Världens lägsta brottslighet. Det är svårt att jämföra brottslighet mellan olika länder. Lagstiftningen är olika och saker som är brott i ett land är inte ett brott i ett annat land. Det finns dock ett brott där lagstiftningen är lika. Det är alltid ett brott. I alla länder. Det handlar om dödligt våld. Den siffra som jämförs är dödligt våld per 100 000 invånare. Denna sifrra kallas för morfrekvensen. Men det finns problem med statistiken.
I vissa länder som exempelvis Sverige blir det två brott om det finns två mördade vid samma tillfälle. En del andra länder för in det i statistiken som ett brott. I åter andra länder är det ett brott även om det finns två mördare, i Sverige blir det två brott. Dessutom är det känt att många länder har usel statisitk över antalet fall av dödligt våld (förvånande nog är Danmark ett av de länderna). Men dödligt våld per 100 000 invånare är trots allt den bästa siffran som finns för att jämföra brottsligheten i olika länder.
Låg brottslighet
Mordfrekvensen i Sverige år 2022 var 1,1. Det var den högsta siffran sen 1990-talet. Sen 2022 har mordfrekvensen i Sverige minskat. Alla västeuropeiska länder låg mellan 3,1 (Gibraltar) och 0 (Monaco, Isle of Man och San Marino) år 2022. Andra länder som låg lika lågt var i huvudsak länder i Mellanöstern med Tunisien i topp med 4,6 och med Qatar och Oman i botten med 0,1. Ostasien är en annan region med låg mordfrekvens med Thailand i topp med 4,8 och Singapore i botten med 0,1. Östeuropa ligger mellan 2,6 (Litauen) och Slovenien 0,6. Jag har vid jämförelsen uteslutit länder inblandade i krig och länder med inbördeskrig.
Betänk att för små länder gör ett enda mord stor skillnad och de kan åka från botten till listan till toppen på bara ett år. För stora länder är skillnaderna mindre
Låg brottslighet mätt i mordfrekvens finns alltså i Europa, Ostasien och Arabvärlden.
Hög mordfrekvens finns framförallt i Karibien, Centralamerika, Sydamerika och södra Afrika. De värsta länderna år 2022 var Turks & Caicos med en mordfrekvens på 76,6, US Virgin Islands (496,), Jamaica (49,3), Ecuador (45,7) och Sydafrika (45,5). USA låg på 5,8 vilket innbär plats 65.
Sverige låg på plats 142 i världen år 2022 i den jämförelse jag utgått från. Totalt finns 204 länder med i jämförelsen. Väldigt många är små länder och de ligger antingen i botten på listan eller i toppen. I Sverige har mordfrekvensen legat kring ett sen 1700-talet. Den har inte förändrats mycket oavsett vilka lagar som funnits. I perioder med lågt alkoholbruk som mellankrigstiden på 1900-talet har mordfrekvensen varit lägre.
Läs mer:
- Våldet har minskat mycket kraftigt sett över lång tid
- Sverige har aldrig varit våldsamt och aldrig haft många mord
- Det minskande våldet
- Hur brottsligheten ser ut och vad som kan göras?
- Brottsligheten i Sverige sticker inte ut
- Det dödliga våldet har minskat sen 1990-talet
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Om vi under den senaste 10-års perioden haft ett väsentligt mindre antal skjutvapenmord skulle vi haft en markant lägre mordfrekvens. Att vi ändå kunnat hålla oss på en tämligen konstant nivå beror helt uppenbart på att andra slag av mord (d.v.s. inte gängrelaterade skjutvapenmord) minskat vilket är mycket positivt. Vi ska därför inte ”slå oss för bröstet” över dagens, i ett internationellt perspektiv, låga frekvens. Otvivelaktigt finns en potential att minska den ytterligare.
Den stora anledningen till att Sverige ligger högre än flera andra europeiska länder (Sverige ligger på samma nivå som Storbritannien, Danmark och Finland) är att vi har en yngre befolkning. Fler unga helt enkelt.
Men det förändrar inte det faktum att säg en halvering av gängrelaterade mord (20 färre) skulle innebära en minskning av frekvensen. Det är liksom ingen naturlag att den nivå vi ligger på är fast.
Är det någon som har förklarat varför det uppenbarligen finns två stora block i världen – Afrika och Amerika med 10 mord eller mer per 100.000, och resten av världen som oftast ligger under 2?
