Mocro maffia – ett av de mäktigaste kriminella nätverken

Publicerad denFörfattareAnders_S

Mocro maffia är ett av Europas mäktigaste kriminella nätverk. Precis som andra stora består det av rivaliserade grupperingar som också samarbetar. Nätverket har sin starkaste närvaro i Rotterdam i Nederländerna, Antwerpen i Belgien (där kallas nätverket också Borgerokko) och Algeciras i Spanien. De är tre av de 6 viktigaste containerhamnarna i Europa.

Mocro och Rifbergen

Mocro är en ord som betecknar personer i Nederländerna och Belgien med ursprung i Marocko: Mocro maffia domineras av personer därifrån men många som ingår i nätverket är också från Curacao, Surinam och andra delar av Västindien. Invandrare från Marocko kom på 1960-talet för att arbeta i gruv- och stålindustrin i Belgien.

De kom framförallt från Rif-bergen i norra Marocko som då och idag är världens största cannabisodlingsområde. Rif-bergen bebos i huvudsak av berber och inte araber. Ett område som präglades av svagt statligt inflytande och svag statlig kontroll. Familj och heder var det som höll samman samhället på samma sätt som i andra delar av medelhavsområdet. Exempelvis i Libanon och södra Italien, på Kreta, Sicilien, Sardinien och Korsika.

Norra Marocko liksom norra Algeriet var också ett centrum för en omfattande slavhandel på 1700-talet.

Ursprunget till Mocro maffia ligger alltså mycket längre tillbaks i tiden än 1960-talet och det som skapade förutsättningarna för hederskulturerns utveckling till en maffiakultur var fristaten Tanger (formellt Tangers internationella zon). Sannolikt spelade också historiska band som skapats i samband med slavhandeln en roll i utvecklingen av en maffiakultur i Rifbergen.

Rifrepubliken

Mellan 1923 och 1926 var Rifbergen en egen självständig republik med Abd el-Krim som statsöverhuvud och Ben Hajj Hatm som premiärminister. Själva Tanger ingick inte Konfederala republiken av Rif-bergens stammar, vilket var det formella namnen på Rifrepubliken,

Abd el-Krim hade med start 1921 lett ett uppror mot Spanien som styrde över norra Marocko vilket då var en spansk koloni, en del av ett så kallat protektorat, spanska protektoratet i Marocko. Protetoraret formaliserades 1912 (Fez-avtalet) och bestod av Tangerområdet och Rifbergen i norr samt Juby-remsan i söder. Åren 1925-27 krossades Rifrepubliken av spanska och franska trupper som bland annat utförde massakrer med kemiska vapen.

Rifrepubliken. Bild: IZN1TEN Licens: CC BY-SA 4.0

Tanger

Tangers internationella zon är det rosa området i Norr.

Tangers internationella zon existerade mellan 1924 och 1956 och omfattade kuststräckan mot Medelhavet i norra Marocko förutom Ceuta och Melilla samt delar av Rifbergen. Den existerade åren 1924-27 bredvid Rifrepubliken. Det var ett område som formellt styrdes av en överenskommelse, Tanger-protokollet, mellan Frankrike, Spanien och Storbritannien. Senare skrev också Portugal (1928), Italien (1928), Belgien (1928), Nederländerna (1929), Sverige och USA på överenskommelsen. På så sätt skapades en formell koppling mellan området, Belgien och Nederländerna som kanske kan ge en del av förklaringen till att många personer från Rifbergen kom att utvandra till dessa länder.

Att Sverige skrev berodde säkert på de gamla historiska förbindelser, avtal och fördrag som fanns mellan Sverige och de olika sultanaten i nuvarande Marocko och Algeriet.

Tanger-området (zonen) hade sin egen internationella lagstiftande församling, som var föremål för tillsyn av en kontrollkommitté bestående av konsulerna från Belgien, Frankrike, Storbritannien, Italien, Nederländerna, Portugal och Spanien. Den verkställande makten tillhörde en administratör, och den rättsliga makten bodde i en blandad domstol bestående av fem domare, respektive utsedda av de belgiska, brittiska, spanska, franska och italienska regeringarna. Formellt var sultanen av Marocko statsöverhuvud men han hade ingen makt i den internationella zonen.

