Det som behövs är ett brett nytt vänsterparti

Publicerad denFörfattareAnders_S27 kommentarer

Det som behövs är ett vänsterparti som öppnar upp sig på samma sätt som Die Linke i Tyskland och som ställer sig på samma sida av kampen som NPA i Frankrike och Enhedslisten i Danmark för att nämna några av de radikala breda vänsterprtier som finns i Europa. För att vänsterpartiet ska kunna starta en utveckling åt samma håll som dessa partier krävs att vänsterpartiet öppnar upp sig och bryter med de i praktiken borgerliga partierna MP (miljöpartiet) och S (socialdemokraterna).

Om vänsterpartiet går åt vänster, öppnar upp för att andra vänsterkrafter kan vara medlemmar i vänsterpartiet och behålla sig själva som organiserade kollektiv på det sätt som Enhedslisten, Die Linke, NPA och SV i Norge tillåter så komemr vi att kunna skapa ett kraftfullt vänsteralternativ i Sverige. Men då måste vänsterpartiet avbryta den väg in i självgod isolering som man istället tycks ha valt. Man bryter med S och MP, går in i sig själva i tron att bättre organisering löser politiska problem, men man förändrar inte politiken och öppnar inte upp vänsterut. Den vägen kommer att leda till att vänsterpartiet marginaliseras på samma sätt som alla andra vänstergrupper, som exempelvis Socialistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialisterna är marginaliserade i Sverige.

Läs mer:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

27 svar på “Det som behövs är ett brett nytt vänsterparti”

  1. Ur mitt perspektiv är det snarast småpartierna som är små självgoda grupper som isolerat sig för att känna sig för mer. Som vill leka parti.

    Bättre om de omvandlade sig till tankesmedjor, vilket är vad de i praktiken fungerar som, och sen kan de gå med i det redan existerande riksdagspartiet.

    1. Hampus: Jag håller med dig om smågrupperna. Men det var inte det jag skrev om, utan om vänsterpartiet. Och lösningen finns hos vänsterpartiet. Majroiteten av SP skulle gå med i Vänsterpartiet om i fick behålla vår internationella anslutning till Fjärde Internationalen och vår tidning. Men det har vänsterpartiet alltid sagt att det får vi inte. Vår internationella kontaketer är ju vida överlägsna och mycket större ochmer omfattane än vänsterpartiets. Så vänsterpartiet skulle ju också kunna tjäna en hel del på vårt medlemsskap.

  2. Vi kan väl vara eniga om att vänsterpartiet är helt fångat i en parlamentarisk verklighetsuppfattning och att småpartierna är marginaliserade och självgoda. Men vilken uppgift menar du skulle kunna fullgöras med det projekt du beskriver?

    Partier är till sin natur förmedlingar mellan rörelser och statsnytta. Med starka rörelser skulle det du vill ha vara lätt att åstadkomma, men utan kommer alla partier att vara förvirrade och svaga och drunkna i parlamentarism. Litegrann verkar det vara som att börja bygga ett hus med takrännorna. Men du kanske har tänkt igenom det här och har en idé?

    1. Jan Wiklund: Du Förminskar alltid den parlamentariska dimensionen, valen, representationen osv. De huvudsakliga grunderna för att kunna bygga ett sådnat parti som jag fetersträvar står att återfinna i social kamp och social rörelser som upplver att detta behov finns. Jag vet att behovert fisnn, men de materiella och ideologiska grunderna saknas i form av social kamp, sociala rörelser och ideologisk skolning och kunskap. Men somd eu vet så har bloggformatet vissa begränsingar. Man kan inte skriva hur långa grejer som helst om man vill få dem lästa. Därför hänvisar jag också till andra inlägg i ämnet.

      Vi ska också ha klart för oss att NPA växte fram ur misslyckad kamp. När de social rörelserna torts omfatatdne och stora protester hela tiden förloarde uppstod behovet av ett politiskt alternativ som representerade kampen.

  3. Ursäkta, men jag begriper inte alls hur du lyckas associera SV i Norge med till exempel NPA. Det närmaste man kommer NPA i Norge är Rødt. Rekommenderar http://klassekampen.no/artikler/nyheter/58109/article/item/null/roedgroent-bakvendtland.

