Med anledningen av årsdagarna för Göteborg 2001 deltar jag idag i ett webbseminarium om vad som hänt sen Göteborg 2001 och kampen idag, EU och global omstart för fred, miljö och välfärd. Göteborgsaktionen som var den största organisationen bland de som ordnade arrangemang. Göteborgsaktionens plattform, det som hände och vad som hände efteråt var utgångspunkten för mitt inlägg.
Plattformen för Göteborgsaktionen var följande:
- Arbetslivet
Förkorta arbetstiden! Stärkta rättigheter för arbetare och arbetslösa! - Demokrati
Nej till utvecklingen av ett Europas Förenta stater. - Ekonomi
Demokratisera ekonomin! Nej till EMU! - Fred
Nej till militarisering av EU! - Förtryck och rasism
Nej till fästning Europa! - Offentlig sektor
Gör inte offentlig sektor till en handelsvara! Nej till utvidgning av WTO! - Miljö och hälsa
Avbryt satsningar på atomkraft. Hälsa och miljö går före kortsiktiga vinst- och handelsintressen! - Jordbruk
Ekologisk omställning av jordbruket! - Internationell solidaritet
Rättvis handel! Betala industriländernas miljöskuld till tredje världen! Avskriv tredje världens ekonomiska skulder! - Solidariskt stöd till öst och syd
Mot IMF:s, WTO:s, EU:s och Europeiska investeringsbankens nyliberala diktat. - Norden
För ett nordiskt demokratiskt samarbete, där man inspirerar varandra underifrån. - Återta framtiden
För solidaritet, jämlikhet, miljö och demokrati!
När det gäller samtliga punkter så menar jag att världen gått bakåt. Vi har tappat mark när det gäller precis allting, möjligen med undantag av ekologisk omställning och kärnkraft. En som höll med mig om detta var Asbjørn Wahl från Norge medan Thomas Wallgren från Finland fokuserade på att vi fortfarande har samma ståndpunkter idag som vi hade år 2001 i Göteborg. Det har vi men vi är idag längre från lösningar än vad vi var 2001.
I motsats till Wahl och Wallgren så såg de som suttit i olika parlament, främst EU-parlamentet såsom Max Andersson och Per Gahrton att vi trots allt att vi haft en viss framgång med vissa frågor. Malin Björk lät mer skeptisk till detta och menade att vi behöver arbeta utomparlamentariskt såväl som inomparlamentiskt. Asbjörn Wahl och Tord Björk tryckte på att en klassallians mellan arbetarklass och småbönder. Björk ville också inkludera medelklassen i en allians och det verkar ju också vettigt.
EU-frågan diskuterades också flitigt och alla var överens om att EU är en nyliberal konstruktion med en inriktning som gynnar storföretagen. Väldigt få såg någon motsättning mellan att arbeta för förändringar inom EU och arbeta för förändringar utanför EU eller genom EU-motstånd. Jag själv menar att det är viktigt att arbeta för förändringar inom EU men håller det inte för otroligt att EU i praktiken löses upp inom en 5-10 år vilket Thomas Wallgren trodde var framtiden. Dessutom är internationellt samordnad kamp och internationella tvingande beslut nödvändiga för att kunna åtgärda problemen med havsmiljön, klimatet, rymden och många andra områden. det kräver en federativ stat på global nivå. En sån är jag inte emot så länge det är en demokratiskt stat (i motsats till exempelvis EU, USA, Kina och Ryssland).
Nu på eftermiddagen var de tre yngre aktivister som inledde om global omstart för fred, miljö och välfärd. det var mycket om miljökamp och klimatkamp. Det är bra så men var finns möjligheten att alliera sig med arbetarklassen i denna kamp. Inget i den riktningen yttrades så länge jag kunde vara med (dålig internetuppkoppling gjorde att jag kastades ut efter att ha pratat om polisvåld och därefter har jag inte längre kunnat ansluta mig). Men det är nödvändigt.
Stoppad kalkbrytning i Sverige kan exempelvis innebär nedläggning av svensk stålindustri med förlust av 5 000 – 10 000 jobb. Stopp för utbygganden av Preem kan innebära några tusen förlorade jobb. För att kunna få stöd för arbetarklassen för den typen av krav så måste kampen kombineras med en kamp för omställning av industrin till annan produktion (ex.vis batterier och solceller istället för bilar), nya jobb, ökad återvinning etc. Kampen måste också kopplas ihop med antirasism, mot privatiseringar, kamp mot kapitalismen och kapitalets globala makt, en tolerant flyktingpolitik med mera. Göteborgsaktionens plattform från 2001 är en utmärkt grundbult för ett sådant mer sammanhängande arbete för en bättre värld och utan en allians mellan olika rörelser, småbönder, arbetarklass och medelklass kommer miljö- och klimatkampen att misslyckas. Men den kan behövas kompletteras med punkter om bättre arbetsvillkor, jämställdhet, klimatfrågan och nåt mer om rasism.