Tanger – centrum för internationell brottslighet

Zonen hade rykte om tolerans, mångfald av kultur, religion och bohemliv. Det blev en populär turistdestination för kultureliten i Västeuropa och USA. I Tanger var det fritt fram att vara homosexuell så det blev populärt bland gay-människor. Anledningen till att de kunde leva fritt i Tanger var att området saknade nästan all form av lagstiftning.

Det innebar även att det blev en fristad för internationella brottslingar, vapenhandlare, droghandlare, människosmugglare, terrorister, spioner och agenter. Tangers internationella zon var ett klassiskt exempel på en svag stat. Dessutom i princip formaliserat som det. På det sättet påminde området i mångt och mycket om Libanon, ett av de andra stora traditionella cannabisodlingsområdena i världen. Eller om Kowloon Walled City.

Mellan 1940 och 1945 var Tanger ockuperat av Spanien men sistnämnda år återfick det sin status som fri internationella zon, en fristat. Beslutet att överlämna området till Marocko togs 1952 och när Marocko blev självständigt 1956 införlivades Tangers internationella zon i Marocko. Detta föranledde en första våga av emigration från området.

Uppkomsten av Mocro-maffian

Orsakerna till att Rifbergen utvecklades till ett område där kriminella nätverk växte fram är alltså långvariga historiska traditioner av svaga stater och slavhandel med utvecklingen av en familje- och släktbaserad kultur för trygghet och säkerhet. Utvecklingen mot maffiakultur förstärktes av ett blodigt kolonialkrig och en stat som i praktiken var utan lagar.

Med emigrationen spreds denna maffiakultur till Spanien, Belgien och Nederländerna vilket ledde till uppkomsten av Mocro maffia genom en sammansmältning av kriminella nätverk med ursprung i Surinman och kriminella nätverk med ursprung i Marocko. En maffia som i likhet med sin italienska motsvarigheter består av flera olika grupperingar som brukar kallas klaner. Grupperingen kring Ridouan Taghi växte fram genom en konflikt mellan ett surinam-marockanskt kriminellt nätverk som leddes av Gwenette Martha, och ett nätverka med marockanska ursprung lett av en man vid namn Benaouf Adaoui.

Kokain

Taghi har i samarbete med camorran, ett irländskt kriminellt nätverk och ett bosniskt kriminellt nätverk varit en av de största importörerna av kokain till Europa. För sin interna kommunikation har Mocro-maffian använt krypteringsverktyget PGP och det krypterade kommunikationsnätverket SKY ECC. När polisen knäckte SkyECC:s kryptering och kunde avlyssna kommunikationen fick de tag på en hel del bevisning mot olika delar av Mocro-maffian.

Förutom Taghi-nätverket finns idag också även nätverken Noffel (Naoufal Fassih), Rocky (Mimoun Kaabouni ”Rocky”), De Mixers (också kallade Sebabti efter Aziz Sebtati), Bananenbende (Karim Alami, Nabil Alami och Khalid Oulad Haddou), El Ballouti (Othman El Ballouti och Younes El Ballouti) och De Visboeren (Mohamed, Rachid et Hassan Achoukhi). Alla grupperingarna ingår i Mocro maffia som anse ha ett dominerande inflytande i Antwerpens hamn. I Rotterdam anses de konkurrera med albanska maffian och ’ndranghetan.

Kopplingen till Sverige – Mekky-falangen

Genom Ridouan Taghi är Mocro-maffian också kopplad till Sverige och Malmö genom Los Suecos och Amir Mekky. Los Suecos betraktas i Europa som en av de grupper som ingår i det som kallas marockanska maffian. Förmodligen borde även Mekky-falangen ingå detta begrepp.

Läs mer: