Kort om bok
Kata Dalström
Gunnela Björk
Historiska media
Kvinnlig agitator – Bolsjevik och Buddhist
Jag tillbringade barndomens skollov i norrländska bruksorten Ljusne. I skogarna utanför låg en förfallen Folkets Park. Där hade Kata Dalström agiterat i början av 1900-talet, berättade morfar. Där som på så många andra platser som ropade efter den populära folktalaren.
Hon var ”vårt lands största kvinnliga agitator”, enligt läsvärda biografin ”Kata Dalström – Agitatorn som gick sin egen väg”. Färgstark vänstersocialdemokrat som blev kommunist. Ingen feminist. Påminner om Rosa Luxemburg (Se ”Drömmen om det röda”).
Hon växte upp i en förmögen borgerlig familj, gifte sig med en konservativ man, fick sju barn, hade flera kärleksaffärer, och blev den första kvinnan i den socialdemokratiska partiledningen (trots ”fel kön och fel klass”). Hennes liv definierades helt av hennes lidelsefulla kamp för demokrati och socialism. Hon blev kommunist när arbetarrörelsen splittrades.
Samtidigt var hon teosof, spiritist, buddhist och sympatiserade med ”social kristendom” (”Jesus var den förste socialisten”). Vilket förstås väckte ovilja hos Moskva-ortodoxa kommunister. Hon fick dock stöd av vänstersossen bliven kommunist; Zeth Höglund.
Han menade att den kommunistiska rörelsen inte bör vara antireligiös, att partiet inte bör kämpa mot religionen, och att religiösa bör få vara medlemmar. Annars kan partiet reduceras till en sekt. Partiets syfte är arbetarklassens frigörelse, inte att förklara ”livets eller dödens eviga mysterium”.
Helt rätt, menar jag. Religion handlar om det som ligger utanför vår vanliga verklighet, vetenskap och politik om det som ligger inom den vanliga verklighetens ram. Båda sidor bör hålla sig till sin planhalva (jag är själv socialist och ”tror på något”).
Kata Dalström besökte Sovjetunionen, men blev mer kritisk till regimen. Hon var emot att sovjetiska Komintern skulle styra de nationella kommunistpartierna, mot dess hårda politik av centralisering (partiet bör byggas underifrån, menade Kata), mot dess diktatur. Ändå såg hon de auktoritära tendenserna i Lenins Sovjet som övergående och nödvändiga i det som kallades världens första socialistiska stat.
Jag kan känna igen mig själv och andra – vi som på sjuttiotalet var revolutionärer och som nu är pensionärer. På Katas tid var vänstern mot de förborgerligade sossarna, och de ville så gärna tro att Sovjet var vägen framåt. På sjuttiotalet var många av oss i vänstern mot det förborgerligade Sovjet, och vi ville så gärna tro att Maos Kina var vägen framåt. Vi hade alla fel.
Hans Norebrink, vänstersocialistisk vårdarbetare
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kata Dalström, Gunnela Björk, Bolsjevik, Demokrati, Socialism, Historia, Agitator, Kommunism, Böcker, Kultur, Samhälle, Politik
