Erik Hörstadius gör i Magasinet Fokus en stor sak av att folk inte kan tolka den svenska brottsstatistiken korrekt. Med anledning av människors oförmåga menar han att statistiken är felaktig. Hans uppfattning är ytterst märklig och baserar sig främst på den politiske högeraktivisten Fredrik Kärrholms märkliga åsikter och teorier.
Brottsskadevärde
Exempelvis den befängda statistiska metoden Crime Harm Index (CHI) eller på svenska Brottsskadevärde som är en bedömning om vilka brott som är värst utifrån de straff som mäts ut. Det är en metod och teori som leder till ytterst märkliga slutsatser beroende på hur olika brott bedöms utifrån politisk konjunkturer och rättsväsendets inställning:
En sådan konstruktion är inte vettig för den avspeglar de verkliga effekterna av brottsligheten överhuvudtaget. Den avspeglar mer opinionen i samhället när det gäller brottslighet. Dessutom skulle skadevärdet bli ett självspelande piano som i sig själv påverkade utvecklingen av skadevärdet. Ökande skadevärde skulle leda att folk ansåg att det fanns en ökad brottslighet vilket skulle kunna leda till krav på högre straff som i sin tur skulle öka brottsskadevärdet. Det hela är ett befängt mått på brottslighet.
Eftersom brottsskadevärdet (det svenska brottsskadeindexet) enligt en artikel i tidningen Forskning & Framsteg (FoF) (artiklarna finns inte på nätet i skrivande stund) bygger på lagförda brott är det också en mycket otillförlitliga siffra också av andra skäl. Lagförda brott är en andel av antalet anmälda brott som i sin tur bara en liten del av de verkliga antalet brott. Dessutom påverkas antalet anmälda brott av opinioner och ändringar av lagstiftningen. Ett sådant mått är faktiskt mycket opålitligt. Dessutom kan det påverkas av polisens arbete. Många brott anmäls av polisen, i fallet med dödligt våld betyder det att antalet anmälda mord är 3-4 gånger så många som det verkliga antalet mord.
Moral
En annan av Kärrholms käpphästar är att brottslighet i först hand handlar om moral och inget annat. Även det är befängt och saknar faktiskt vetenskapligt stöd:
Exempelvis menar han att den viktigaste orsaken till att någon, en individ, begår brott är brist på moral. Samtidigt tar han stöd i en modell som utvecklats av kriminologen Per Wikström. I boken gör Kärrholm en skiss av hur modellen är uppbyggd. I toppen finns orsaker till brott (motiv till brott) vilka kan vara ekonomiska, sociala, emotionella eller nåt annat. Wikströms modell har alltså som de viktigaste orsakerna det som Kärrholm själv förkastar, Kärrholms insnöade fokus på moral saknar faktiskt all form av verklighetsförankring och trovärdighet. Det som han försöker använda som det viktigaste beviset för sin egen teori bevisar i verkligheten att Kärrholm har fel.
Brottsutveckling
Till slut ska jag också kommentera brottsutvecklingen och statistiken. Misshandelsbrotten minskar, dödligt våld med annat än kniv och skjutvapen minskar också. Det beror framförallt på minskatt bruk av alkohol. Ungdomar dricker och super i allt mindre utsträckning på grund av de sitter inne och spelar dataspel och att fler ungdomar har en muslimsk bakgrund. Även rån och inbrott minskar i antal. Det beror på minskad användning av kontanter respektive bättre stöld- och inbrottsskydd.
Det som ökar är bedrägeribrott. Bedrägerier har helt enkelt ersatt inbrott och stölder. Att vi använder kort för betalningar är förklaringen till detta. Dessutom ökar den så kallade välfärdsbrottsligheten. De kriminella utnyttjar avregleringar och privatiseringar för att begå brott och lura till sig pengar från det offentliga på en rad sätt. Inget av detta innebär att statistiken blir felaktig.
Brott som inte syns
Men det är riktigt att en del brott inte syns i statistiken. Invandrare svarar mer sällan på enkäter från det offentliga vilket skapar osäkerheter i trygghetsundersökningar. Många brott anmäls inte och hamnar därför inte i statistiken Detta har alltid gällt våldtäkter. Där har dock anmälningsbenägenheten ökat kraftigt på grund av förändrade attityder i samhället. Det var i det fallet alltså mycket sämre förr. Även misshandelsbrott anmäldes mer sällan förr.
Jag har varit med om att bli utsatt för misshandel många gånger i skolan och på väg till skolan när jag var barn. Mina kompisar och jag försvarade oss ofta och hämnades dessutom. Jag såg och ingrep också många gånger mot misshandel som jag såg. Inte en enda gång polisanmäldes dessa händelser. Idag skulle de ofelbart leda till polisanmälan. Jag har som tonåring flera gånger varit i eller upplevt gängslagsmål på folkparker och krogar. Bara ett fåtal gånger ledde de till polisanmälningar. Det har alltid varit så att många brott inte anmäls och inte syns i statistiken.
Jämförelser mellan länder
Jämförelse mellan länder är på grund av en mängd olika saker i huvudsak omöjligt för de flesta brott. När det gäller inbrott och stöld så anmäls de sällan om de som utsätts saknar försäkring och i en del länder saknar många försäkring. Våldtäkt definieras olika i olika länder osv. Det enda brott som definieras ungefär lika i alla länder är mord och dråp. Därmed är det dödliga våldet egentligen det enda brott som kan jämföras mellan olika länder. Men även där finns problem. En del länder räknar dubbelmord eller trippelmord som ett enda brott, ett enda fall av dödligt våld.
Den korrekta brottsstatistiken
Brottsstatistik innehåller alltid och har alltid innehållit en stor mängd felkällor. Det hindrar inte att den är på ett korrekt sätt beskriver utvecklingen även om nivåerna för de enskilda brotten är felaktig så är ändå utveckligen över tid korrekt. Minskning är en minskning. Ökning är en ökning. Brottsstatistiken är alltså korrekt och inte felaktig.
Läs mer:
- Bok med befängda teorier men ändå rätt intressant
- Brottsskadevärde är inte användbart som mått för brottslighet
- Fredrik Kärrholms dumheter om brottslighet på GP:s ledarsida
- Våga stå emot myterna om brott
- Våldsspiralen som inte finns
- Ett jämlikare samhälle är mindre våldsamt
