En socialistisk fiskeripolitik

Det är uppenbart för mig att socialistiska partiers fiskeripolitiska program i stort sett alltid utgått från felaktiga grunder, felaktiga uppfattningar om hur fisket ser ut och hur det fungerar och felaktigt uppmålade motsättningar.  Det gäller alla fiskeripolitiska program från Vänsterpartier som jag tagit del av. Jag har därför tänkt att jag ska försöka formulera ett fiskeripolitiskt program värt namnet. Jag börjar med detta utkast och skiss.

Utgångspunkterna för ett socialistiskt fiskeripolitiskt program bör vara några få grundläggande saker.

1. Biologisk mångfald i haven ska gynnas
2. Fiskbestånden måste fiskas inom biologiska säkra ramar och på ett hållbart sätt.
3. Sysselsättningen inom näringen bör bevars så långt det är möjligt
4. Avfolkning och utarmning av glesbygden bör motarbetas
5. Kollektiva lösningar och självförvaltning bör ges stöd och uppmuntras
6. Bra säkerhet och god arbetsmiljö ska uppmuntras

Dessa 5 punkter tycker jag räcker som utgångspunkt för en fiskeripolitik värd namnet. För att formulera en politik som leder till dessa 5 mål måste orsakerna till problemen på de olika punkterna också kartläggas. I fler fall är detta ganska oproblematiskt och orsakerna är välkända.

1. Biologisk mångfald hotas av växthuseffekt, övergödning, miljögifter, överfiske och destruktiva fiskemetoder.
2. Överfiske är en följd av överetablering och för många fiskebåtar
3. Teknisk utveckling minskar behovet av arbetskraft i fiskerinäringen
4. Teknisk utveckling leder till färre båtar och arbetstillfällen vilket minskar befolkningen i kustsamhällena.
5. Byråkratisk statlig förvaltning leder till olönsamt fiske, överfiske och andra problem. Detaljregler gör det svårt för de enskilda yrkesfiskarna

Bottentrålning är den mest problematiska fiskemetoden. Olika åtgärder för att minska bottentrålningen omfattning behövs- Bottentrålning sker sällan på hårbottnar utan främst på sand- och lerbottnar. Det är på de senare bottentrålningen orsakar skador. På sandbotten är bottentrålningen ur den synpunkten problemfri. att helt förbjuda bottentrålning är inte möjligt och skulle innebära sysselsättningsmässig katastrof.

Huvuddelen av överfisket försvinner om överetablering och överkapacitet elimineras. Detta leder i sin tur till färre fiskebåtar och färre arbetstillfällen vilket är negativt för många kustsamhällen. De behövs också åtgärder för att minska bifångster på fisk som inte går att sälja eller som inte kan fiskas lika hårt som annan fisk. Kvoter bestämda i enlighet med vetenskaplig rådgivning är också en nödvändig ingrediens.

Det finns bara en enda välbelagd och välprövad metod som leder till minskad överkapacitet, överetablering och överfiske. Överförbara fiskerättigheter. Dessa kan utformas på massvis med olika sätt men de har alla ett par saker gemensamt. Ansvaret för förvaltningen och detaljerna kring när, var och hur det fiskas överlämnas i stor utsträckning till yrkesfiskarns själva. Systemen bygger i stor utsträckning på marknadsmekanismer, men kan också bygga på kollektiva principer ihop med marknadsmekanismer. Oavsett hur systemen är uppbyggda så måste byråkratisk detaljreglering på statlig eller överstatlig nivå bort.

Den tekniska utvecklingen är svår att göra nåt åt och därför måste åtgärderna skräddarsys för varje plats och ort. Men några generella punkter kan dock säkerligen tas fram.

En socialistisk fiskeripolitik kan därför innehålla följande saker:

1. Införande av system för överförbara och kollektivt förvaltade fiskemöjligheter/fiskerättigheter samtidigt som fiskresursen som sådan betraktas som kollektiv gemensam egendom för alla. Kvoter enligt vetenskaplig rådgivning bestäms på nationell, regional eller internationell nivå. Fördelningen av resurser på enskilda fiskare, grupper av fiskare eller kollektiva enheter av annat slag sköts både lagstiftningsmässigt och genom marknadsmekanismer. Varje system måste utformas på ett sätt som är bäste för det fiske som berörs av systemet med hänsyn tagen till både fiskebåtar, enskilda fiskare, fiskelägen och sysselsättning. Alla system bör också utformas med hänsyn tagen till kollektiva lösningar.
2. Regler om redskap och havsområden som begränsar användningen av bottentrål. Detta kan införas i form av havsområden där bottentrålning är helt förbjuden av hänsyn till biologisk mångfald, miljön och andra saker.
3. Utveckling av mer selektiva redskap. En viss del av en kvot kan reserveras för vissa redskap som antingen är mer selektiva eller mer skonsamma. En uppdelning av kvoter på olika typer av fiske är också möjligt. Sådant kan sköts genom lagstiftning eller genom att yrkesfiskarna själva utforma kollektiva regler.
4. Bevarande av traditionella lönesystem inom det svenska fisket som bygger på att alla ombord ska ha samma betalning samt regler som gynnar traditionellt kollektivt ägande i form av familjeföretag samtidigt som en utveckling med stor rederier där ägarna inte arbetar ombord bör missgynnas.
5. Gynna investeringar i bränsesnåla motorer och miljövänliga fiskemetoder såväl som utvecklandet av en arbets- och säkerhetsmiljö som minskar skador och olyckor inom fisket.
6. Investeringar inom fisket och utvecklingen av fiskerinäringen bör i möjligaste mån styras till områden där fiske traditionellt varit en viktig näring och där avfolkning hotar om fisket försvinner. I dagens Sverige gäller det väldigt får områden eftersom den stora minskningen av fiskeflottan skett för länge sen. Men de områden bör skyddas från en fortsatt negativ utveckling.

