisterna i Indien – är de verkligen något att hylla?

Maoisterna i en del av Indiens provinser/delstater, exempelvis Chattisgarh och Jharkhand, bedriver ett gerillakrig med olika medel. Enligt en del andra indiska vänstergrupper drabbar deras krigföring ofta oskyldiga civila och är missriktad:

The recent incident of killing of more than 40 people travelling in a bus blown by a blast in Dantewada is merely a new chapter in the volumes of brutalities, being scripted in Chhattisgarh and other parts of the country in the name of ‘The Peoples’ War’ carried out by the ‘purest revolutionaries’ of the planet. On this occasion, their victims include a few civilians as well, who couldn’t even be branded of being police informers.

While we unequivocally declare that the harshest possible words of condemnation from our vocabulary are meant for the Indian state for their oppressive actions against the people of India through their capitalist and undemocratic economic, social, political, administrative, military and diplomatic practices; words of condemnation and criticism are also there for the Maoists.

We do not intend to say that revolutionary violence doesn’t apply in any circumstance, nor do we deny the importance of the role of force for revolutionary changes. Nevertheless, we deny equating the violent Maoists practices, entirely by a self-proclaimed vanguard, carried on for decades, with revolutionary violence by the people in moments of mass upsurge. Maoist violence is not based on any mass politics. Even in the few cases where so-called mass involvement is claimed, especially by urban intellectual supporters of the Maoists, the reality is that gun wielding Maoist cadres dictated the violence. We strongly feel that this sordid violence would fail to bring any radical change even in remote future. All such Maoist violence across the globe, for e.g. in Peru, Philippines and in other places has been an abject failure.

Nu spekuleras det  i om de också är skyldiga till ett bombdåd/sabotage som orsakat en svår tågolycka. Tågsprängningar är något de tidigare gjort sig skyldiga till. Det kan dock mycket väl vara så att regeringen bara skyller ifrån sig på maoistgerillan och att det hela beror på ren misskötsel av järnvägen.  Det är också möjligt att artikelförfattaren i Radical Socialist överdriver problemet med maoistgerillan. Men oavsett det finns det ingen anledning att hylla maoisterna i Indien eller någon annan stans där de fortfarande är anhängare av gamla kinesiska maoistdoktriner. Det finns dock gott om maoistiska grupper (därmed är de väl att betrakta som ex-maoistiska grupper) i Indien om övergett dessa för länge sen och som i form av mer breda och klassinriktade partier (CPI-ML, CPI-ML (Liberation) med flera) har 100 000-tals medlemmar.

Andra delar av vänstern i Indien menar också ofta att gerillans stryka och inflytande är klart överdrivet av flera olika skäl:

We are very clear that big corporates want free access to the forests and mineral rich areas to exploit resources for capitalist expansion. This ruthless capitalist abuse is the root cause for the present crisis that India and its people are facing. We strongly believe that the only force that can lead the struggle against capitalism in India and globally is the organized working class. However, with their current strategy, the Maoists are failing to make any impact on the class. Firstly, because they are unable to reach them (they don’t have a policy to reach them either) and secondly, the working class doesn’t approve the politics of annihilation, particularly when this class is far from identifying a need for a revolutionary social change for which they are a major force.

An illusion disseminated by the Indian state and media, in order to justify the Operation Green Hunt and to label all political dissent against neoliberalism and globalisation as terrorism and Maoism, is that the Maoists are controlling around 200 districts of the country where civil administration cannot operate. This is not true. The number is much less than that and in most cases only a part of the mentioned districts are under the control of the Maoists. These areas are thinly populated. Even, if we consider those areas as Maoist ‘liberated zones’; they are far-off from capturing the state power, its machineries, its military bases, its power centres. They have neither been able to extend nor, move beyond the inaccessible forest region, and it seems unlikely in the future as well. No matter what they say about “encirclement of the cities from the countryside” the bulk of rural India has remained totally out of their reach; forget about the cities where the bulk of the principal revolutionary force – the working class – is concentrated. Hence, the question of encircling the cities with liberated villages shall not apply with the current strategy of the Maoists. They over simplify the strength of the state.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Torberg

