Boknytt
Hon, han och hjärnan
Markus Heilig
Natur & Kultur
Sanning eller önsketänkande?
Religiösa människor har ofta en dualistisk tvådelad människouppfattning. Kroppen är skapad av evolutionen, beteendet är skapat av själen. Även Charles Darwins bortglömde medupptäckare av evolution genom naturligt urval, den religiöse Alfred Wallace, hade denna åsikt.
Många samhällsvetare, humanister, feminister och vänstermänniskor har en liknande dualistisk människouppfattning. Evolutionen har skapat människokroppen, men vårt beteende skapas av kulturen och samhället. Det gäller även könsrollerna, vilka ses som ”sociala konstruktioner”. Dessa kan, som allt skapat människobeteende, ändras via politiska beslut och samhällsförändringar.
Detta är sant. Det visar de skillnader mellan människors beteende, och mellan könens beteende som olika länder, kulturer och tidsåldrar uppvisar. Det går därför att påverka människors, kvinnors och mäns beteende genom uppfostran, sociala normförändringar och värderingar.
Men är det hela sanningen? Nej, säger läkaren, psykiatern, hjärnforskaren och pappafeministen till två flickor – professor Markus Heilig vid Linköpings universitet, där han leder Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN).
I sin utmärkta, upplysande, spännande och mestadels lättlästa bok ”Hon, han och hjärnan” visar han klart att könen delvis skiljer sig åt i hjärnan och därmed delvis i beteendet. Med modern neurologisk och hjärnforskning är detta svårt att förneka (som många gör).
Men för att kunna argumentera för sin sak måste han, som alltid i dessa sammanhang tröska igenom vissa självklarheter som har svårt att slå rot i den politiska debatten. Som ”det naturalistiska misstaget” – att det som rent faktamässigt är i naturen (verklighet) inte på något sätt därmed bör (åsikt, värdering) råda i samhället. Sjukdomar är ”naturliga”, men inte därmed bra i samhället.
Vidare det lika självklara att lika inte är samma sak som lika värda. Dagens dominerande likhetsfeminister menar att alla könsroller är kulturellt och social skapade och därför kan avskaffas för gott.
Särartsfeminister som Markus Heilig menar att könen delvis är olika i beteende av evolutionärt arv, vilket svårligen helt kan utplånas. Men könen är likväl lika värda och kan komplettera varandra (forna tiders särartsfeminister talade om kvinnor som samhällsmödrar, mitt tillägg).
Själv har jag svårt att förstå problemet. Alla individer är uppenbart olika, till exempel i (hjärnans) intelligens (själv är jag absolut ingen raketforskare), men de är ändå lika värda enligt grundprincipen i vårt demokratiska samhälle. Så varför skulle inte grupper (som kön/genus) kunna vara genomsnittligt olika i diverse aspekter – men ändå lika värda?
Som vänstermänniska vill jag exempelvis ha ett klasslöst, jämlikt, (genus)jämställt, och ekologiskt samhälle, där politisk demokrati utvidgats till vardags-, arbetsplats- och ekonomisk demokrati. Då skulle lika intelligens vara en fördel för folkstyret.
Men om forskningen säger att så ej är fallet anser jag inte att detta är en mörk borgerlig konspiration för att bevara den elitära odemokratiska kapitalismen. Önsketänkande gör inte människor lika intelligenta (än mindre till potentiella Einstein-kopior via rätt uppfostran och skolning).
På liknande sätt är den evolutionära, neurologiska och hjärnforskningen om könsskillnader ingen mansgrisig, högerreaktionär, ”reduktionistisk” och ”biologistisk” ideologiproduktion. Det är ingen patriarkal borgerlig konspiration för att legitimera förtrycket av kvinnan.
Forskare är bara människor och som alla människor påverkas de av egna värderingar, vilket kan snedvrida deras forskning. Men genom att vetenskapspersoner kontinuerligt granskar varandras arbete (”peer review”) rensas så småningom sådana felaktigheter bort.
Så med författarens ”förpostfäktning” mot irrelevanta synpunkter (delvis inlindade i mina ord och vänsterexempel), så är bordet rensat från likhetsfeministiska myter om könens totala likhet under kulturfernissan.
