När det gäller naturresurser, naturtillgångar och liknande som det finns en avgränsad och ofta begränsad tillgång till är det självklart att sådant ska ägas av oss alla gemensamt och stå under demokratisk kontroll. Det finns ingen anledning att vara mot äganderätt i princip, men natur och andra begränsade resurser bör vara i gemensam ägo och nyttjandet underställt gemensamma politiska beslut. Ibland är privat nyttjande och förvaltning samt marknadsmekanismer dock ändå det bästa sättet att använda och utnyttja resurserna för allas bästa och för att de ska finnas kvar i framtiden. Men även i de fallen ska resurserna vara gemensamt ägda och kontrollerade samt vara underställda demokratiska politiska beslut.
Typexempel på naturresurser som bör vara gemensamt ägda och kontrollerade är mark, vatten, vind, skog, malm, mineral, fisk och vilda djur inklusive jakträttigheter och fiskerättigheter. På en del av dessa områden används i dag nyttjanderätter som ett sätt att förvalta tillgångarna, exempelvis vad det gäller mineraler och malmer där andra än markägaren har rätt att prospektera samt att bryta malm och mineral. Inom det kommersiella havsfisket blir nyttjanderätter (individuella fiskerättigheter/kvoter) allt vanligare och det förekommer ganska allmänt vad det gäller markanvändning i övrigt.
Allemansrätt, strandskyddslag och rennäringslag innebär alla ett slags nyttjanderätt till mark. De är också en demokratiskt sund och riktig inskränkning av äganderätten. Arrenderad mark innebär nyttjanderätt. Så det är inte heller på markområdet helt okänt med nyttjanderätt även om det juridiska skyddet för den som innehar nyttjanderätten i dag är mycket svagt, förutom när det gäller malmer och mineraler. Nyttjanderätter används även inom en del andra områden. Väg- och gatunätet är kanske det tydligaste. De ligger på mark som ägs av någon. Marken nyttjas ibland av någon annan än ägaren för att anlägga en väg eller gata på. Vägen och gatan nyttjas av människor som inte äger den. Det är ett system av nyttjanderätter.
Det vore rimligt att göra all mark kollektivt, demokratiskt ägd och kontrollerad för att utifrån det låta människor, företag och myndigheter få tidsbestämda nyttjanderätter. Jordbrukare bör ha nyttjanderätt och inte äganderätt. Godsägare och stora jordbruksföretag också. Nyttjanderätter beslutade i demokratisk anda och med hänsyn tagen till de olika intressen som konkurrerar om markanvändandet. Samma sak med vattnet. Fiskerättigheter i sjöar, jakträttigheter, skogsutnyttjande och markägande bör förvaltas genom gemensamt och demokratiskt ägande och med hjälp av nyttjanderätter där detta är det som lämpar sig bäst. Nyttjanderätt bör också gälla användning av vatten i vattendrag och sjöar samt mark för vindkraft, kraftledningar, radio- och telefonmaster.
Nyttjanderätter är demokratiskt och löser problemet som kallas allmänningens tragedi och som är det som har lett till överutnyttjande av helt fria gemensamma naturtillgångar som fisken i havet. Äganderätt är inte demokratiskt utan låser begränsade resurser hos ett fåtal och utan att vi har full demokratisk och gemensam kontroll.
Ursprungligen en ledare i ETC Göteborg
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Nytjjanderätt, Naturresurser, Demokratisk kontroll, Vatten, Mark, Skog, Malm, Mineraler, Fisk, Ekonomi, Äganderätt, Fiske, Jordbruk, Skogsbruk, , Gruvbrytning, Natur, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.