    Ja det är ju det gamla vanliga problemet. Kan demokratiska socialister aktivt stöda Stalinsters rörelser (även om de kallas Maoister) som många gånger kommer att flytta fram bönders och arbetares positioner om de kommer till makten, med jordreformer eller rostiga fabrikers övertagande. Samtidigt som de krossar all levande demokrati bland bönder, arbetare och deras organisationer ? Och skapar politiska system som demoraliserar de sociala klasser de säger sej företräda med sina polisstatspartier ?

    • Anders_S

      I fallet peru så var det uppenbart att set kunde man inte. I fallet Filippineran är et uppenbart och självklart att man inte kan det. Nrä det gäller Indien och maoistgerillan så verkar det också svårt och kanse inte ens vettigt. I Nepal däremot så tycks det som om det hela tagit en positiv vändning.

  • Du kunde ju lugna ned dig tills läget klarnat, om det nu är kraschen i sig som är det intressanta. Märkligt nog är jag en av de få bloggarna i Sverige som skriver om Indien och försöker se för- och nackdelar i den väpnade kampen, och som bidrog till att Arundhati Roys stora reportage om maoisterna översatts till svenska. Är det meningen att jag skall sluta med det för att slippa påstås ”hylla”? Den indiska regimen försöker tysta den sortens röster, men om samma tendenser dyker upp i Sverige bland folk som kallar sig vänster …?

    Jag tror nog jag fortsätter skriva vad jag vill i alla fall 🙂

    • Anders_S

      Björn: Fortsätt skriv det du vill. Du är än så länge den bästa källan till vad som händer i Indien. Det finns ingen vits med att vi ska vara överens heller. Plus att jag inte är säker på hur man ska ställa sig. Nepal visar ju upp ett positivt exempel på hur gerillakrig enligt maostisk modell kan bli framgångsrikt. Jag vet att personerna runt Radical Socialist har kontakt med Fjärde Internationalen, men det betyder inte att de behöver vara pålitliga i detta fallet. Det handlar trots allt om storstadsintellektuella.

      Men ibland tyckerjag du romatiserar maoisterna för mycket, men det är möjlgit att ”hylla” är att ta i.

  • martin

    Jag är kluven. Jag kan sitta här i mitt fina västland utan minsta erfarenhet av livet som fattig i Indien och fördöma desperata metoder. Vad vet jag om hur Indien handskas med dissidenter? Vad vet jag om vad de ens har för framkomliga vägar förutom våld? Viktigast för mig är nog, har de lokalbefolkningens stöd eller inte? Vilket jag inte heller vet något om. Vad finns det för möjligheter för demokratiska metoder i ett genomkorrupt samhälle? När det är muta och kör i varje törn då har politiska val inget med samhällsmakt att göra, en defacto corporativism. Tänk dig att varje tjänsteman, byråkrat, polis, militär och politiker i Sverige tog mutor, vem hade då styrt landet och hur kunde då landet påverkas?

    Bland mina indiska vänner får jag ingen klarhet heller, vissa kallar dem tjuvar och banditer. Andra berättar om förhållandena i Indiens landsbygd som så hemska att våld inte bara är enda metoden tillgänglig utan nödvändigt. Men vem skall jag tro?

    Men sen tycker jag nog att högern inte är så noga med sängkamrater, de bekymrar sig inte det minsta av ”guilt by asociation”, så varför skall jag? Vad är moralisk överlägsenhet egentligen värd? Skall jag tro att valet stod mellan Mao och en harmonisk och fin demokrati?

