Patient, brukare, kund?

I strukturomvandlingarnas spår är osäkerheten stor kring hur de samhälleliga relationerna egentligen ser ut, men faktum är att de samhällskontrakt, som de flesta tar för givet, sedan länge är brutna. Inget område är heligt, inga mellanmänskliga band är skyddade från ”kommersialismens skadliga effekter” – som det en gång hette.

För oss socialister och avregleringsmotståndare är kampen aldrig till vår fördel. Vi utkämpar striderna på motståndarens planhalva. Det finns emellertid områden där vinstprincipen upplevs som självklar och naturgiven, och det finns områden där privatiseringens och vinstuttagets drivkrafter är så uppenbart skadliga.

Allra tydligast är profitens gift inom sjukvården. Länder där borgarklassen kommit längre i sitt projekt avskräcker varje fritt tänkande människa, men kapitalet är inte fritt tänkande och dess drivkrafter förmår fördunkla våra sinnen och slita varje relation i stycken. Med privata vårdförsäkringar upphör vi att vara medborgare och delas istället in i kundsegment; vinnare och förlorare. Med gräddfiler för dem som har råd blir bra vård ett klassprivilegium och nedrustning av den gemensamma välfärden något som drabbar de flesta av oss. I Sverige har idag 578 000 personer privata försäkringar, de flesta tecknas av företag för de anställda – men drygt 150 000 privatpersoner har tagit steget och tecknat en egen sjukvårdsförsäkring och antalet ökar snabbt.

Faktum är också att en vinstdriven vårdsektor drabbar alla, för även den med privat försäkring omvandlas från medborgare till en vinstgenererande vara i karusellen. Resultaten syns i alla led. Onödiga kejsarsnitt ökar exempelvis när det kostar för mycket med utdragna förlossningar. En normal siffra ligger på 10-15 procent av födslarna. I Sverige med 18 procent och i Argentina, där utvecklingen tillåtits urarta ännu mer, ligger siffran på hisnande 45 procent.

I vården finns inget win-win; det som tas ut i vinst betalas med liv och lem. Detta vet den överväldigande delen av befolkningen, men det brinner i knutarna för oss som kämpar för ett annat samhälle. För när allt fler nyttjar privata lösningar på gemensamma problem förändras samhällsintresset. Privata lösningar kräver nämligen privat finansiering och snabbare än vi hinner säga ”strukturomvandling” har det stadgade mellanskiktet byggt in sig i ett ekonomiskt beroende av högerpolitikens skattesänkningsspiral. Det är förstås ingen omöjlig handling att förändra läget, men varje förlorad strid vrider samhällets fundament ett steg åt höger.

Om vi inte vill se en framtid där befolkningen förväntas göra ”vårdkarriär”, på samma sätt som vi idag gör så kallad ”bostadskarriär”, gör vi bäst i att 21 september rösta bort högeralliansen – men vi måste också rusta oss för hård intressekamp.

Veckotidningen Internationalens ledare nr 15 2014

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Nedskärningar, Avregleringar, Vinstintresse, Marknadsstyrning, Klassorättvisor, Privatisering, Välfärd, Rättvisa, Vård, Politik, Samhälle