    SV utgör ju inte alls något kraftfullt vänsteralternativ i Norge, de sitter i regering med norska S och C och verkar nöjda med det trots opinionssiffror som faller under Norges riksdagsspärr.

    Här pratar vi om en regering som inte har förändrat något i grunden och hårdnat till bland annat invandringspolitiken ordentligt, givit efter för norska SD och verkar bädda för flera år av extremhöger vid makten (enligt opinionsmätningarna), som vunnit ytterst knappt sina två vinster som gett dem regeringsinnehav, bara på grund av en ytterst svag ”motståndarsida” båda gångerna.

    Nu verkar motståndarsidan stärkare och regeringspartierna (däribland SV) har bara stärkt känslan hos folk att vänsterpolitik inte är möjligt, istället för att med pondus föra en vänsterpolitik och verkligen göra skillnad.

    1. Asterix: Det jag inte heller. Men SV är öppet för fraktioner och tendenser, precis om Rödt. I övrigt så har jag inget till övers för SV och dess politik. Jag känner folk i Rödts ledning och jag möter dem på många möten. Jag ingår trots allt i Fjöde internationalens internationella kommitté och i SP:s internationella utskott och brukar vara den som deltar i olika konferenser mellan antikapitalistiska partier i Europa såväl som på oliak antikapitalistiska gruppers kongresser.

  4. Utan S och MP finns ingen bredd eller folklig förankring och blir därmed inte något som kan välta di blåe. Att Socialdemokraterna har bedrivit borgerlig politik, speciellt under Göran Perssons tid, är ju ett faktum. Men att Miljöpartiet skulle vara ett borgerligt parti i praktiken är helt fel. Trots friskolor, som inte är en ideologisk fråga för MP, utan snarare för pedagogiskt mångfald (vilket iofs inte friskolor är en nödvändighet för att uppnå). Ej heller individualism och avregleringar. Är det något parti som vill dela på resurser på alla plan är det Miljöpartiet.

    1. Vert: Men det är ju ingen mening med att byta ut en borgerlig regering mot en annan borgerlig regering. Det var därför högern vann valet. Jo, miljöpartiet är borgerligt, för kapitalism, för privatskolor (det är ju för detta de hela tiden röstar), för de flesta privatiseringar, fackföreningsfientligt, för inskränkningar i LAS osv. Inget av detta tyder på att de på något sätt skulle vara socialister (i politiska smmanhang motsatsen till borgerlig).

  5. Problemet för vänstern (och egentligen alla framröstade partier) är att deras främsta representanter låses upp i den politiska processen. Beslut om dagis, behandlingar i utskott, läsande av underlag, etc. Resurserna som finns för att formulera en politik och tänka över ideologin saknas delvis.

    De mindre partierna har motsatta problem. De kan bara sitta och formulera ideologier (och gör så till vanvett), men kan inte genomföra dem någonstans. En sammanslagning av resurser gör att båda skulle kunna hanteras inom samma parti. Vilket ger förhoppningsvis ger större genomslagskraft.

  6. Det är väl, enligt mig i alla fall, mer socialistiskt att dela på jobben i stället för att benhårt hålla på LAS för de som har jobb. Meningen är att alla ska ha rätt till jobb och bostad för den delen. På köpet får vi mer tid för annat. Sen kan man ju inte heller hålla på att underblåsa den eviga produktionen av varor utan ekologisk hänsyn.

    Socialdemokraterna måste gå vänster ut. Och jag tycker det var precis dit de var på väg, sent omsider, i valrörelsen. Om de hade varit aggresivare tillsammans med V och MP hade det nog gått bättre i valet. De vaknade flera år för sent. Att bilda en bred vänster tror jag är bra, men den måste innefatta de etablerade partierna annars kommer det dröja hundra år.