Jag har alkrig läst något om det. Men det finns säkert. Och kolonialismen med förtryck och våld är säkerligen en stor del av förklaringen. Befrielsekrig, etniska motsättningar, inbördeskrig, slaveri, etnisk rensning etc har förstärkt detta. Krig och våld för med sig med mord. Finlands 4 gånger så stora våldbrottslighet jamfört emd övriga nordiska länder fram till för en 10 år sen då den började minska har i alla fall kopplats ihop med inbördeskriget och andra världskriget. Och Sverige över 200 år långa period med en mycket låg våldsbrottslighet kan förmodligen kopplas itll Sveriges unikt långa fredsperiod.
Vissa religioner kan också kopplas till låg brottslighet. Främst handlar det om islam och konfucianism men även om protestantism. Katolicism och buddhism kan däremot kopplas till högre brottslighet.
https://blog.zaramis.se/2016/01/18/muslimska-lander-har-lag-valdsbrottslighet/
https://blog.zaramis.se/2016/01/23/asien-valdsamma-buddhister/
Jo, så kan det ju förefalla, kanske. Men kolonialismen påverkade mycket stora delar av den värld där våldet idag är litet, som Sydostasien. Och varför skulle Centralamerika ha tio gånger mer våld än Indien?
Randall Collins hävdar i sin bok Violence att allt våld är situationsbestämt, dvs strukturellt. Människor är i sig själva våldsundvikande, säger han, det är en del av vår genetiska kod som samarbetande djur. Det är t.o.m. så att i ett krig vägrar de flesta soldater att skjuta även på anfallande soldater.
Samhällsstrukturen, eller samhällsrutinerna, skulle alltså vara mer våldsprovocerande i Amerika och Sydafrika än i resten av världen. Men hur? Och varför?
En anna fråga du kan ställa dig är varför tidigare franska kolonier har lägre brottslighete än tidigare spanska och brittiska. Centralamerika och Sydamierk är katoslak lände roch katolicismen har ett samband med mer våld. Liksom buddhismen. Hinduism, konfucianism och islam har koppling till låg brottslighet och de dominerar Asien. Afrik rä etts specialfall. Knäppa nationsgrönser och enorm etnisk splittring.
Jag snabbkollade några katolska länder – Irland, Polen, Italien, Portugal och Spanien, och de har alla lägre mordfrekvens än Nordeuropa, i vissa fall mycket lägre. Så om katolicismen betyder något så kan det inte vara mycket. Det ska vara Latinamerika då, men då plockar man ut en faktor lite slumpmässigt och tillskriver den helt oventenskapligt ”förklaringen”.
Jag kan tänka mig andra förklaringar, t.ex. i Amerikas fall att det är en bosättarregion där marken har stulits av sina tidigare invånare och att kanske denna våldshandling har levt kvar som nån sorts tradition.
Men jag vet inte heller, det vore intressant att få nån expertsyn på det. Man kanske ska fråga Collins?
Därför de har mycket färre unga. Om du tittar på 1970-talet är det klart omvänt. Man måste titta på alla möjliga faktorer. Katolska länder hade förr i tiden större andel unga, numera har de färre. Men länder i Afrika, Sydamerika, Karibien osv har stor andel unga. Det är i de flesta fall den enskilt viktigaste faktorn bakom mycket våld.
SOm jag skrivit i en annan kommentar handlar våldsviån om en massa saker. Religion, kultur, historia, krig, inbördeskrig, ålderstruktur, statens organisation eller brist på organisation osv.
En möjlig förklaring till höga mordfrekvenser kan helt enkelt vara att de statliga organen är dåligt utvecklade. Mordfrekvensen i Sverge på medeltiden var enorm, mordfrekvensen i USA under nybyggartiden också enligt https://sites.nationalacademies.org/cs/groups/dbassesite/documents/webpage/dbasse_083892.pdf, och i Afrika är staterna notoriskt svaga. Den är också högre i norra Sydamerika än i södra där det är lite mer ordnat. Folk tvingas alltså försvara sig själva på sina håll, och gör det i regel dåligt.
Men mordfrekvensen är fortfarande mycket högre i det välordnade Uruguay än i t.ex. Thailand enligt tabellen.
Länge var mordfrekvensen i Haiti mycket lägre äni resten av Karibien. Det kan knappast förklaras med en starkare stat. Först efter den stor ajordbävningen har Haiti fått samma mordfrekvens som resten av Karibien.
