Trångboddhet, utbildning och inkomst var avgörande för hur hårt pandemin slog i olika delar av samhället. Det visar en studie från Göteborgs universitet. Forskningen bygger på data om hela Sveriges befolkning. Den aktuella studien är en registerstudie där analyserna bygger på data från Statistiska Centralbyrån (SCB) och Folkhälsomyndigheten. Forskarna har därmed haft tillgång till information om levnadsvariabler och bekräftade fall av covid-19 för alla Sveriges invånare.
På grund av avvikande smittmönster inkluderades inte personer bosatta på äldreboenden eller på boenden för personer med nedsatt fysisk förmåga. Övriga delar av befolkningen analyserades på aggregerad nivå enligt etablerade geografiska zoner med 700 till 2?700 personer per zon.
Resultaten ringar in de geografiska områden som varit högriskområde för covid-19. Och vad de hade gemensamt. Det var hög andel trångbodda hushåll, låg socioekonomisk status i form av låg utbildnings- och inkomstnivå, hög andel med invandrarbakgrund och hög andel yrkesverksamma personer inom vård och omsorg.
Samverkande faktorer avgörande
De områden som drabbades hårdast av covid-19 var många gånger de samma över tid under både inledningen av pandemin och efterföljande pandemitoppar. I det omfattande statistiska materialet har forskarna kunnat följa smittspridningen månad för månad, från januari 2020 till juni 2021.
Studiens förstaförfattare är Mia Söderberg, docent i arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och legitimerad psykolog.
– Det här är något man pratat om men egentligen inte kunnat påvisa tidigare. Det kan tyckas självklart men har inte analyserats i data med tillgång till ett helt lands befolkning, eller med hänsyn till hur samverkan av flera riskfaktorer som kan förklara smittrisker och över tid och plats, säger hon i ett pressmeddelande.
Bättre skyddsberedskap framöver
Utmärkande för en pandemi driven av en infektionssjukdom är ett smittspridningsmönster där grupper med vissa livsförhållanden är extra utsatta för smittrisker. Det är därför viktigt att identifiera faktorer som förutspår spridningsmönster över tid och geografiska områden.
Trångboddhet var en avgörande riskfaktor för att testa positivt för covid-19, särskilt i kombination med annan socioekonomisk sårbarhet. Forskarna menar att det är särskilt viktigt att kunna urskilja de strukturella livsförhållanden som individen inte själv kan påverka.
– Det är uppenbart att områden med sämre levnadsförhållande och hög andel anställda inom hälso- och sjukvård fått bära en tung börda under pandemin. Genom denna studie hoppas vi bidra med kunskap om olika människors utsatthet vid intågandet av en utbredd sjukdom, men också att underlätta skyddsberedskapen vid nya pandemier, avslutar Mia Söderberg.
