En grupp forskare har undersökt myten om att kvinnor och barn räddas först vid fartygsolyckor. Det är nämligen en myt. Vid i stort sett alla fartygsolyckor så klarar sig fler män än kvinnor. Det finns vissa undantag. När kaptenen med hot om våld mot männen ger order om att kvinnor och barn ska evakueras först.
Jag skulle tro att män i större utsträckning överlever för att de helt enkelt är starkare. De klarar att simma bättre, tar sig upp i livbåtar snabbare. Klättrar bättre och tar förmodligen lite större risker för att komma undan. Jag tror inte så mycket att det handlar om var och en för sig själv som DN och forskarna skriver utan mer om ren fysik. Inte heller tror jag deras undersökning säger speciellt mycket om hur man beter sig i katastrofsituationer. Den är för grund för det.
Även om lika många kvinnor som män tar sig från ett sjunkande fartyg så kommer i de flesta fall fler män att överleva såvida man inte kan gå direkt i livbåtarna i någorlunda ordnade former så som delvis var fallet ombord på Titanic. Fler kvinnor drunknar eller fryser ihjäl. Siffrorna från Estonia tyder på detta. 53 män och 42 kvinnor hittades döda, 80 män och 14 kvinnor överlevde. De som hittats döda är sådan som tagit sig från fartyget och i de flesta fall drunknat eller frusit ihjäl.
Det handlar inte om egoism, utan om fysik och olycksförlopp. Män är starkare, snabbare olycksförlopp. Bägge sakerna ger fler överlevande män än kvinnor. Om män skulle ägna sig åt att försöka rädda kvinnor skulle resultatet antagligen bli färre överlevande totalt. Så för kollektivet verkar det som i allmänhet sker vara det bästa. Eller?
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Titanic, Estonia, Fartygskatastrofer, Män, Kvinnor, Jämställdhet, Sjöfart, Samhälle, Politik
”Jag skulle tro att män i större utsträckning överlever för att de helt enkelt är starkare. De klarar att simma bättre, tar sig upp i livbåtar snabbare. Klättrar bättre och tar förmodligen lite större risker för att komma undan.”
Detta är en extremt modern tolkning. Du kanske noterade att de flesta fartygsolyckorna i undersökningen var innan 1920? På den tiden var det en minoritet som kunde simma, i Sverige kunde t ex bara 12% av skolungdomarna simma år 1899(och väldigt få lärde sig simma efter skolan). Man får vidare komma ihåg att simmkunnigheten i Sverige är högre än den är i de flesta länder eftersom man tidigt började med simundervisning. Trillade man i vattnet och fick inte hjälp var det inte så mycket att be för på den tiden. Det hjälper inte att män är ’fysiskt starkare’ i det läget, snarare tvärt om. I det perspektivet har kvinnor en rad fördelar i sjööverlevnad eftersom deras underhudsfett hjälper dem att flyta och håller dem varma längre. Men med kläder på hjälpte det förmodligen föga. Den som överlevde var den som inte hamnade i vattnet, punkt slut. Dock ger det en del av förklaringen till att besättningen hade större sannolikhet att överleva eftersom simmkunnigheten visserligen var dålig även bland dem, men inte lika usel som hos vanligt folk.