Fiskeripolitikens lögnare och lobbyister

De flesta människor i Sverige vet mycket lite om yrkesfiske och havsmiljö. Det gäller även journalister och politiker. Till och med en del forskare är grymt okunniga.

Situationen lämnar stort utrymme för överklassens lobbyister i Sportfiskarna, Baltic Waters 2030 och andra organisationer. De skapar falska nyheter och hittar på en verklighet som inte finns. De lurar på människor en falsk bild av hur fisket ser ut och vad som kan göras. Journalister, politiker och en del forskare hjälper dem genom att sprida falska påståenden och ovetenskap vidare.

Några av de lögner som de sprider är:
  1. Trålfiskegränsen kan flyttas ut.
  2. Bottentrålning kan förbjudas.
  3. Det går att bedriva konsumtionsfiske av sill/strömming i Östersjön. Det är det storskaliga pelagiska fisket fel att det inte sker.
  4. Storskaligt pelagiskt fiske förstör bottnar och dammsuger haven.
  5. Det mest miljövänliga fisket är det kustnära och småskaliga fisket.
  6. Det är fiskets fel att torsken i Östersjön blivit extremt småvuxen.
  7. Sillen/strömmingen riskerar samma sak som torsken i Östersjön. Det är det storskaliga pelagiska fiskets fel.
  8. Köp och säljbara kvoter missgynnar det småskaliga fisket.

Allt är lögn och förbannad dikt.

Verkligheten

Om trålfiskegränsen flyttades ut skulle majoriteten av det svenska fisket försvinna. Räkfisket, 70% av kräftfisket, fiskfisket, siklöjefisket i Norrbotten och en stor de av konsumtionsfisket av sill i Skagerak.

Vid ett förbud mot bottentrålning skulle majoriteten av det svenska fisket försvinna. Räkfisket, 70% av kräftfisket, fiskfisket och siklöjefisket i Norrbotten.

Anledningen till att sill/strömming i Östersjön inte fiskas för konsumtion är att fisken innehåller för höga halter av miljögifter. Den går helt enkelt inte att sälja. Några förutsättningar för konsumtionsfiske finns inte. Det storskaliga pelagiska fisket har inget med saken att göra.

Det storskaliga pelagisk fisket (som kallas industrifiske då fångsterna går till fiskmjölsfabrikerna) använder flyttrål som inte vidrör bottnarna och har mycket, mycket små bifångster. Bottnar blir inte förstörda och havet dammsugs inte.

Det mest miljö- och klimatvänliga fisket är i verkligheten det storskaliga pelagiska fisket. Kustnära småskaligt fiske med garn innebär bifångster av fåglar och havsdäggdjur (exempelvis den utrotningshotade östersjötumlaren) och innebär högre bränsleförbrukning i förhållande till fångad mängd fisk än storskaligt pelagiskt fiske.

Torsken i Östersjön har blivit småväxt på grund av syrebrist som beror på övergödning och klimatförändringar. Det har överhuvudtaget inget med fisket att göra.

Sillen i Östersjön påverkas också av syrebristen och har blivit mindre. Torskens tillstånd i Östersjön beror inte på fisket och det gör inte heller sillens utveckling. Det pelagiska fiske som förekommer idag har inte påverkat sillbeståndet negativt utan beståndet har varit lika stort i 20 år. Dessutom finns inga exempel på att fisket slagit ut kortlivade pelagiska arter för nån längre tid.

Köp- och säljbara kvoter innebar att majoriteten av de stora trålarna försvann medan antalet småskaliga kustnära fiskebåtar inte påverkades alls.

Läs mer om fiske:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.