Utvecklingen i övergivna samhällen och byar

Publicerad denFörfattareAnders_S

Det finns flera olika sorters övergivna, nedlagda och delvis nedlagda orter i Sverige. Före detta fiskelägen i södra Bohuslän och Göteborgsområdet samt bruksorter och gruvorter i  Dalsland, Småland, Bergslagen (inklusive norra Östergötland, norra Västergötland och delar västra Södermanland) samt Norrland är de vanligaste. Dessutom finns nedlagda militärorter, nedlagda järnvägsknutar och så kallade kraftverksbyar som övergavs efter att vattenkraftverken var färdiga.

De flesta övergivna bruksorter övergavs i slutet av 1900-talet och på 1900-talet fram till 1970-talet. Gruvorterna övergavs i stort sett under samma tid. Fiskelägena har övergetts under 1900-talet. De som övergavs för länge sen har ofta försvunnit helt eller helt förlorat sin fast befolkning. De som övergetts i modern tid har i allmänhet sin befolkning kvar men den har minskat kraftigt.

Gruvorter har dock i vissa fall rivits helt eller så har de delvis rivits. En av de som rivits är Adak och en annan Malmberget. Kiruna har också rivits men flyttats till en annan plats.I både Malmberget och Kiruna pågår rivningarna och flytten av befolkningen i detta nu. Malmbergets boende och verksamheter flyttas till Gällivare.

Övergivna orter i modern tid

Det två stora grupperna av delvis övergivna orter, samhällen och byar i modern tid (efter 1960) är gruvorter och fiskelägen. Det finns också en del övergivna textilorter i Västergötland som vi kan jämföra med bruksorter och bruksorter i Småland som också drabbats på liknande sätt. Exempelvis Edsbruk och Blankaholm. Men utvecklingen har varit väldigt olika i de olika typerna av orter.

Textilorterna ligger i allmänhet inte i någon avfolkningsbygd och har därför oftast klarat sig bra. I vissa fall har de klarat sig på grund av att de befolkats av nya invånare som skapat nya sätt att leva. Mycket byggeri sådana fall på gemensamma satsningar och kollektivt agerande. Ett typexempel på detta är Uddebo.

I fiskelägena i södra Bohuslän och Göteborgsområdet har de hus som en bofast befolkning lämnat köpts av sommargäster och turister. Folk som bara använder husen och orterna en kortare period på sommaren. Det har lett till orter som är döda på vintern och en del orter utan service och handel på vintern. Det som sker är en slags gentrifiering. Marstrand, Fiskebäckskil, Grötö, Knippla, Åstol, Klädesholmen och Mollösund är exempel på sådana orter. Brantevik är ett exempel från den annan del av Sverige (Österlen) och i Stockholms skärgård finns en mängd exempel på detta.

Kollektiv aktivitet

Samtidigt finns det också en kollektiv aktivitet från de bofasta på många av dessa orter. De satsar på olika verksamheter och driver kooperativa och gemensamma projekt. Gemensamt försöker de att motverka utvecklingen och skapa förutsättningar för fler bofasta. Bäst går det för de fiskelägen som har kvar ett aktivt fiske eller på annat sätt. Några exempel på sådana orter är Kosteröarna, Lyr, Malö/Flatön, Dyrön, Rörö, Brännö och Donsö.

I Bergslagen ser det annorlunda ut. Ingen köper de hus som bofasta lämnar och om de säljs är det ofta till ljusskygga ägare. Lägenhetshus töms och säljs till slumvärdar. Andra hus bara står och förfaller oavsett vem som äger dem. Det gemensamma motståndet mot utvecklingen existerar inte och det finns inga rika som vill köpa några hus på de aktuella orterna. Ibland finns det inflyttade personer som försöker göra motstånd mot utvecklingen och organisera saker på samma sätt om i det tidigare nämnda Uddebo. Ett exempel på detta är Skattungbyn.

Men det vanligaste är att det går som i Ställdalen med förslumning vilket beskrivs på ett bra sätt i en artikel i ETC eller i Idkerberget som blev ett centrum för kriminell verksamhet. Grängesberg är ett annat exempel på detta.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.