Samerna har rätten till jakt och fiske inom samebyarnas områden. Det är den åsikt som förs fram i Reformisternas landsbygdprogram. Den så kallade Girjasdomen som avgjordes i Högsta domstolen år 2020 ger Girjas sameby rätten till all jakt och fiske på statens mark inom samebyns område. Det innebär också att andra semabyar har samma rätt på sina områden om förhållandena är desamma. Men staten har vägrat ge andra samebyar den rätten trots domen.
Istället tillsattes en utredning av den dåvarande socialdemokratiska regeringen, Renmarksommittén. De hade som uppdrag att lägga fram förslag på att lösa situationen. I sitt första delbetänkande slog kommittén fast att alla samebyar i Norrbotten och Västerbotten bör bedömas ha upparbetad sedvanerätt över marken. De beräknades ha samma förhållanden som Girjsa sameby. I Jämtland, Härjedalen och Dalarna varierar den rättsliga situationen enligt kommittén.
Nu har den svenska högerregeringen lagt ner utredningen för att de inte vill ge samerna de rättigheter som sedvanerätten och Girjasdomen ger dem. Även FN:s deklaration om urfolks rättigheter och ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk ger samerna de rättigheter som slog fast i Girjasdomen. Det innebär att staten inte erkänner Girjasdomen och samernas rättigheter som urfolk.
Det återstår nu för samebyarna att stämma staten och flera samebyar har redan inlett processer. Allt talar för att alla samebyar i Västerbotten och Norrbottten kommer att vinna de processerna.
Problem
Det finns dock flera problem som inte berörs i reformisternas landsbygdprogram. Bara en minoritet av samerna är medlemmar i sambeyar. Majoriteten av alla samer står utanför dessa. Det är bara renägare som kan vara med i samebyar. Men de flesta samer har inga renar. Det betyder att samerna måste göra om sin organisation. Antingen får jakt och fiskerättigheterna ges till några andra eller någon annan institution än samebyarna. Eller så får samebyarna göras om så att alla samer kan vara medlemmar i dem.
Dessutom bör samerna rättigheter vara lika i alla områden där de finns inklusive Jämtland, Härjedalen och Dalarna och de ormåden som omfattas av koncessionsamebyarna i Norrbotten. Det ska också gälla områden som omfattas av skogssamebyar vilket verkar lite oklart utifrn Girjasdomen då skogssamebyarna kanske inte alltid har samma förhållanden som Girjas sameby.
Denna typ av förändringar kräver förändrad lagstiftning kring urfolk, dvs samer i Sverige.
Läs mer:
- Girjasutredningen och samernas rättigheter
- Seger för Girjas sameby mot svenska staten
- Stämmer den svenska staten – fyra samebyar gör gemensam sak
- Gruvbrytning och rennäring
- Nyttjanderätt är det rimliga för gemensamt ägda resurser
- Sveriges samebyar
- Samerna ska bestämma om jakt- och fiskerätt inom samebyars områden
- Hatbrott mot samer
Reformisternas landsbygdsprogram
- Vindkraft i reformisternas landsbygdsprogram
- Malmer och mineraler i reformisternas landsbygdsprogram
- Reformisternas landsbygdsprogram
- Uselt om fiske i reformisternas landsbygdsprogram
- Obegriplig jordbrukspolitik i reformisternas program
- Reformisternas landsbygdsprogram och skogen
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Då jakt både handlar om ekonomiskt värde men också om viltvård måste rimligen jakträtten relateras till väldefinierade rättsobjekt. Samebyarna är då det rättsobjekt som finns till hands och där det egentligen inte råder något tvivel om vem som tillhör dessa byar. Samebyarna bör också ses som ett av de grundläggande elementen i bevarandet av den samiska kulturen och en viktig garant för detta vårt urfolks bestående fortlevnad.
Otvivelaktigt finns samer vilka inte tillhör samebyarna. Problemet består då i hur dessa över tid skall definieras. I lagstiftningen utgör i princip nyttjandet av det samiska språket definitionen av same. Tre kriterier ställs upp varav minst ett måste vara uppfyllt.
Det första kriteriet säger att den är same som kan göra det sannolikt att hen har eller har haft samiska som språk i hemmet.
Det andra kriteriet består i att den är same som kan göra det sannolikt att föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet.
Det tredje kriteriet säger att den är same som har förälder som är eller varit upptagen i röstlängden till sametinget. Här finns således inget explicit språkkrav även om språket finns där någon generation bakåt.
Dessa definitioner kan knappast ses som stringenta.
Man kan tänka sig ytterligheter där icke-samer lär sig samiska, använder detta i hemmet och därigenom definieras som samer och då kan komma i åtnjutande av urfolkets privilegier. Det inses att detta är ett teoretiskt exempel som sannolikt inte kommer att följas av särskilt många.
Större risker finns då i kombinationen av det andra och tredje kriteriet, Här kan vi tänka oss personer som för kanske 50 år sedan haft far- eller morföräldrar som varit samer och nyttjat det samiska språket och genom detta, trots att de vare sig kan samiska eller känner särskilt stor samhörighet med den samiska kulturen, registrerar sig i röstlängden av enda orsak att bli berättigade till jakt- och fiskerätt. Barn till dessa, d.v.s, barnbarns barn till någon farfars far eller mormors mor som talat samiska kan då om föräldern registrerat sig i röstlängden definiera sig som samer.
Jakt- och fiskerättigheter har ett ekonomiskt värde som mycket väl skulle kunna vara en drivkraft, för personer enligt det andra exemplet, att trots att de inte i det dagliga är särskilt nära den samiska kulturen ändå skulle registrera sig som samer och därigenom tillskansa sig rättigheter. Detta är knappast rimligt och det torde heller inte befrämja den samiska kulturens långsiktiga bestånd.
Simma summarum har jag svårt att komma till någon annan slutsats än att jakt- och fiskerätt måste relateras till rättsobjektet samebyar. Sedan kan man absolut tänka sig att öppna upp för fler deltagare i dessa byar utan att de fördenskull måste bli renägare. Dock måste det dock ske på ett sätt som försäkrar att dessa är förankrade i den samiska kulturen.
Samerna har rätten till jakt och fiske inom samebyarnas områden. Det är den
åsikt som förs fram i Reformisternas landsbygdprogram. Den så kallade
Girjasdomen som avgjordes i Högsta domstolen år 2020 ger Girjas sameby rätten
till all jakt och fiske på statens mark inom samebyns område.