    1. Vert: Nej. Jag håller benhårt på LAS därför att det är en nödvändighet med trygghet på arbetpklasten för att inte arbetsgivarna ska få övertaget så som nu skett med hjälp av bemanningsföretag (en inskränkning av LAS). Las står inte i någon som helst motsättning till atdt ela på jobben vilket man gör bäst genom generellt förkortad arbetstid för alla istället för deltidsjobb för några, övertidsjobb för andra och arbetslöshet för ytterligare några som det är idag.

  7. Jo, det är ju förkortad arbetstid jag menar såklart. Och då får ju de som kom in först behålla sina jobb oavsett. Sen är det väl knappast MPs hjärtefråga att göra inskränkningar i LAS och att hurra för varje nytt bemanningsföretag som dyker upp. Hursomhelst, utan grön revolution lär det inte bli någon röd. Det är väl dags att utforma en ny solidarisk plattform som utgår från där vi står idag. Om det ska heta vänster är kanske inte det nödvändigaste. Om den nu ska vara bred så ska man inte utesluta vare sig verkligt röda socialdemokrater eller de gröna. Jag tycker att det är mycket olyckligt att det sk. Rödgröna samarbetet spricker.

  8. Okej vi kan vara överrens om en sak; NPA är klockrent, gärna i samarbete med PCF och dess kader i offentliga sektorn. Men Intis lobbar ju för Jonas Sjöstedt, högerns kandidat, hur får ni ihop det!!!!
    Jag hade fattat om man förordade typ Kalle Larsson, Jenny Lindahl
    men Jonas Sjöstedt är ju 100% fel.

    1. lotta: Internationalen har inte stött Jonas Sjöstedt. Var får du det ifrån? Intis förordade Dror Feiler i Stockholm och Jan-Olov Carlsson i Umeå (Sp-are).

  9. Pingback: Stödjande samma sak som stridande « Jöran Fagerlund

  10. Jag vill ha med den socialdemokratiska vänstern, radikal fackföreningsrörelse, radikal miljörörelse, radikala decentralist-centerpartister, feministerna, olika samhällskritiska rörelser, radikala kristna och muslimer, bönder och småbrukare, arbetare och medelklass etcetera också.

  11. En annan sak ett nytt brett vänsterparti måste göra är att ändra på sitt tilltal till medborgarna. Det räcker inte att rada upp vad som är fel med detta samhälle och måla upp en bild av det rättvisa jämlika samhälle vi vill bygga. Alla tänker inte i de banorna.

    Mina arbetskamrater, bekanta och vänner är intelligenta tänkande varelser på många områden. Men de är stillastående politiskt-fackligt. De lyssnar inte på det traditionella snacket. Men dem är jag i ett parallellt universum, i denna vänsterdebatt i ett annat parallellt universum.

    ”Politik och politiker är bara skit”

    ”Det gick ju inte så bra att byggs socialismen precis”

    ”Människan är självisk i grunden”

    ”Globaliseringen gör oss maktlösa”

    ”Det är nog redan för sent att stoppa klimatkatastrofen ändå”

    ”Jag har nog med mitt”

    ”Jag har gjort mitt, nu får andra ta vid”

    ”Du kan inte göra något ändå, så ha roligt den tid du har kvar”

    ”Varför tänker du inte mer på dig själv istället för politiken där du ändå bara stångar pannan mot väggen”

    ”Det är bara en massa käbbel och splittring”

    ”Facket är kass”

    ”Sossarna bara skor sig själva, pamparna”

    ”Det är hopplöst att åstadkomma nåt”

    ”Kan vi inte minska invandringen nu när vi har så stor arbetslöshet”

    ”Säg var det fungerar eller har fungerat som du vill”

    ”Det går inte att stoppa utvecklingen”

    ”Det är andra tider nu, vänstertiden kommer inte igen”

    Är det någon mer som känner igen sig, eller ska jag som vanligt få känslan av att ”är det jag eller världen som är tokig?”

    Det behövs nya annorlunda svar som attackerar den politiska passiviteten utifrån vanligt folks egna motargument.

    ”Jaja, det låter ju bra det där, men hur fungerar det i praktiken, Såna är inte människor att det skulle funka”.

  12. Anders: Intis gullande intervju med Jonas Sjöstedt eftervalet, Vad kallar du det om inte just gullande, eller Kildén/ Åsmans länkande till Sjöstedts hemsida, gullande eller!?

