Våldsamma demonstrationer? Glöm det. De finns inte. Om demonstranter använder våld handlar det oftast om två eller tre personer – även om tio tusen deltar i själva demonstrationen.
Den som påstår detta är Randall Collins, som tillsammans med sina studenter har tittat på tusentals journalistiska filmer och stillfoton.
De två eller tre våldsamma har dessutom för det mesta en liten grupp med sig bestående av kanske ett tiotal. Deras uppgift är att hetsa bakifrån; utan den skulle de två eller tre våldsamma inte få energi nog att uppträda våldsamt.
Resten av deltagarna från Collins undersökningsmaterial håller sig i bakgrunden – ointresserade, eller direkt avståndstagande.
Man kan då fråga sig var uttrycket ”våldsamma demonstrationer” kommer ifrån. Collins svarar inte på detta, men man kan föreställa sig olika svar.
Ett är att det är ett eggande uttryck som medier tar till för att sälja. Trots att de alltså aldrig kan belägga det i sina rapporter.
Ett är att det är polisen som myntar det; de befinner sig ju oftast där våldet äger rum och blir naturligt nog upphetsade av detta. Våld är, som Collins framhåller, något vi människor är dåliga på och blir ytterst nervösa av. Även poliser.
Ett är att det är den som demonstrationen riktar sig mot som försöker framställa sig själva som fredlig och deras motståndare som skumma typer. Det senare var till exempel fallet i Göteborg 2001.
Förmodligen gäller alla tre.
Två slutsatser kan dras av detta.
Den ena är att alla uppgifter om våldsamma demonstrationer bör tas med en grabbnäve salt.
Den andra är att det är väldigt lätt för en liten grupp att ockupera en demonstration och använda den för sina syften. Vill man inte att detta ska ske måste man ha demonstrationsvakter.
Jan Wiklund
Ursprungligen publicerat på Folkrörelsebloggen.
