Några unga män som intervjuas i ETC vill att vi alla ska sörja de förortsungdomar som skjuts ihjäl av andra förortsungdomar. Det är ett helt orealistiskt krav även om det är mycket sorgligt och på många sätt oacceptabelt att unga människor dör. Men. Det är mycket svårt att få människor att sörja okända medmänniskor och ännu svårare att få människor att sörja okända rånare, mördare och gängkriminella. För de flesta, dock inte alla, förortsungdomar som skjuts ihjäl är brottslingar av något slag och de skiljer sig inte från de personer som skjuter ihjäl dem. Att kräva att alla ska sörja dem är helt enkelt för mycket begärt.
I slutet av artikeln i ETC säger en av de intervjuade unga männen dock det som är viktigt:
Sakariya drömde om att bli polis när han var liten. Nu är planen i stället att plugga mänskliga rättigheten i höst. Han tror inte att lösningarna handlar om hårdare tag, som många politiker menar, utan om ett förebyggande socialt arbete och psykologiskt stöd till drabbade.
– Våra mål handlar om att poliser och makthavare måste sluta avhumanisera människor till statistik och börja lyssna på de som påverkas av våldet och hitta lösningar tillsammans. Det finns redan många bra initiativ, på fritidsgårdar, i kulturhusen, avhopparverksamheter, men det behövs mer stöd och resurser.
Det väsentliga är att vi behandlar alla människor lika. Även de som begått brott. De förtjänar att behandlas som människor, som individer och ska inte skuldbeläggas eller skämmas för att de begått enstaka brott eller kommer från en fattig förort. Som alla insatta också vet kan inte hårda straff och repression minska brottsligheten. Den typen av åtgärder innebär inte minskat skjutande och våld. Hårdare straff skapar större kriminalitet och gör ungdomar som begått brott till förhärdade och erfarna brottslingar. Den typen av åtgärder är kontraproduktiva.
De åtgärder som de två unga männen tar upp är heller inte tillräckliga. Det behövs mer. Bostadsbristen måste bort så att folk utan pengar har möjlighet att byta bostad. Det skulle också minska trångboddheten som i sig bidrar till ökad brottslighet genom att fattiga unga tillbringar en massa tid på gatan istället för i hemmet. I det perspektivet fyller också fritidsgårdar, idrottsföreningar, åtgärder på kulturhus och bibliotek riktade mot ungdomar en funktion.
Vidare behövs lägre arbetslöshet. Vi kan uppnå det genom kortare arbetstid och fler arbetstillfällen. Det sistnämnda kan vara svårt att uppnå men det är inte omöjligt och kortare arbetstid är en del av det som kan skapa fler jobb.
Det som kan minska brottsligheten och antalet skjutningar är framförallt mjuka åtgärder. Även polisens arbete bör fokuseras på långsiktiga och mjuka metoder, förtroendeskapande åtgärder och inga slentrianmässiga kontroller som gör att unga känner sig trakasserade. Det är därför antalet skjutningar i Göteborg minskat så mycket. Där arbetar polisen i huvudsak med befolkningen i fattiga förortsområden istället för mot. Naturligtvis finns det problem även i göteborgspolisen men de är inte på samma nivå som problemen i andra polisregioner.
Det viktiga är inte att sörja de som skjut ihjäl. Det viktiga är att genomföra vettiga åtgärder för att minska brottsligheten. Det viktiga är att alla faktiskt är människor.
