Första svenskarna: bruna och blandade

Dagsfärska och spännande forskningsresultat från förvånade arkeologer, visar att vi i norra delen av Skandinavien tillverkade järn och stål – och det mycket längre tillbaka i tiden än någon kunnat ana. De första invandrarna till Nordkalotten och Sverige efter inlandsisens tillbakadragande kom dels alltså norrifrån (via Finland Ryssland). Dels sydväst och sydöst från kontinenten (Danmark, Tyskland etcetera). De var jägare och samlare.

Och det var inga renrasiga blonda vita germaner det handlade om, utan om mörkhyade människor med olika hår- och ögonfärg. De ”ras-blandade” sig snabbt och troligen fredligt med varandra. Men inte med de som kom senare. De är alltså inte förfäder till dagens nordbor och samer. Senare kom jordbrukare, boskapsskötare och samernas förfäder och blev dagens genetiskt blandade svenskar och nordbor.

Det visar bland annat Karin Bojs böcker, ”Vetenskapens värld” och teveserien ”Historien om Sverige” (TV1 söndagar).

”Historien om Sverige”

Vetenskapen och forskningen motbevisar på allt fler sätt rasisters och nazisters rasfantasier om djurarten människa. Bland annat med hjälp av allt bättre metoder att utvinna gammalt DNA hos människofossil.

För det första finns det inga människoraser (=underarter), eftersom skillnaden mellan olika grupper av människor är för liten för att kallas ras=underart.

Och för de andra var alla våra mänskliga förfäder svarta afrikaner. De svarta i ”Afsara” (Afrika söder om Sahara) hade/har svart skinn som skydd mot solens UV-strålning, men fick/får ändå nog med soltimmar för att bilda den nödvändiga vitamin D i huden.

När vi människor utvandrade från Afrika och invandrade till Asien och Europa blev vi ljusare för att i det solfattigare klimatet kunna få i oss D-vitamin via huden. Ju längre norrut, ju mindre sol, ju ljusare hudfärg. Med inuiterna som undantag, då de via sin fiskkost fick/får rikligt med D-vitamin.

Vitnade i norr

Neandertalarna var alltså mörkhyade och ”brunskinniga”. Liksom våra tidiga förfäder i Europa. Sedan ”vitnade” vi för att få en bra balans mellan skydd för skadligt solsken, och tillgodogörande av solens D-vitaminer.

En variant av ljust skinn finns på de regniga brittiska öarna (och spritt på andra ställen). Dessa människor blir rödlätta och bränner sig ofta i solljuset. Andra varianter av ljust/brunt skinn finns i Östasien och har spritt sig till Amerika, där ”indianerna” enligt nya rön levt i 23 000 år.

Längre har de svarta urfolken i Australien och Oceanien (”australider”) levt där; 60 000 – 50 000 år sedan (se norra Australien, Papua Nya Guinea, Solomonöarna, Vanuatu, Fiji, Kanaky – Nya Kaledonien).

Hudfärg praktisk sak

Hudfärg handlar om praktiska saker; som skydd mot solen, och tillgodogörande av D-vitamin. Inte om ”raser”. De andra mänskliga raserna (=underarterna) har dött ut – se neandertalarna och denisovanerna. Vi människor är den enda ”ras” som finns kvar.

De små skillnader som finns kvar inom människosläktet är för obetydliga för att kallas ”raser” (underarter). Rasister har helt enkelt megafel. Det existerar idag och sedan mycket länge inga människoraser. Vi människor är dessutom alla mycket lika genetiskt. Och de individuella skillnaderna mellan människor är större än alla gruppskillnader.

Under-underarter

Det kan dock urskiljas under-underarter som stämmer ganska bra med den traditionella ”ras-uppdelningen” i ”svart” (subsahariska Afrika), ”vit” (Europa, Nordafrika, Västasien, Indien) och ”gul” (Östasien och Amerikas indianer). Men människans globala släktförhållanden är luddiga och möjliga att dela in på många olika sätt. Och inga människor är förstås på allvar riktigt svarta, vita, gula (eller bruna i arabvärlden och Indien).

Det viktiga är att det enligt vetenskapen inte finns några raser. Och att människor ständigt har beblandat sig med varandra. Därför har vi människor fortfarande i oss en del gener från denisovaner och neandertalare.

Varken raser i sig, eller rena raser existerar. Så egentligen är rasismen en omöjlighet. Medan antirasismen står på en solid vetenskaplig grund.

Hans Norebrink

Läs mer:
Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!