I alla fall inte i EU. I en valkompass inför EU-valet i Accent, en tidning utgiven av nykterhetsrörelsen IOGT-NTO, vill inget svenskt parti ha kriminalisering av eget bruk av narkotika på EU-nivå. Nästan inget svenskt parti försvarar alltså den politik de vill föra på hemmaplan.
I Sverige vill nämligen alla partier utom möjligtvis V, C och MP att eget bruk av narkotika ska vara förbjudet. Missbrukare av narkotika ska straffas med fängelse medan missbrukare av alkohol ska få vård är deras inställning. Snacka om dubbelmoral eller möjligtvis totala inkonsekvens.
Samtidigt är alla partier negativa till att psykedelika (hallucinogena droger) för teurapeutiska behandlingar ska godkännas i EU. MP är bisarrt nog också positiva till regelbundna drogtester för anställda i EU. Det verkar för mig som att inget svenskt parti har en genomtänkt narkotikapolitik utan ställningstagandena blir lite hipp som happ. Det verkar vara lite beroende på vad de tror att folk tycker. Eller vad enskilda personer tycker om droger. Dessutom på vad partierna eller de personer som svarat för partierna tycker om EU.
För mig är det självklart att missbrukare ska få vård. Detta oavsett om de missbrukar alkohol eller narkotika. Det innebär att eget bruk och innehav för eget bruk av narkotika inte ska vara brott. Eftersom forskningen numera tycks klar över att psykedelika kan vara verksamt mot en del psykiska sjukdomstillstånd bör det förstås också vara tillåtet. Och drogtester på arbetsplatser bör lika lite som alkoholtester vara tillåtna. Det bör gälla på de flesta arbetsplatser men förstås finns det arbeten där det bör kunna vara möjligt. Men det ska handla om undantag och inte regel.
I gamla tider var det ultimata sättet att skada sig – självmordet – förbjudet och belagt med straff.
Straffet om självmordet fullbordas bestod i att begravning i ”vigd jord” kunde nekas, d.v.s. fick inte begravas på kyrkogård. Om uppenbar sinnessjukdom förelåg kunde straffet dock ”mildras” genom att den avlidne ”varde då i kyrkogård avsides lagd”.
För den som överlevde ett självmord väntade ”fängelse vid vatten och bröd, spö eller ris, efter omständigheterna”
Allt enligt 1734 års lag.
Även om jämförelsen möjligen kan tyckas något drastisk tycker jag den underliggande logiken för att straffa för bruk av narkotika i grunden följer samma resonemang. Den som skadar sig själv gör något otillåtet och det som är otillåtet måste ovillkorligen straffas.
Ibland är såväl konsekvens, logik som rent mänskliga och förment humanistiska resonemang totalt upp-och-ner… man tar sig för pannan …