Sex världsdelar är bebodda, och alla dessa har jag besökt: Afrika, Europa, Asien, Oceanien (Australien), Nordamerika, Sydamerika. Självklart ville jag då också försöka besöka den obebodda och sist utforskade kontinenten – isjätten Antarktis, som nästan är lika stor som närmaste grannen Sydamerika.
Då får en först, som träsktrollet Shrek, ta sig far far away – till avlägsna Sydamerikas fjärran sydspets där Chile, Argentina och Anderna möts. Från det området (ungefär Eldslandet) är det ”bara” runt hundra mil kvar till att nå Antarktis.
Sydligaste orterna
Men det kostar ändå multum att från Sydamerika besöka det stora antarktiska pingvinlandet, världens kallaste, blåsigaste, torraste, och högst belägna kontinent. Exempelvis med lyxiga och dyra kryssningsfartyg som gör strandhugg. Eller med ordnade gruppexpeditioner som utgår från Punta Arenas i Chile, eller från Ushuaia i Argentina – världens sydligaste stad.
Fast söder om Ushuaia ligger världens sydligaste ort – lilla chilenska Puerto Williams med ynka 2 000 invånare, knappt värt färjan dit. Ännu sydligare återfinns chilenska Puerto Toro med endast 35 krabbfiskare! Världens sydligaste by.
När jag och min fru Lena var i Punta Arenas på 90-talet kostade det astronomiska summor att haka på en Antarktisexpedition (och förstås mer nu). Jag är kass på att minnas siffror, men kanske 30 000 dollar för en gruppexpedition till Sydpolen. Och runt 80 000 dollar för att gå med en ledsagare i motvind nån månad eller mer till Sydpolen (tala om självplågare).
Antarktis är runt, men det sticker ut en halvö riktad mot Sydamerika. Till den varmare närmre spetsdelen av den Antarktishalvön var det billigare att resa, men över vår ekonomiska horisont. Vi jagade runt en vecka efter billigare alternativ. Vi pratade stan runt med budgetresenärer, ryggsäcksfolket, resebyråer, folk på gatorna, och med ägarna till ruffiga alojamientos – enkla inkvarteringar med vandrarhemsstuk.
Varken bofasta chilenare eller tillfälliga besökare trodde att så billiga resor som vi sökte fanns. Det måste få kosta i tid och pengar till ett så udda, storslaget och exklusivt resmål som Antarktis menade resebyråfolket. Dom tyckte vi var orealistiska och naiva: Såna billiga kortresor som ni letar efter finns bara inte i reseutbudet i Punta Arenas!
”Finns bara inte”
Dagarna gick. Vi gick våra fråga-runt-rundor, men började ge upp. Så snopet att stupa på målsnöret. Nu skulle vi aldrig få se den sista pusselbiten av jordklotet – för ingen kommer väl tillbaka till denna södra polarregion som är mer Långtbortistan än till och med Nya Zeeland? (men det slumpade sig faktiskt så att det gjorde vi själva året därpå som guider åt en mindre svensk ornitologgrupp!).
Men nu var det första besöket. Och plötsligt händer det. Telefonen ringer och chefen för det enkla boendet ropar ivrigt efter oss. Det är några italienare som vi delat öl med på en lokal pub. Vilka själva betalar 15 000 dollar var för att åka skidor ett par veckor på Antarktishalvön! De tyckte tydligen lite synd om oss:
Ni får följa med oss halvvägs för 500 dollar var. Vi måste bara invänta en bättre väderrapport från flygplatsen över det stormiga Kap Horn och Drakesundet. Vakta ni vid telefonen, och var beredda att sticka på stört. Vi kollar när och om det är möjligt att flyga över.
Priset var OK. Nu följde flera nerviga nagelbitardagar. Vi kunde inte vänta hur länge som helst. Men det var en spännande väntan. Tänkt att få göra det ingen trodde var möjligt för fattiga travellers: Ta oss kort och billigt till den enorma glaciärkontinenten.
Till Antarktis
Så ringer äntligen telefonen, och vi är snart vid den lokala flygplatsen, och hastigt på väg i ett litet flygplan fullproppat med glada upprymda italienare. Vi flyger över Södra Ishavet, också kallat Antarktiska oceanen
Dealen är denna: Vi åker med till den lilla ön Isla Jorge Rey (King George Island) vid Antarktishalvöns nordspets. Där vid flygplatsen till en chilensk bas (forskningsstation) lastar den italienska gruppen över sitt tunga ekipage till ett snöflygplan. De flyger vidare söderut, vi flyger tillbaka norrut. Fyra timmar får vi på oss att gå på upptäcktsfärd själva i polartrakten.
4 ton säl!
Och det räcker för att i de oändliga kallsoliga vitgnistrande ödevidderna, och vid det fryskalla Sydpolshavet/Södra oceanen (havet har fyra namn!) se skrikande fiskande sjöfåglar, mängder av roligt trippande pingviner, och olika slags sälar, vissa imponerande stora. Som den sydliga sjöelefanten eller sydlig elefantsäl, vars hannar kan bli åtta (8) meter långa och väga fyra (4) ton. Vi höll oss på behörigt respektavstånd när bjässarna brölade öronbedövande.
Verkligen en vildmarkskänsla av att stå vid världens ände! Och enligt konspirationsnissarna och tokstollarna i Flat Earth Society så är vi på allvar vid den isiga Antarktiskanten som de påstår omger hela den platta jorden. Tyvärr missade vi ”stupkanten” – hade varit roligt att kolla ner…
En enkel väg leder efter ett par kilometer till en andra chilensk bas, båda i stort sett byggda av hopfogade containrar. Baserna kallas kortat Marsh respektive Escudero. Vi besöker supermercado penguino och världens sydligaste postkontor om jag minns rätt. Dumt nog missar vi att köpa vykort och få äkta Antarktisstämplar.
Liftning
Det är kallt men behagligt promenadväder på vägen tillbaka till flygplatsbasen. Men när det dyker upp en övertäckt snömobil sträcker jag automatiskt ut tummen, och vi får lift med en forskare och en militär. De ser båda Antarktis som en naturlig geografisk förlängning av Chile. Vi tackar för liften och stiger av igen vid flygplatsbasen.
I flygplanet på vägen tillbaka slår det mig plötsligt – jag kanske är den förste liftaren på Antarktis, och den första människan någonsin (!) som har liftat i alla de sju världsdelarna!
Väl hemma i Sverige igen skriver jag entusiastiskt till världsberömda Guiness Book of World Records (Guinness Rekordbok), och får faktiskt svar:
Det kan väl hända, svarar de, men kan du bevisa det?
Hans Norebrink
Läs mer:
- Nästan i sydstatshäkte
- Kommunistisk valtalare i El Salvador
- Hemliga polisen i Honduras
- Kaffe i Matagalpa
- Mayakultur & Statsterrorism
- Mak(g)en till resa!
- Marockanske anden
- Kanadensisk tobaksskörd
- Hippiekyrkor och flygande tefat
- Trädplanterare i Klippiga bergen
- Alaskas jättekrabbor
- Visafusk, illegalt arbete, åsiktsbrott, svartväxling och pengasmuggling
- På tummen i Japan
- Bröllop i Filippinerna
- Kennedy i Nya Zeeland
- Söderhavet – inget paradis
- Jobbjakt i Australien
- Storm över Jotunheimen
- Blåsta i New Delhi
- F(l)icktjuvar på Gröna ön
- Kravaller på Nordirland
- Spionmisstänkt i öst
- Världsresenär med vänsterhjärta