Vad är då den i nuet rådande vetenskapliga sanningen om könens hjärnskillnader och evolutionärt ärvda beteendeskillnader (vid sidan av likheterna mellan könen)? I korthet: de finns. Några könsskillnader i hjärnan är synliga i mikroskop, andra kan till och med ses med blotta ögat, berättar Markus Heilig.
En samhällsviktig skillnad är tonårspojkarnas senare mognad av frontalloberna (i jämförelse med de tidigare tonårsflickorna). I dagens lösligare ”självansvarsskola” (mitt uttryck) innebär det att pojkarna klarar skolan sämre (den gamla strukturerade ”pluggskolan” var bättre för dem).
Pojkarnas eftersläpande och/eller ofullbordade skolgång innebär att de hamnar efter flickorna i det senare högskole- och yrkeslivet. Därtill kommer att enkla (manligt dominerade) muskelstyrkejobb inte längre efterfrågas i ett allt mer robotiserat arbetsliv. Författaren ser detta som en av orsakerna till den ökande manliga missnöjespopulismen i västvärlden.
Den stora könsskillnaden mellan manshjärnor och kvinnohjärnor rör främst kopplingarna inom och mellan hjärnhalvorna. Män har mer hjärnkopplingar inom varje hjärnhalva, kvinnor har mer kopplingar mellan hjärnhalvorna.
Det ger männen mer spatial rumsuppfattningsförmåga (bra vid jakt och försvar) – och bättre mattekunskaper. Samtidigt ger det kvinnorna mer verbal, social och helhetstänkande förmåga. Det senare mer användbart i det moderna samhället.
Och därför drar de alltmer välstuderade kvinnorna ifrån de förlorade män som dröjer sig kvar i arbetslöshetsdrabbade gamla bruksorter med rostiga igenslagna fabriker bredvid sjaskiga barer (författarens målande beskrivningar).
Även sexuellt beteende är – knappast förvånande – könsolika. Män kan sprida sina gener via ett vidlyftigt sexualliv á la Don Juan. Kvinnor blir däremot sittande med en resurskrävande graviditet, en farlig födsel och en långvarig barnuppfostran.
Medan männen uppvaktar väljer kvinnorna – gärna män med resurser. Vilket i sin tur skapar manlig/hanlig aggression och konkurrens om kvinnorna/honorna.
Men med hjärnans tillväxt tvingas barnet att födas ”för tidigt” och bli långvarigt beroende av föräldraomsorg. Därför ligger det (i ett senare evolutionärt könsbeteendelager) i även mannens intresse att skydda och vårda sitt barn så att det växer upp, överlever och i sin tur reproducerar sig (sprider sina gener, vilket är livets yttersta syfte). Här kommer den moderna jämställda mannen in i bilden.
Män tenderar i detta sammanhang att försöka vinna unga fertila kvinnor, kvinnor tenderar ännu att välja män med fast jobb och framtidsutsikter (mindre nu med självförsörjande kvinnor). Extremfallet i detta är den gamla trista kombinationen ung vacker kvinna, äldre rik man (min kommentar).
96 procent av alla mord i världen begås av män, skriver Markus Heilig. Liknande siffror finns för (vålds)brott, våldtäkt, krig och folkmord. Bara det är ju nog för att konstatera att könen är olika i beteende – menar jag och tillägger att – könen visserligen är lika värda, men inte deras beteende!
Kunskap om våra könsskiljda hjärnor behövs i arbetet för att bekämpa kvinnoförtrycket och uppnå jämställdhet mellan könen, menar författaren. Kvinnan är mer social och samarbetande, mannen mer konkurrerande och aggressiv – i stort. Det är den verklighet vi har att hantera.
Det är en verklighet som inger mig stort hopp! Ge kvinnorna halva den politiska makten på alla nivåer i samhället – från stadsdelsnämnder till FN. Det måste bara leda till en bättre värld!
Hans Norebrink
PS. Recensionen sammanfattar förenklat svåra resonemang. Som i nästan all vetenskaplig forskning finns det förstås sällan total enighet bland världens vetenskapspersoner. En sak jag tror är fel i denna bok är att kvinnoförtrycket alltid skulle ha funnits – tvärtom var och är kvinnor ganska jämställda i de klasslösa jägarsamlarsamhällena.
