Den sista Salénbåten – Snow Drift

Del 5 av 8 i serien Västsahara och fisket

Saléns var ett av Sverige klassiska rederier. Det var på sin tid världens största kylfartygsrederi och dominerade banantransporterna och liknande i hela världen. Deras fartyg var vackra, kanske några av de vackraste stålfartyg som nånsin byggts. I jämförelse med dagens container- och biltransportfartyg helt otroligt sköna. Alla är de numera skrotade. Det sista skrotades i år, 2012, i Alang i Indien. Det var Snow Drift, byggd 1973 på Chantiers Naval i La Ciotat i Frankrike och på 14 512 ton. Systerfartyget Snow Crystal och systerfartyget Snow Flower samt det något äldre Snow Land skrotades enligt uppgifter 2010 och 2011.

Snow Drift var namnet när Salén ägde henne, bytte 1984 till namnet South Cathay när hon såldes till Salén i Storbritannien och till Greenfield när hon såldes till det brittiska bolaget Whitwill, Cole & Co året efter. Men 1989 när hon köptes av Frigomaris SH BRD i Brasilien fick hon tillbaka sitt ursprungliga namn vilket hon sen behöll tills hon skrotades. Alla fyra fartygen bytte ägare och namn flera gånger under samma tid, men hela tiden tycks de ha befraktats av Cool Carriers och senare av Holy House Shipping.

Saléns gick i konkurs 1984 och därav kommer det sig att fartygen såldes. Driften av fartygen kom snart att övertas av det svenska bolaget Cool Carriers som blev världens största kylfartygsbefraktare om än inte största rederi och fartygsägare. Mats Ruhne var under lång tid VD i Cool Carriers och en av dem som startade bolaget. Idag heter bolaget NYK Cool. Ägare är japanska rederiet NYK.

2006 köptes Snow Drift av Salut SH (Holy House Shipping AB) och registrerades på Cook Islands. En bekvämlighetsflagg som särskilt har använts för fiskebåtar och fartyg som varit involverade i tveksamt eller ibland olagligt fiske.

Och det är sannolikt delvis med sådant som Snow Drift har sysselsatts med de sista åren fram till skrotning. Hon har sannolikt tjänstgjort som ett av de fartyg som fiskebåtar lastat över fisk (inte nödvändigtvis illegalt fångad) till ute på internationellt vatten för senare lossning och försäljning i Las Palmas. 2010 rapporterades Snow Drift befinna sig utanför Västafrika där hon observerades av Greenpeace. Även 2011 var hon i Västafrika där hon bl.a. lossade potatis, lök med mera i Noukachott, Mauretanien, liksom 2012 då hon sen seglade iväg till Alang för skrotning.

Under sina sista år och som det sista kvarvarande Salénfartyget tycks Snow Drift till stor del ha uppehållit sig i farvattnen utanför Västafrika och i västafrikanska hamnar. Fisk är en viktig vara i området och kylfartyg (reefers) behövs för att transportera fisken. Snow Drift var dock också upplagd utanför Uddevalla bredvid Snow Land en tid år 2009 och på varv i Polen därefter. Men det är ju inte heller helt säkert att båten användes till fisktransporter bara för att den var i de västafrikanska farvattnen och observerades av Greenpeace. Sannolikt, men inte bevisat.

Men huvuddelen av Holy House Shipping AB:s fartyg tycks ha sysselsatts med mer traditionell verksamhet, transport av bananer, citrusfrukter osv från sydliga nejder tilll nordliga destinationer.

Holy House Shipping AB ägs av familjen Ruhne med Mats Ruhne i spetsen. 2009 dömdes Holy House Shipping till miljonböter i USA för att Snow Flower förorenat vattnen utanför New Jersey. Urpsungligen ägdes Holy House av en marockan och Ruhne köpte bolaget från honom.

De flesta av Holy House Shipping AB:s fartyg tycks ha varit registrerade på Cook Islands. Snow Land såldes för skrotning 2010. Alla fartyg som listades i Svensk Sjöfartstidning år 2008 som ägda av Holy House är idag skrotade, i huvudsak i Alang i Indien. En plats där mellan 20 000 och 40 000 människor arbetar under mycket dåliga förhållanden och som har blivit mycket förgiftad och miljöförstörd genom skeppsupphuggningsverksamheten som är världens största. Men förändringar och förbättringar är enligt uppgifter på gång i Alang.

Mats Ruhne, hans rederi och hans fartyg tycks på alla sätt ha utnyttjat alla möjligheter att slippa följa regler och bestämmelser, att slippa skatt och att göra så mycket vinst som möjligt på fattiga människors bekostnad. Kanske var det den enda möjligheten att överleva på en dålig sjörfartsmarknad med affärsidé som gick ut på att äga gamla fartyg som kunde ta spotfrakter var och när som helst. Men ok tycker jag nog inte det är. Naturligtvis har, förutom miljöbrottet i USA, allt skett på lagligt vis. I alla fall så vitt vi vet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Series Navigation<< EU:s fiskebåtar är borta från Västsahara – kvar är bara svenskarnaRättegång mot svenska fiskare som fiskat utanför Västsahara >>
Advertisements