Det är väl förmätet av mig att tro att jag som enkel studerad arbetare skulle kunna titta in i Putins hjärna. Men i en demokrati har alla medborgare rätt tänka till och yttra sig.
När jag läste på high school i USA 1966-67 kunde en del beklaga hur lilla Vietnam drabbades av kriget. Men mena att den stora globala bilden var den moraliskt riktiga fria världens kamp mot den antidemokratiska kommunismen.
Idag finns de som på någon slags vänsterkant hävdar att Ukraina kanske drabbas, men att kriget är en del av en världsvid konflikt där USA står för den globalt förtyckande sidan.
Och som västmakterna förr ville stoppa motståndarsidans kommunistiska expansion, och ha buffertstater mellan sig och fienden, så vill Ryssland samma idag – fast så att säga tvärtom. Detta förklarar delvis Rysslands invasion av Ukraina, men kan på intet sätt försvara det. Imperialism är imperialism – alltid fel, farligt och kränkande för de länder som drabbas av det.
USA-imperialismen
Det pratas ofta om det rysk-sovjetiska imperiet. Men det stora imperiet idag är fortfarande USA-imperialismen, dess västliga allierade, och den nyliberala globaliseringen. Och USA har ännu olika former av inflytande, kontroll, och makt över större delen av världen – politiskt, ekonomiskt, kulturellt och militärt (men Kina kommer nog ta över supermaktsrollen snart).
På den rena antiamerikanska motståndarsidan står idag bara kvar Bolivia, Venezuela, Nicaragua, Kuba, Iran, Kina, och Nordkorea. Beroende på ens sympatier tenderar många att ha förståelse för än den enes (som Ryssland), än den andres (som USA) säkerhetsbehov.
Ekonomi och säkerhet
Men supermakternas säkerhetsbehov kan ju på intet sätt rättfärdiga att mindre länder i praktiken tvingas bli halvkoloniala lydriken. Som Östeuropa under Sovjet, och som Latinamerika under USA förr.
Inte heller kan ekonomiska skäl, som att skydda den västliga importen av råvaror berättiga till fortsatt nyliberal global imperialism. Vi talar här bland annat om de viktiga sällsynta jordartsmetaller som behövs i modern teknologisk industri. Och ännu behövs oljan. Den så kallade (neo)realistiska skolan i ämnet internationella relationer menar att i slutändan alla relationer mellan stater handlar om rå maktkamp.
Det cyniska makttänkandet måste vi motbevisa och motarbeta. Därför måste allt stöd ges till Ukrainas svåra frihetskamp. Deras rättfärdigt försvarskrig handlar om frihet för all världens folk. Ukrainas kamp är vår!
Materiella basen
Men det finns mer att säga. Ekonomi och säkerhet är den så kallade materiella basen i staters inre och internationella relationer (IR) – liksom även handel, och samarbete. Det finns även en ofta religiös ideologisk överbyggnad (här fallet Ryssland):
Vi tar oss till Roms fall 476 på grund av anfall från hedniska folk och inre upplösning. Den katolska universella kyrkan blev dock kvar när Västrom föll, och återupprättades som Östrom/Bysans med Konstantinopel (Istanbul) som huvudstad – det nya Rom.
1054 splittrades kristendomen i västlig katolicism (Rom) och östlig ”rättrogen” ortodoxi. Men 1453 föll Konstantinopel och Bysans för muslimerna. Då blev Moskva Tredje Rom och Ryssland den ortodoxa kristendomens nya centrum. Tsarerna identifierade sig som romare och byggde liksom dem ett imperium (tsar = Caesar). Och nu har den kejserliga romerska dubbelörnen återkommit på det ryska statsvapnet (som bolsjevikerna brände på Röda torget).
Moskva tredje Rom
Därav de religiösa imperialistiska tankarna att Ryssland är kristenhetens centrum, med en speciell mission att frälsa världen. Till exempel från dekadent västlig materialism. Detta har kommit att bli en del av Putins ideologiska tankegods. Och det heliga Ryssland kan förstås inte delas upp i nya riken som Belarus/Vitryssland och Ukraina.
Speciellt som den ukrainska huvudstaden Kiev är ett viktigt ortodoxt centrum, med många ortodoxa kyrkor och kloster (jag var där för några år sedan). Och det övervägande slaviska Kievriket som uppkom på 800-talet utgör hela Rysslands födelse. ”Kiev är Rysslands hjärta”, säger Putin.
Lägg sedan till att vissa ukrainska nationalister samarbetade med nazisterna under andra världskriget. Och att ett västligt Ukraina hotfullt skulle närma NATO det centrala Ryssland.
Så kan Putins Ryssland hjälpligt förklaras, vilket är viktigt även om en förstås inte håller med. Plussa på med det auktoritära mongoliska, tsaristiska, ortodoxa, sovjetiska imperiebyggande historiska arvet. Ganska förväntat i ett land som i stora drag saknar naturliga gränser. Ryssland blev ett i märgen expansivt imperium.
Och har så uppenbart förblivit…
Hans Norebrink, har besökt nästan alla ex-sovjetstater