Enhedslisten har flera konkreta punkter i sitt fiskeripolitiska program som kan bidra till ovanstående målsättningar och utgöra en del i den fiskeripolitik som jag skissat på (vissa av deras resonemang är dock i sak elaktiga och de har jag tagit bort):

• Optimal tilpasning af fartøjer, fangstredskaber og fangstkapacitet til de tilgængelige fiskeressourcer og udvikling af de skånsomme fiskeredskaber, så de bliver mere effektive ift. selektivitet, fx så de bliver sæl-sikre mv.
• Det naturskånsomme fiskeri sikres sine egne fangstområder ved at Kattegat og de indre farvande udelukkende forbeholdes skånsomt fiskeri.
• Nyt mærke for skånsomt fanget fisk, for at fremme lokal og national forarbejdning og afsætning, samt offentlig efterspørgsel efter disse fisk fra de offentlige køkkener og institutioner. Mærkningsordningen skal fremme de miljømæssige og socioøkonomiske aspekter af fiskeriet.
• Fiskeriet pålægges de samme energiafgifter som det øvrige danske erhvervsliv, således at disse afgifter kan virke adfærdsregulerende.
• Fredning, naturenopretning og fiskeforbud skal tilsammen medvirke til, at genopbygge fiskebestandene og genoprette havnaturen. Truede arter beskyttes ved totalt handels og fiskeforbud og ødelagte naturområder, f.eks. blødbundsområder og stenrev, fredes. Samtidig igangsættes genopretningstiltag. Mange års destruktiv udnyttelse af havet fra fx sand- og grus-udvinding, stenfiskeri og bundtrawlsfiskeri kræver omfattende naturgenopretning.
• Råstofudvinding begrænses og skal ikke tillades i områder der er biologisk vigtige for fiskebestande. I de tilfælde hvor råstofudvinding tillades, skal der efterfølgende kompenseres med målrettede naturgenopretningstiltag.
• Den marinbiologiske grundforskning skal styrkes. Både fiskeriet og naturpleje på havbunden skal være baseret på konkret viden om lokale forhold fra forskning og fiskere.
• Samarbejde i FN og de nordiske lande imellem skal styrkes for at beskytte det fælles fiskeri og de fælles havområder. Dette skal ske blandt andet ved en markant støtte til oprettelsen af beskyttede områder i internationalt farvand.
• Kystbefolkninger over hele verden skal sikres de samme rettigheder til egne ressourcer og for at havmiljøet får samme grad af beskyttelse, som vi anser for nødvendigt i Danmark.

Flera av de aktuella punkterna finns också Vänsterpartiets fiskeripolitik och där finns också en punkt om fria vandringsvägar för fisken i våra älvar, åar och bäckar. En sån punkt passar förstås också utmärkt i ett socialistiskt fiskeripolitiskt program. Jag kommer att konkretiser mina punkter i en rad inlägg både här på denna blogg och på min fiskeblogg Njord.

Jag har också det ovanstående utelämnat klassaspekten. En sådan finns naturligtvis inom fisket också, men i det svenska fisket är det komplicerat på grund av traditionella kollektiva förvaltningsformer och inkomstfördelningsformer. Ämnet ska därför behandlas i ett separat inlägg. I danskt och norskt fiske är det hela däremot mycket klarare. Där finns redare/ägare, anställda och självständiga småföretagare.

Läs också min kritik av vänsterpartiers fiskeripolitik:

• Enhedslistens obegripliga inställning till industrifiske
• Enhedslistens fiskeripolitik – förvirring om bottentrålning
• Enhedslistens fiskeripolitik bygger på en felaktig verklighetsuppfattning
• Danska partier förvirrade om fiske
• Vänsterpartiets heltokiga fiskeripolitik
• Vänsterpartiet och Miljöpartiets verklighetsfrämmande fiskeripolitik
• Fisket, vänstern och okunskapen

Det hela har också med en generell syn på äganderätt att göra. I minst två serier med inlägg har jag formulerat och skrivit om ett alternativ till äganderätten:

• Inskränkningar i äganderätten – allemansrätt och socialism
• Äganderätten och upphovsrätten
• Om inskränkningar i äganderätten
• Inskränkningar i upphovsrätt och äganderätt är nödvändiga
• Ägares begränsade rättigheter
• Rennäringen – också en inskränkning i äganderätten
• Vänstern, arbetet, ägandet och immaterielrätten
• Inskränkningar i äganderätten – gruvlagstiftningen
• Nyttjanderätt inom dagens svenska jordbruk – jordbruksarrenden

• Naturtillgångar och deras förvaltning
• Malm och mineral ska vara kollektiv egendom
• Hur förvalta havens gemensamma resurser?
• Vatten – en gemensam resurs som inte ska vara privatägd
• Äganderätt bör ersättas av nyttjanderätt
• Ersätt markägande med nyttjanderätt till mark
• Tidsbegränsade jakträttigheter
• Äganderätten – vänsterns svårighet med verkligheten

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiske, Fiskeripolitik, Fiskeripolitiskt program, Enhedslisten, Vänsterpartiet, Miljö, Natur, Samhälle, Politik