Jämlikhet och hierarki (klassamhälle) är inte bara delar av olika samhällsbyggen. De representerar uppenbart två beteende-dimensioner-tendenser av sociala djur – från sociala däggdjur, till kvartsdemokratiska människoapor, till mestadels jämlika jägare, till jordbrukssamhällets 10 000 år av ”civilisation”, slavuppror och bonderevolter, samt religiösa jämlikhetsivrare som drömde om en guldålder då alla var lika.
Slutligen franska revolutionen, samt kampen för nationellt självbestämmande, demokrati och socialism. Och vår tid när kapitalistisk globalisering försvagar nation, demokrati, välfärd, och motarbetar försök att nytända den krisande socialismen. Demokratin är även den i kris när högerpopulistiska nationalister vinner mark världen över.
Det verkar troligt att våra tendenser till jämlikhet kontra elitstyre delvis är biologiska. Genetiska, kulturella, miljömässiga, politiska och religiösa faktorer samverkar för att skapa demokratiska kontra diktatoriska samhällen och sinnen.
Social genomik
Det nya forskningsfältet ”social genomik” visar också att jämlikhet-ojämlikhet inte bara är en politisk fråga. Det finns kopplingar mellan genetik och politik. Se ”social genomik” på nätet.
Allt i människan varierar genetiskt i olika grad – det är den variationen som gör evolutionens förändringsarbete möjligt. Så olika människor har så sett även variationer i ”åsikter” kring jämlikhet och hierarki. Men generna bestämmer till kanske en fjärdedel vårt sociala beteende och politiska inställning.
Se på nätet om social genomik, och ”Projektet Arvets betydelse för sociala beteenden” där följande citat är hämtat:
”Vetenskapen har redan visat att mänskligt beteende formas i komplext samspel mellan genetiskt arv och social miljö. Nu bygger forskare vid Uppsala universitet en kunskapsbank som ska ta den sociala genomiken till nästa nivå.”
Man föds alltså inte till ryggmärgssosse eller moderat fanatiker. Och när de sociala faktorerna påverkar en (exempelvis en klassresa) kan man byta åsikt från jämlikhet-vänster till ojämlikhet-höger och vise versa.
Så kan man delvis, spekulerar jag, förklara socialdemokratins och ”kommunismens” fall och urartning. Man föds i en vanlig arbetarfamilj, med ”röda jämlikhetsgener”. Man gör karriär, börjar tänka som medelklass, och så blir det mer logiskt att lämna de ”socialistiska generna” åt sidan och luta sig mot ”de borgerliga generna” man redan har (ett strategiskt val). Ledarna roffar åt sig, blir en ny klasselit (= statsbyråkratiska nomenklaturan).
Social hierarki eller jämlikhet
Beroende på egenintresse kan en använda en hierarkisk eller en jämlik strategi. Kämpa individuellt själviskt i eliten, eller kollektivt osjälviskt bland vanligt folk. Fast i yttersta grunden handlar det mestadels om att handla så maximalt ”självnyttigt” som möjligt. Kollektiv arbetarklassmakt mot individelitmakt. Klasskamp – medveten eller omedveten.
Detta är ett nytt forskningsfält, och jag argumenterar lite okunnigt och friskt. Men en sak verkar stå klar. Vi människor har dubbla tendenser till ojämlikhet-elitstyre-hierarki och jämlikhet-demokrati-rättvisa.
Hur vi individer hamnar politiskt avgörs av (klass)egenintresse, politisk övertygelse och gener. Vi föds med olika grad av genetiska strategier/tendenser/ valmöjligheter/beteendetaktik. Men den (klass)miljö och (åsikts)miljö vi hamnar i, plus de personlig val vi gör, avgör om vi kommer att luta åt ojämlikhet (hierarkisk höger) eller åt jämlikhet (egalitär vänster).
Den som föds i överklassen med mer ”hierarkiska gener”, växer upp i en borgerlig eller, småföretagarfamilj, och uppmuntras att gå med i moderat ungdom kommer troligen att rösta blått. Och ett arbetarbarn med mer ”jämlika gener” röstar ofta rött. Gener-klass-ideologi.
Kampen mellan social jämlikhet och social hierarki är alltså för evigt. Något slutet på historien finns inte, bara fortsatt klasskamp mellan de som vill ha mer respektive mindre av folkmakt (politisk, ekonomisk, social, demokrati). Elitmakt eller Arbetarmakt.
Verktyget makt
Makt ja (en avvikelse från den röda tråden). Makt är ett verktyg för sociala djur inklusive människan, för att få mat, sex, skydd, resurser, status, självförverkligande. Så har makt blivit en drift i sig. För individer i överklassen, och för kollektivet arbetarklassen som i klasskamp slåss för sina gemensamma intressen (så viktigt ena klassen och sopa bort klyftan mellan nya och gamla svenskar så folket och arbetarklassen kan kämpa effektivare och motstå den reaktionära högernationalismens söndring av nationalstaten Sverige”).
Slutligen: Det är uppmuntrande för vänstern är att vår djupa människonatur kanske är lika mycket jämlik som hierarkisk. Och att klassintresse och politisk ideologi kan, som jag försöker förstå det, övertrumfa våra gener. Visserligen åt både höger och vänster, men ändå…
Hans Norebrink, arbetarvänster
