I 15 år har en familj bott i en lägenhet hos det kommunala bostadsbolaget MKB i Malmö. Men nu sägs de upp på grund av att sonen som är 19 år gammal dömts för ett allvarligt brott. Föräldrarna eller i detta fall mamman och de yngre syskonen har inte begått nåt brott men straffas av bolaget genom att de förlorar sin bostad. Det är helt orimligt.
En 19-åring är en vuxen människa som föräldrarna inte har något som helst formellt ansvar för. De har inget tillsynsansvar över en vuxen person. Det handlar alltså bara om en inneboende hos de som har lägenhetskontraktet. Att det råkar handla om en son till lägenhetsinnehavaren är oväsentligt. Det resonemang som MKB för är exakt samma resonemang som kriminella för när de skjuter anhöriga eller spränger anhörigas bostäder för något som en son eller ett syskon gjort. Det är att flytta över ansvaret på helt oskyldiga personer.
Kriminella gör det och nu också olika bostadsbolag. Det är som jag ser det ytterligare ett steg på vägen mot ett fascistiskt samhälle med hård repression och kollektivt ansvar för grova brott. Det är ett klart avsteg från ett demokratiskt samhälle där var och en är ansvarig för sitt eget handlande. Det är också helt rättsosäkert. Personer som inte har haft något med brotten att göra dödas eller lemlästas av kriminella eller förlorar sitt liv genom bostadsbolags smutsiga agerande.
Vad värre är att regeringen nu tänker göra det till sin politik att straffa oskyldiga för brott de inte har begått. De har just presenterat ett förslag på att de ska bli lättare att göra precis det som en del bostadsbolag redan gör. Bestraffa helt oskyldiga personer som inte har med brottet att göra.
Observera att detta inte är samma sak som att vräka en familj som terroriserar sin omgivning, där lägenhetsinnehavarna är kriminella och använder sin lägenhet för brottsliga ändamål. I sådana fall ser jag inga problem med att vräka folk och så sker också.
De kriminella logik håller nu på att bli rättsväsendets logik. Det är en katastrofal, rättsosäker, inhuman och odemokratisk utveckling.
När någon vräks från sin bostad, alldeles oavsett bevekelsegrunden, är det i många fall så att människor kollektivt, ofta en familj, drabbas trots att de inte personligen varit delaktiga. Hyreslagen innehåller en lång rad rad kriterier för hyresrättens förverkande. Till sin natur må dessa kriterier vara klara men varje lagparagraf måste alltid tolkas utifrån den specifika situationen. I detta finns utkomsten av ett antal rättsliga överprövningar som stöd men de allra flesta fall har också för fallet unika omständigheter.
En missbrukare eller regelbunden ”helgsupare”, som på olika sätt ställer till ”oreda” som väl ryms inom Hyreslagens kriterier för vräkning, kan ha barn och make/maka/sambo som inte på minsta sätt är delaktiga i ”oredan”.
I det aktuella fallet i Malmö handlar det, såvitt jag tolkar det, inte om att 19 åringen dömts för allvarligt brott utan att material, möjligt att tillverka bomber med, hittats i en TV-bänk i vardagsrummet. Genom detta uppfylls Hyreslagens kriterier för vräkning, sedan skulle förmodligen en överprövning kunna ske utifrån bedömning av omfattning.
Jag inser att det finns situationer där vräkning måste ske men frågan är nog sällan i praktiken SVART eller VIT. Konsekvenser för människor konfronteras alltid i detta sammanhang med stringenta lagparagrafer. Detta spänningsfält kommer vi aldrig ifrån.