Arbetarmakt underifrån

Boknytt
Tillsammans
Bo Rothstein (red)
SNS Förlag
ISBN 978-91-86949-26-6

Arbetarmakt underifrån

Under den feodala medeltiden hade bönder och hantverkare sådana yrkesfärdigheter, en sådan kunskapsmakt, att de delvis bestämde över sitt arbete. Med den industriella kapitalismen slogs arbetet sönder av maskinslaveri, svettaylorism, löpande band och fordism. Arbetarna blev utbytbara kuggar vars enda vapen var deras kollektiva styrka.

I dagens så kallade tjänstesamhälle har arbetsinnehållet i jobben växt igen, och vanliga arbetare måste behärska datorer och ofta arbeta i självstyrande grupper. De har i dessa fall åter fått kunskapsmakt och viss självförvaltning (inom ramen för kapitalism och profitjakt).

Kanske kan man se hela tjänstemannakåren som en del av arbetarklassen som fått sig delegerad mest av kunskapsmakt, ledningsmakt, och löneresurser. Men då skulle ju också den verkställande ledningen som utför företagsstyrningen åt de ofta frånvarande ägarna också vara en del av arbetarklassen (inom ramen för kapitalism och profitjakt).

Nej, man kan nog inte enbart se det hela i marxistiska klasstermer, utan även i det äldre begreppet social hierarki. Hur makt/ägande och resurser/pengar fördelas från toppen till botten i samhället avgör om man är överklass, medelklass eller arbetarklass (inte om man formellt är ägare eller anställd). Och då är de flesta tjänstemän medelklass och vd överklass.

Hur var det nu jag fick ihop det här resonemanget med denna recension av den liberalisminspirerade antologin ”Tillsammans – En fungerande ekonomisk demokrati” från näringslivsförlaget SNS ? Jo, jag tänker konspiratoriskt att det är ett borgerligt försök att ge mer av bland annat kunskapsmakt åt arbetarna, göra en liberalindividualistisk version av socialistdrömmen om ekonomisk demokrati, och därmed binda upp arbetarklassen för gott i kapitalism, marknad och profitjakt.

Eller är det så att som liberaler och socialister en gång gick samman för den politiska demokratin, så finns det nu underligt och fantastiskt nog en del socialliberaler kvar som vill gå vidare till ett rättvisare och jämlikare samhälle via ekonomisk demokrati? Det verkar så.

Jag kommer att tänka på 70-talets ungcentertendens ”Åsa-Nisse-marxister”. Fast i denna bok är det åtta väldigt kunniga och seriösa debattörer som medverkar. Ibland blir det överdetaljerat, torrteoretiskt och tungfilosofiskt. Men vänstern behöver all idédebatt och allierade den kan få. Så det är väl bara att tacka och ta mot.

Bo Rothstein tar upp paradoxen att alla tror på politisk demokrati, medan nästan ingen i konsekvensens namn slåss för ekonomisk demokrati. Själv tar han upp sju skäl för ekonomisk demokrati:

Kapitalismens ökande ekonomiska ojämlikhet och sjunkande sociala kapital. Den ekonomiska effektiviteten och de anställdas arbetstillfredsställelse ökar. Löntagarstyrda företag är ”väl så effektiva, långsiktigt ekonomiskt bärkraftiga, ekonomiskt expansiva och orienterade mot högteknologiska innovationer som traditionellt ägda/styrda företag”. Avsaknad av makt på jobbet förknippas med utsugning och ohälsa. Redan existerande demokratiska företag i Sverige fungerar väl. Problemet med frånvarande passiva företagsägare. De resurser som företag numera måste lägga på att motivera de anställda.

Gustaf Arrhenius skissar upp fyra tankemodeller av ekonomisk demokrati: Demokratisk kapitalism, Demokratisk planekonomi, Demokratisk centraliserad marknadssocialism, samt Demokratisk decentraliserad marknadssocialism.

Demokratisk kapitalism är det nuvarande liberala kapitalistiska västerländska systemet med politisk demokrati och ekonomisk diktatur (mitt ord). Nackdelar i form av ojämlikhet, massarbetslöshet och maktkoncentration.

   Demokratisk planekonomi med politisk demokrati och indirekt ekonomisk demokrati genom att den folkvalda regeringen/staten styr företagen. Denna maktkoncentration hotar demokratin. Och för de anställda på företagen innebär den ingen ökad arbetsplatsdemokrati (jämför med offentliga sektorn i Sverige, min kommentar).

Demokratisk centraliserad marknadssocialism innebär politisk demokrati, samt statligt styrda företag som verkar på en marknad med statliga regleringar. Inte heller denna modell ger i verkligheten gräsrötterna på fabriksgolvet något reellt vardagsinflytande över sitt företag, där de tillbringar merparten av sina liv.

   Demokratisk decentraliserad marknadssocialism med politisk demokrati innebär kollektivt ägande av produktionsmedlen – arbetar-, statligt, regionalt eller kommunalt ägda företag. ”Företagen styrs demokratiskt av dem som arbetar i företaget”. Systemet kan införas successivt genom att nya arbetarkooperativ bildas. Det är det enda system som innebär verklig ekonomisk demokrati på arbetet, enligt författaren.

Kapitalismens, socialdemokratins, och kommunismens privata, blandade och statliga ägande är samtliga centralistiska, storskaliga och hierarkiska, enligt många av debattörerna i boken. Det är det småskaliga löntagarstyrda företaget som lyfts fram. Man betonar att marknad fanns före kapitalism, vilket gör att marknadssocialism inte är någon motsägelse.

Privat/kapitalistiskt ägt ger ingen arbetarmakt, inte heller statligt/socialistiskt ägt. Det behövs en tredje väg, men löntagar-pensionsfondsvägen tror jag inte på, det blir samma gamla maktcentralism.

Snarare då den väg som antytts av syndikalister, frihetliga socialister och nu även (i boken) av vissa socialliberaler – lokal, småskalig ekonomisk demokrati byggd av arbetarna själva underifrån. Det betyder inte att jag tycker att man ska gå med i sekter och småpartier med denna inriktning. En småskalig ekosocialism borde kunna få en mycket bred partiövergripande uppslutning.

Tariq Ali skriver i ”Vad var kommunismen?” att vanligt folk aldrig mer kommer att låta sig teoretiskt övertalas till att införa socialism. De måste i praktiken se något slags samhälle med en socialism som fungerar och är demokratisk.

Som boken tar upp är företag ett slags små samhällen, och de kan alltså förvaltas på ett demokratiskt socialistiskt sätt. Kanske kan en rörelse för löntagarstyrda företag fungera som exempel på det rättvisa samhälle vi i vänstern vill införa?

Hans Norebrink

Läs mer: Mattias Larsson, Ekonomisten, DN, Roger Jönsson, August Torngren Wartin,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bo Rothstein, Gustaf Arrhenius, David P. Ellerman, Jörgen Hermansson, Lars Lindkvist, Lars Magnusson, August Torngren Wartin, PerOla Öberg, Tillsammans, Ekonomi, Ekonomisk demokrati, Demokrati, Arbetarmakt, Samhälle, Politik, Kultur, Böcker

Köp boken hos Adlibris