    1. lotta: Jag gillade inte heller den artikeln, men den har ju inget med Internationalens eller SP:s politik och politisk linje att göra. Och jag begriper inte riktigt vad Kildén & Åsman har med saken att göra. De är SP:are utan nåt som helst inflytande i organisationen. Dessutom, jag länkar en massa till sossar och till andra. Men det gör mig inte till sosse eller liberal för det.

  13. Är vänsterpartist men inte för att jag har trott särskilt mycket på partiet men det har ju inte funnits något alternativ. Tycker att V har varit och fortfarande är för självgoda när det gäller partier och rörelser till vänster. Har till leda hört nedlåtande omdömen om till exempel SP från partister och ung vänstrare. Det är en sekteristisk hållning och politiskt naturligtvis helt kontraproduktivt om man verkligen menar att man vill omdana samhället (tror dock att många har gett upp den ambitionen och ser sig enbart som goda parlamentariska medspelare). Vad gäller vad som är höger och vänster, har dryftats en del om det i kommentarer, så kan man väl säga att varken Jonas Sjöstedt eller Jenny Lindahl Persson definitivt inte är några vänsterkandidater. Förhoppningsvis kan det faktum att V nu blivit dumpade av S skapa något fruktbart framöver.

  15. Det är möjligt att jag förminskar den parlamentariska dimensionen, men jag har svårt att se någon poäng med den om inte mobiliseringar på andra nivåer finns. Det är ju ingen slump att V är så dåliga som dom är, de har inget att relatera till. Vem som helst skulle råka in i deras bubbla om de sitter där de sitter på de villkor de gör.

    Om det finns mobiliseringar i samhälleet har dessa förstås behov av parlamentariska representationer. Men hur bär man sig åt för att representera något som knappast finns?

    Dessutom tycker jag inte man ska glömma att hela den svenska politiska kulturen under tre generationer har blivit helt sönderparlamentariserad – vi har tagit för givet att politikerna fixar våra intressen åt oss så att vi kan ägna oss åt annat. Sen har vi helt nyligen upptäckt att de inte gör det. Varpå den första reaktionen är den som Hans refererar. Och lösningen på det är inte att hitta bättre politiker. Vi kommer inte att få några bättre politiker förrän vi tar ett kollektivt ansvar själva. Då blir bättre politiker ett resultat av bättre massorganisering. Någon annan väg tror jag inte finns.

  16. ”Vert verité” skriver:

    ”Om den nu ska vara bred så ska man inte utesluta vare sig verkligt röda socialdemokrater eller de gröna. Jag tycker att det är mycket olyckligt att det sk. Rödgröna samarbetet spricker.”

    Jag ska väl inte haka upp mig på valet av ”grön sanning” som pseudonym, ville bara påpeka att det kan verka lite sekteristiskt. Jag ställer mig frågande till din syn på Mp, med tanke på att deras språkrör säger vara vare sig blå eller röda, vilket i praktiken innebär att vara blå. De allierar sig med de europeiska ”gröna” vars företrädare Cohn-Bendit tycker det är en riktigt bra idé att privatisera järnvägar och så där (trots alla tydliga tecken på att det är en himla dålig idé). En grön sanning är ju faktiskt att V har rankats före Mp i miljömätningar, det säger kanske lite om hur väl Mp lyckas ge illusionen att vara grönare än partiet är.

    Och varför haka upp sig på ett ”rödgrönt” samarbete? Och varför kalla det ”rödgrönt” när det i realiteten är ”blåintesärskiltgröntprecis”? Lokalt är S somliga ställen vänster om det program de ”rödgröna” gick till val på, lokalt gick det bättre för S. Låt mig ta två exempel, först Norge: I Norge har de ”rödgröna” inte varit rödgröna, nu ser man ut att gå mot flera år av extremhöger i grannlandet. I USA har Obama inte alls inneburit någon ordentlig ”change”, vi har en liknande effekt där. De ”rödgröna” i Sverige har begått precis samma fel som i Norge och USA: Man har velat minimera skillnaden till motståndarna, man har velat undvika att gå till fundamental konfrontation.

