Boknytt
De fattigas krig
Érik Vuillard
Lind & Co
Pandemi av rasande jämlikhet
Furstarna, adelsmännen och borgarna är förvirrande och rädda. Ursinnigt galna bönder, hantverkare, arbetare och lösdrivare kräver ett jämlikt Gudsrike – redan här på jorden.
Där finns ingen plats för överhetens Mammon-dyrkare, för ”När Adam grävde och Eva spann, vem var då adelsman?”. Bondemassorna har vaknat och de beväpnar sig. Det tyska bondekriget 1524-1526 tar sin början.
Luthers reformistiska uppgörelse med påvekyrkan har växt vidare till rent revolutionära krav på rättvisa. Med Bibel och mässa på tyska har småfolket själva kunnat ta del av det kristna budskapet med de fattiga i fokus. Nu kräver de ett slut på feodalismens förtryck och utsugning.
Slut på ”svält, sjukdomar, förödmjukelse… slavarbetet, skattejorden, tiondet… de avhuggna näsorna, de utstuckna ögonen… de brända steglade torterade kropparna”. För att inte ta upp ilskan inför adelns rätt till de nygifta bondkvinnornas första natt.
Englands bondeuppror
Medeltidens tyska revolution hade föregångare i England på 1300-1400-talen. Revolter ledda av enkla bönder och radikala präster: John Wycliffe, John Ball, Wat Tyler, Jack Cade. Idéerna levde vidare, ledare följde på ledare, revolutionens stafett gick från generation till generation. Kravet på jömlikhet var centralt (”egalitarism”).
Ändå, som den franske författaren Èrik Vuillard beskriver i sin 100-sidorsbok ”De fattigas krig” händer jämt samma sak. De fattiga väcks av predikande bönder och präster. De marscherar mot maktens boningar, hämnas på korrupta överhetspersoner, förhandlar, förråds och förgås i massakrer och blodbad.
Varför? Ta det första stora folkliga upproret i England (1380) i samband med ökade skatter och sänkta löner. Ett försök av överklassen att ta igen vad de hade förlorat i inkomst under digerdödens stora arbetskraftsbrist. Bonden Wat Tyler är ute i skogen och hugger ved.
Då dyker skattmasen plötsligt upp i hemmet och kräver pengar. Men den ensamma femtonåriga dottern säger att de inte kan betala, de har knappt så de själva överlever. Så skattmasen våldtar henne som betalning…
Wat Tyler kommer hem, blir förstås rasande, rusar efter skattmasen och krossar skallen på honom. Och så står han då plötsligt i ledningen för ett bondeuppror – dömd att dö martyrdöden som alla dessa andra brinnande bondeledare.
Husiterna
Idéerna letar sig ändå vidare till Tjeckien (Jan Hus) och till Tysklands och det medeltida Europas främste bondeledare, prästen Thomas Müntzer. Symbol i gamla DDR. En klasskampens hjälte för dagens vänster. En revolutionär som använde böndernas bibliska språk, enligt Marx kompanjon Engels, som skrev boken ”Tyska bondekriget”.
Det är ingen mesig söndagsskole-kristendom som predikas på marknader, ute på landet, bland vävare, gruvarbetare, hantverkare, arbetare, garvare, skördearbetare och tiggare.
Det är befrielseidéer riktade mot de sociala hierarkierna, mot de rika och mäktiga, Müntzer predikar; ”De gudlösa härskarna måste dödas”. Och upproret sprider sig i delar av Tyskland, Österrike Schweiz och Frankrike.
Med Guds hjälp ska det fattiga vanliga folket ta makten. Müntzer var påverkad av protestantismen och tidens radikala kristna fattigmans-rörelser; spiritualister, anabaptister, lollarder och husiter. Många som senare tvingades fly till USA (och blev kolonier av mennoniter och amish – se ”Tyst vittne” med Harrison Ford).
Thomas Müntzer ”predikade absolut jämlikhet och egendomsgemenskap i apostlarnas efterföljd. Präst var den som kände sig kallad, herrarna skulle störtas, tusenårsriket var nära”. En slags ”primitiv kommunism”. För detta halshuggs han.
Hans grova språkbruk och ”religions-socialistiska” fanatism och kompromisslösa aggression mot herrarna väcker anstöt hos vissa än idag, skriver författaren. Kanske jämför man med IS-fundamentalism (men betänk det människofientliga förtryck som rådde då, säger jag).
Uppvigling
Själv ser Èrik Vuillard bortom det. Han vill med sin bok vara med och uppvigla det arbetande folket idag. Utgivningen av boken anpassades för att kunna läsas av den folkliga oppositionsrörelsen ”de gula västarna” i Frankrike.
Boken är poetisk, verklighetsnära, ibland svårförståelig, blandar historia och fiktion, doftar av medeltid, får en att se inför sitt inre hur de slitna folkmassorna strömmar in i städer och palats och förgör sina fiender.
Om blott för en kort euforisk entusiastisk tid innan överklassens plågsamt brutala kontrarevolution slår till – även den under hänvisning till en Gud som tros stå på deras sida…
Citat om boken från The New Yorker: …”upproren han beskriver känns som en del av ett krig ödesbestämt att rasa i varje epok präglad av flagrant ojämlikhet”.
Hans Norebrink
Fotnoter
# Bokens 100 sidor hade gott kunnat utvidgas med det tyska Münster-upproret 1534-1535, ännu en efterföljare inspirerad av det tyska bondekriget. Där togs staden Münster över av de radikala kristna med gemensam egendom som ideal – och ”apokalyptiska” ”millenariska” läror om det kommande bibliskt gudomliga tusenårsriket.
Staden – utopin – kallades ”Nya Jerusalem”. Efter belägring och invasion av den omgivande härskande makten torterades och avrättades ledarna i vanlig ordning. Men idéerna från det brokiga radikala 1500-talet och dess föregångare lever kvar än idag i olika vänstertankar. Se befrielseteologin Latinamerika (om än försvagad idag).
# Att det folkliga motståndet blir aggressivt, våldsamt och kanske ideologiskt totalitärt i en situation utan demokratiska möjligheter är förståeligt, men beklagligt. Men att jämföra islamism, som tror på teokratiskt toppstyre och slaveri, med en ideologi som kräver alla människors lika värde och jämlikhet, det är inte fair play.
# Vidareläsning: Ronny Ambjörnssons ”Socialismens idéhistoria”. Som visar på socialismens starka judisk-kristna rötter. Och bonderötter. Mer om radikala bönder: ”The Moral Economy of the Peasant”, ”From Peasants to Frenchmen”, ”Vad är tredje ståndet”.
# När jag jobbade som volontär i Sant Cruz i låglands-Bolivia fanns där stora kollektiv av mennonitkolonier. Kvinnorna dök upp i staden i gammaldags blommiga klänningar, männen med blåställ och vida hattar. En del av dem arbetade med välfärd bland de fattiga i staden.