    Även om man skulle kunna en dag mobilisera folk och ändra maktförhållandena i Indien så räcker inte det. Jag tycker politik skall vara för de som lever idag, morgondagens folk har ingen rösträtt nu. Kan maoist gerillan göra något för folk i regionen nu på en gång? (Jag säger regionen för att, ja det är indien vi snackar om.) Då stödjer jag dem. Måste lära mig mer, är det en liten grupp isolerade galningar som jagar små narcissistiska småsegrar, då är det mer skada än nytta.

  • martin

    Björn,
    bra fortsätt med det. Dina alster om indien är hemskt intressanta. Vet inte om man kan säga att du ”hyllar” dem även om du ibland gör dig lite lustig på regeringstruppernas bekostnad. Du beskriver en grupp med det mycket goda syftet att ändra maktförhållandena i Indien, vem kan vara emot det? Metoderna, det är en förhandlingsfråga.

  • Torberg

    Att rapportera betyder inte nödvändigtvis att hylla. Och det vet jag inte om jag tycker Björn N gör heller.

    För mej är inte våldet den springande punkten när det gäller maoisterna utan det mål de strävar mot. Maoister hyllar stalinistiska enpartistater, typ Maos Kina eller Stalins Sovjet, och för mej som Demokratisk socialist är deras mål ett recept för krossande av fackföreningar, yttrandefrihet, arbetarmakt i ordets verkliga betydelse.

  • Apan

    ”This ruthless capitalist abuse is the root cause for the present crisis that India and its people are facing.”

    Detta är ganska anmärkningsvärt. Förhållandena i Indien har förbättrats enormt sen man öppnade upp ekonomin 91 och gick (delvis) ifrån socialistiska/kommunistiska ekonomiska modeller. Miljontals har lyfts ur fattigdom trots den Indiska statens klumpighet och korruption som starkt bromsat en positiv utveckling. Kapitalismen ser definitivt ut som ”the lesser evil” i det här fallet – så varför ska det alltid pekas finger mot den?

    • Anders_S

      Apan: Som jag ser det har Indien aldrig följt några socialistiska/kommunistiska modeller. Däremot har man likt andra länder som utvecklats kraftigt haft en ”stängd marknad” plus kapitalism och marknadsekonomi. I övrigt är jag för dåligt insatt just när det gäller Indien för att kunna uttala mig mer än än så. I det fallet litar jag dock mer på indiska bedömare på vänsterkanten än på anonyma bloggtyckare i kommentarsfältet på en svensk blogg.

  • Det kanske kan vara instruktivt att jämföra med förhållandena i Chiapas.

    På båda ställena var det fråga om helt marginaliserade utkantssamhällen, i Chiapas indianska sådana, i Chhattisgarh s.k. ”stamsamhällen” vilket i Indien vad jag förstår folk som aldrig har varit inordnade i kastsystemet och därför har betraktats som kulturellt stående utanför samhället.

    På båda ställena verkar det som om våldet har sitt ursprung i att regeringen använde socialt avsigkomna individer och kriminella för att skapa paramilitära trupper av som skulle trakassera byarna tills de gav upp och avhände sig sin egendom. I Chiapas bildades EZLN för att skydda byarna mot detta, i Chhattisgarh är det maoisterna som har tagit på sig den rollen.

    Det måste vara bättre att ”lokalpolisen” styrs direkt från de byar som de ska skydda än att de styrs av stadsintellektuella. Men om det nu inte sker? Är det bättre att gangsterväldet krossar byarna för att gruvföretagen ska få fritt fram?

  • PS. Däremot kan man förstås uppröras över de indiska maoisternas bloddrypande språk, som naturligtvis är fantastiskt bra för deras (och byarnas!) fiender. ”Folkkrig”! Det är som gjort för att mobilisera jättemajoriteter mot dem (och byarna!) i ren självbevarelsedrift. För vem vill drabbas av ett krig?

    Här har zapatisterna varit oändligt mycket klokare. Och mer seriösa.

  • martin

    Apan,
    miljontals indier lyfta ur fattigdom är som att säga att tusentals svenskar har lyfts ur fattigdom sedan 1991. Inte direkt en politik som är en lösning för idag levande indier.