    Alltså: Det gäller nog att akta sig för att till varje pris stödja något, oavsett vad detta något står för. För mig verkar det uppenbart att V borde ge dagens S och Mp på båten. Bara avsevärda förändringar från S och Mp borde ändra på en sådan position. Samtidigt krävs det ett rejält utomparlamentariskt uppvaknande för positiv utveckling, ju förr ju hellre. Eventuelt är det ju bara utanför parlamentet att hoppet finns, V verkar på mig som ett mycket osäkert kort, även om det är det enda som tål att tänkas på av dagens riksdagskort.

    Det viktigaste är utanför parlamentet. Vi får sluta bry oss för mycket om vad som försiggår i riksdagen. Annars riskerar det att ta alldeles för lång tid innan ett uppvaknande och våran civilisation ränna in i väggen precis som andra civilisationer gjort. USA är på god väg (ju förr USA:s imperium ränner in i väggen, ju bättre, jag tror allt hopp om systemskifte inom systemet nu är orealistiskt (i praktiken dog det väl mycket med försvinnandet av Kennedybröderna, Martin Luther King, Malcolm X, John Lennon, osvosv, den besynderliga uppkomsten av AIDS sedan, allt detta symptomatiskt skulle jag tro för den typ av system vi har för tiden i västvärlden), dagens USA verkar gå mot sin undergång, och ju fortare det går dess bättre, ju mer det sker i förväg av oljans bortgång ju bättre, det ger förhoppningsvis mer tid åt resten av världen att anpassa sig till en värld utan olja). Sedan är det bara att hoppas att det inte blir alldeles för brutalt denna USA:s kollaps, det har ju aldrig tidigare hänt att et imperium med bland annat kärnvapen kollapsar, men det var väl mycket en fråga om tid efter att USA skaffat sig kärnvapen.

  17. Om du menar, Hans, att vänstern måste ändra tilltalet i en mer konkret riktning för att folk ska kunna tro på vänster, håller jag med. Till exempel kan man peka på Skottland när det gäller sjukvården, för i samband med att Skottland fick ansvara för sin sjukvård, lät man den vara i offentlig regi utan privata lösningar, med följden att effektiviteten ökade och att patienterna är mer nöjda. Man slänger helt enkelt inte bort en massa pengar som man gjorde förut på privata saker och enligt en kosumtionslogik ”konsumtion för konsumtionens skull”, på det viset bidrar man heller inte till kostsamma lönekaruseller i vården och samhället i övrigt.

    Genom att på det viset ta tillvara de konkreta, positiva vänsteråtgärder som man kan peka på, istället för att hela tiden peka mot teoretiska saker i framtiden, vill man säkerligen kunna ändra en del på de attityder som du visar på.

    Det hör med till historien att S och Mp givetvis måste röra sig rätt mycket åt vänster för att man ska kunna använda en sådan pragmatisk tillnärmning där man pekar på konkreta, lyckade vänstervridningar. Då det verkar föga troligt, lär V heller arbeta tillsammans med utomparlamentariska rörelser för att föra fram ett sådant budskap. Jonas Sjöstedt lär väl inte vara den bästa att leda det i V, kanske inte Ohly heller, men i varje fall inte Sjöstedt.

  19. Arbetstidsförkortning med sänkt lön är enda lösningen för att kunna begränsa arbetslösheten något…

    Utopier som knasbollar hittar på fungerar inte… Kan inte industrin konkurrera på världsmarknaden så är vi alla rökta…

    Däremot kan man anpassa skattesystemet för att göra tillvaron hanterbar för dom med de lägsta lönerna… Man kan inte sänka löner för personer med 12 000 kr i månadslön…

    Fast för att betala det måste personer som har mer än 20 000 kr i månaden öppna plånboken. Det räcker inte att låga några få så kallade rika betala…

    Den stora kostnaden för att skydda de sämst ställda måste tas av dom som tjänar mellan 25 000 kr till 40 000 kr… I det intervallet… Där finns det många att ta av och dessvärre finns det många som tjänar under 20 000 kr också…

Kommentarer är stängda.