Varför antalet skjutningar ökar eller minskar. De senaste åren har många utförare av skjutvapenvåld varit väldigt unga. Det har föregåtts av förändringar i den kriminella miljön sedan mitten på 00-talet då det dödliga skjutvapenvåldet började öka. Och det accelererade när lagarna ändrades så att åldern för straffrabatt sänktes. Vem som skjuts har enligt Brås större betydelse för ökningen av skjutvapenvåldet. Omständigheterna kring själva skjutningarna har mindre betydelse. Det visar en ny rapport från Brå.
Skjutvapenvåldet har inte bara ökat sedan mitten av 00-talet. Utan det har även skett förändringar i hur det utförs, vem som utför det och vem våldet riktas mot. Brås studie visar att organisationsstrukturerna och styrningen i den kriminella miljön har förändrats vid flera tillfällen de senaste 20 åren. Den utveckling som beskrivs i rapporten är att det i stort har gått från en reglerad miljö till en mer okontrollerad sådan. Dessa förändringar har skett vid olika tidpunkter i olika städer.
Förändringar i de kriminella miljöerna
Förändringarna har inneburit att allt fler personer blivit både måltavlor och utförare av skjutvapenvåld. Studien visar också en utveckling mot en större geografisk rörlighet bland grupperingarna och en ökning av anhöriga som blir måltavlor för skjutningarna.
– När vi startade studien trodde vi att särskilt medialt uppmärksammade händelser skulle ha haft större betydelse för hur skjutvapenvåldet har utvecklats fram till 20-talet. Men det vi har sett är att vem som skjuts tycks ha större betydelse för om skjutningarna eskalerar, än hur skjutningen gått till, säger Henrik Angerbrandt i ett pressmeddelande. Han är utredare på Brå.
En annan utveckling är att det sedan början av 20-talet har blivit en svagare koppling mellan beställare, utförare och själva konflikten. Det finns flera exempel på skjutningar som utförts av en ensam utförare. Men de har planerats och arrangerats av andra personer som befunnit sig i ledet mellan beställaren och skytten.
Yngre skyttar
Redan på 10-talet skedde en gradvis föryngring av personer som involverades i skjutvapenvåldet. Detta bland annat genom att unga utförde uppdrag åt etablerade kriminella i syfte att få status och pengar. De senaste åren tycks betydelsen av att utföra en skjutning ha förändrats till att även ses som lågstatus-uppdrag i den kriminella miljön.
Det pågår idag flera initiativ för att förhindra och minska skjutvapenvåldet. Liksom även för att skydda barn och unga från att involveras i grov kriminalitet.
– Unga utförare har sällan koppling till konflikterna där skjutningarna sker. Därför är det viktigt att också ledande personer i konflikten lagförs för att skjutningarna ska minska, säger Mariana Dufort, utredare, Brå.
Brå lyfter vikten av att polisen och andra aktörer fortsätter att utveckla det proaktiva arbetet. Vidare att riskerna för unga uppmärksammas och kartläggs. Samtidigt är det också viktigt att uppmärksamma andra grupper, exempelvis äldre, som kan utnyttjas för kriminella syften. Det är också angeläget att de åtgärder och insatser som tillämpas följs upp och utvärderas. Detta för att resurser läggs på rätt saker. Detta görs dock ytterst sällan.
Missar viktiga saker i samhället
Rapporten är i huvudsak bra men missar när det gäller den historiska utvecklingen. Det beror del på att den börjar vid en tidpunkt då skjutningarna redan hade ökat avsevärt i Göteborg. Redan i slutet av 1990-talet men detta förblir dolt då det hände saker i Göteborg 2001 som kom att förändra situationen totalt, Både för polisen och de kriminella. En extrem polisnärvaro i Göteborg under 2001 och delvis också under slutet av 2000 och början av 2002 ledde till en kraftig minskning av det grova våldet i kriminella kretsar.
Göteborg
Det som inträffade var de så kallade Göteborgskravallerna där flera av de personer som senare kom att bli ledande i de kriminella konflikterna på 2010-talet deltog. Det gäller flera ledande personer i Backagänget som blev åtalade i samband med kravallerna. Dessutom flera ledande personer i M-falangen och Biskop Södra som jag vet deltog i kravaller och upplopp 2001. De kommande gängledarna lärde sig därmed hur de skulle kunna stoppa polisen. Kunskaper som sen användes vid flera tillfällen i Backa för att hindra polisen och fientliga grupperingar.
Det hela ledde till att polisen i Göteborg kom att förändra polisarbetet på ett grundläggande sätt vilket sen ledde till att den rejäla ökning som skedde i Malmö på 2010-talet och Stockholm på 2020-talet inte skedde i Göteborg. Polisen började med ett sätt att arbeta som gick ut på att parat med folk, inklusive ledande kriminella, istället för att enbart köra med hårda tag. Efter en svag ökning av skjutningarna i Göteborg i början av 2010-talet blev det istället en minskning. Dessutom inträffade en annan händelse samtidigt- År 2013 flyttades bananimporten från Göteborg till Helsingborg vilket också innebar att huvuddelen av kokainimporten också flyttade. Och med det också en del av våldet.
Vad som saknas i rapporten
Inte heller våldets koppling vill vissa rån finns med i rapporten och lagändringer verkar inte heller finnas med trots deras stora betydelse för ökningen av unga skyttar och mördare.
Den här typen av externa händelser som jag beskrivit och som påverkar läget och utvecklingen i kriminella miljöer lyser med sin frånvaro i Brå-rapporten vilket gör dess värde begränsat. För det innebär att förklaringarna till att våldet minskar eller ökar inte finns med. Eller rättare sagt, bara en del av förklaringarna finns med.
Några externa händelser fock dock med i rapporten. Nämligen utvecklingen av krypterade telefoner och chattprogram och kriget i Jugoslavien på 1990-talet.
Samhällets utveckling
Dessutom saknas det totalt en analys av den bakomliggande samhälleliga utevcklingen som skapar grogrunden för de kriminella nätverken och gängen. De social nedskärningarna som startade på 1980-talet och sen bara blivit värre och värre. Social nedskärningar med minskade ersättningar för sjukdom, arbetslöshet med mer, nedrustingen av vård, fritidsverksamhet, skolan, förskolan och skapande av en enorm bostadsbrist.
Det är i slutändan faktiskt en rätt meninglös rapport som inte ger en enda vettig förklaring till utvecklingen utan istället beskriver symptomen på samhällsutvecklingen som förklaring till skjutvapenvåldet. Den behandlar skjutvapenvåldet som om det var någonting helt fristående från samhällsutvecklingen. Det är vilseledande och felaktigt.