Svinnlandet, villaägarna och fruktträdgårdarna

SvinnlandetI den mycket bra boken Svinnlandet av Andreas Jakobsson förekommer också ett par allvarliga grodor och felaktigheter. De flesta felaktigheterna handlar om fisket men en mindre felaktighet handlar om villaägarnas fuktträdgårdar. En kan inte begära att Jakobsson ska kunna allt, men han borde utelämnat fisket då han helt saknar kunskaper på området Påståenden om villaägarna säger mer om Jakobssons fördomar om villaägare än om villaägarna och fruktträdgårdarna.

Det förekommer säkert att en del villaägare köper köpefrukt istället för att äta den gena. Säkert är det också vissa fall på grund av att den egna frukten har en massa skrov och mögel. Men det är inte nån stor anledning till att frukt i trägårdarna ligger och ruttnar.  Det finns helt andra förklaringar till det.

Många villor med frukträdgårdar ägs av äldre. De orkar inte ta hand om allf rukt och behöver inte all frukt. Därför låter den den vara.

En del villor med fruktträd ägs av unga barnfamiljer. De hinner inte ta hand om alla äpplen då de tar hand om barn och dessutom arbetar. Dessutom vet de inte alltid när olika äpplesorter är mogna och när de ska plockas (de ska i allmänhet plockas innan de är mogna). Därför blir en del frukt bara liggande på marken eller kvarhängande i träden för att ruttna bort.

Fruktträd i villaträdgårdar ger väldigt olika mängder frukt olika år. Vissa år hinner villaägaren plocka allt, andra år finns det inte en chans. Problemet är störst för sommarfrukt där plockningstiden är kort och sker precis innan mognad. Ett träd av en viss åpplesort kan behöva skördas inom en tvåveckorsperiod i augusti. Så mycket äpplen finns inte en chans för en familj att äta upp. De har inte heller nån längre hållbarhet, kanske en eller två veckor bara. Exakt samma sak gäller plommon, och tidiga päron. Det blir därför kvar i trädgården och ruttnar bort. Med höstfrukt är problemet mindre och med vinterfrukt ännu mindre.

Vinterfrukt som plockas i oktober (Dvs nu) innan frosten sätter in (gäller Göteborgsområdet, det är olika i olika delar av Sverige) kan hålla till mars förutsatt att den inte är maskäten eller har nån sjukdom som exempelvis monilia. Dessutom behövs det bra förrådsutrymmen där det inte är frost och inte över 8 grader samt god ventilation. Dålig ventilation gör att mognaden går för snabbt på grund av all etengas äpplena avger.

I villaträdgårdarna besprutas inte frukträden. Det innebär att träden och frukten drabbas av en mängd skadeinsekter och sjukdomar där de värsta är kräfta, monilia (fruktmögel), äpplevecklare och rönnbärsmal. Frukt med skadedjursangrepp mognar tidigare, har ingen hållbarhet och börjar ruttna fort. Det är ingen idé att ta tillvara sådan äpplen för lagring. Därför blir de kvar. De kan konsumeras direkt, men ofta får en villaägare med fruktträd för mycket frukt för att det ska gå att direktkonsumera dem. Många villaägare lägger därför frukt i lådor för folk som går förbi att ta. Men det mesta av den skadade frukten hinner ingen äta upp. Den ruttnar bort.

Äpplen som det gått rönnbärsmal i, vilket vissa år kan ske med 100 procent av alla äpplen av vissa sorter är i allmänhet inte goda att äta, och de ruttnar mycket fort. Äpplen som fått fruktmögel smakar i allmänhet illa även om minilian inte omfattar hela frukten. De ruttnar också mycket snabbt. Äpplevecklarens angrepp är inte så allvarlig, de äpplena går att äta direkt, men de går inte att lagra. Av äpplevecklaren angripen vinterfrukt lämpar sig därför bäst för äpplemos och liknande saker. Oftast är den inte tillräckligt mogen för att ätas direkt och när den är det har den redan börjat ruttna varvid smaken inte längre är så trevlig.

Nu har jag beskrivit de verkliga orsakerna till varför frukten ruttnar bort i trädgårdarna. Andreas Jakobsson tycks ha ha haft noll koll just på detta, men hans bok är trots det mycket intressant och läsvärd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

About these ads