Att Europa (och dess avläggare) blev rika medan världen i övrigt blev fattig från ungefär 1800 och framåt berodde på att industrialiseringen först ägde rum i Europa. Och att den kom igång just där just då berodde på att det fanns ytligt och därför billigt kol nära transportleder. Sådan är numera den gängse förklaringen.
Men fram till 1840-talet handlade allt om textiler som försörjde sig med i första hand vattenkraft. Denna textilindustri hade emellertid svårt att komma igång eftersom Europa översvämmades av textilimport från Indien. Indien var då som Kina idag den stora exportören av industriprodukter till hela världen.
Protektionism
Inte oväntat är det en indier, Prasannan Parthasarathi, som beskriver vad som hände. I första hand England men också de flesta andra europeiska stater bedrev en mycket kraftfull protektionistisk politik för att stänga ute textilimporten och istället utveckla sin egen produktion. Indiska textiler belades från slutet av 1600-talet med höga importtullar eller förbjöds helt, samtidigt som inhemsk textilindustri gynnades på alla sätt.
Emellertid var det svårt att ersätta de indiska tygerna eftersom de var så mycket bättre än de inhemska. Därför utfäste såväl textilbransch som engelska staten belöningar för dem som kunde hitta på något sätt att höja den inhemska kvaliteten.
De som löste de tekniska problemen var Richard Arkwright, Samuel Crompton och Edmund Cartwright. Tack vare deras spinn- och vävmaskiner – och för all del också andras bidrag – kunde den engelska textilindustrin från 1770-talet tillverka lika bra tyger som indierna, och dessutom billigare.
Indiska tyger var dock förbjudna långt in på 1800-talet. Som en engelsk kommentator sa: Det är bättre att köpa dyrt av oss själva än att köpa billigt av nån annan.
Frihandel
I skarp kontrast till detta står det Ottomanska imperiet. Dess textilindustri slogs ut av indisk konkurrens, medan dess regering applåderade. För den var det viktigt att konsumenterna kunde köpa billigt, inte att de hade något att köpa för.
Lite som i outsourcande europeiska länder idag.
Även Frankrikes politik var ineffektiv – den inriktade sig på att förbjuda bomull över huvud taget för att hindra valutautflöde, vilket inte var till någon nytta för den franska textilindustrin. Att denna med lite stöd skulle kunna ta upp konkurrensen tycks inte ha föresvävat de franska politikerna.
Parthasarathi är lite förundrad över att de här sambanden inte är allmängods. På 1700-talet var de det sannerligen. Och han finner svaret i frihandelsdoktrinen som är oförmögen att uppskatta statliga ingrepp. Denna slog igenom i början av 1800-talet i England tack vare att något statligt stöd inte längre behövdes eftersom man då hade världens effektivaste industri. Följaktligen började textilbranschens historiker förklara sitt överläge med sin allmänna europeiska överlägsenhet, biologisk eller kulturell. Och det har hängt med.
I övrigt håller förstås förklaringar under den första länken ovan. Kolonialpolitiken förhindrade effektivt icke-europeiska länder att skydda och stärka sin industri på det sätt England hade gjort. Den industrin konkurrerades därför ut och ”Asien blev fattigt” som Parthasarathi uttrycker det.
Jan Wiklund
Tidigare publicerat på bloggen Gemensam.
Ett svar på “Europas industrialisering skapades av statliga ingrepp”
Kommentarer är stängda.