Uruguay är ett katolskt land. Det är alltid förknippat med mer våld. Och Thailand har aldrig varit en koloni. Kolonialismen har genom sitt sätt att dra gränser skapat stater som inte kan bli annat än svaga i Afrika och Mellnöstern. I Amerika har de istället utrotat ursprungsbefolkningen vilket krävt ett omfattande våld och det kan ju vara en grogrund till ett våldsamt samhälle.
Ytterligare en förklaring är andelen unga i ett land. Många unga ger ofelbart mer våld.
Det finns helt enkelt många förklaringar och en del av dem är beroende av varandra. Religion, kultur, historia, krig, inbördeskrig, ålderstruktur, statens organisation eller brist på organisation osv.
OK, jag har skrivit till Collins, vi får se om han svarar. Hans bok finns på https://press.princeton.edu/books/paperback/9780691143224/violence
Jag känner igen omslaget. Jag misstänker att jag kan ha läst boken nån gång för länge sen. Ska kolla upp det.
Jag fick ett svar:
”Du tar upp en viktig teoretisk fråga, även i en mer allmän form hur mikrosociologiska förklaringar kan förklara makrohistoriska och statistiska trender.
Bifogat finns ett papper där jag tog upp denna fråga, några år efter min bok från 2008. I denna artikel argumenterar jag för att makrotrender uppstår när nya tekniker uppfinns för att kringgå den barriär av konfrontationsspänning som gör de flesta människor inkompetenta till våld. På vissa platser har myndigheter också uppfunnit mikrotekniker som gör våld svårare att komma igång med.
År 2022 publicerade jag en uppföljningsbok som handlar om makrovåld: Explosive Conflict: Time Dynamics of Violenceamik. I de avslutande kapitlen går igenom nyare forskningsrön om våld i mikrosituationer.
Bästa hälsningar,
Randall
PS. Jag har artikeln han hänvisar till, om någon vill läsa den. Annars är den låst bakom något akademiskt förlags spärrar.
Förlagstexten till Collins bok Explosive conflict.
”I denna uppföljare till Randall Collins världsberömda mikrosociologi om våld introduceras frågan om tidsdynamik: vad som avgör hur länge en konflikt varar och hur stor skada den gör. Ojämlikhet och fientlighet räcker inte för att förklara när och var våld bryter ut. Tidsdynamiken är de tidsbubblor då människor är som mest nationalistiska; timmarna efter att en protest startar då det är som mest sannolikt att våld kommer att ske. Från de tre månaderna av nationalism och hysteri efter 11 september till attacken mot Capitolium 2021 visar Randall Collins vad som gör vissa protester mer våldsamma än andra och varför vissa revolutioner är snabba och icke-våldsamma vändpunkter medan andra utvecklas till utdragna inbördeskrig. Att vinna eller förlora är känslomässiga processer som fortsätter i det datoriserade krigets tidevarv, samtidigt som högteknologin ger upphov till terroristtaktiker som gömmer sig bland civilbefolkningen och använder billiga funktioner på Internet som substitut för militär organisation. Explosive Conflict erbjuder ändå några optimistiska upptäckter om ledtrådar till massvåld och avvärjande av polisens grymheter, med praktiska lärdomar från våldets tidsdynamik.”
xx
Jag tolkar hans brev som att den väsentligaste skillnaden mellan länders våldsnivåer består i att i vissa länder har polisen/samhället fredliga konfliktupplösningsmetoder, ”mikrotekniker” som han kallar det, i andra inte.
Intressant. Ta Göteborgskravallerna som exempel. Men andra ledare, framförallt bland oss demonstranter, hade det blivit annorlunda. Om jag inte på fredagskvällen efter skjutningen haft ett stormöte (cirka 400 personer, kanske 600) med alla viktiga ledande personer och ett stort antal andra för att förbereda den stora lördagsdemonstrationen hade det blivit annorlunda. Inriktningen på mötet var att se till att vi inte fick en våldsam utveckling under lördagen. Om jag istället argumenterat för våld hade vi fått det. Genom Hans Abrahamsssons goda kontakter kunde vi senare få reda på att Hannes Westberg inte dött och kväsa rykten om att han dött (sjukvården och polisen vägrade först svara på våra frågor om detta). Vi krossade också rättvisepartiets organisation, tog ifrån dem deras megafoner och flygblad med mera. De gick nämligen runt i demonstrationen och argumenterade för våld mot polisen. Eller snarare argumenterade för en handlingsplan som skulle konfrontera polisen på samma sätt som på fredagsmorgonen då kravaller som initierades av polisen bröt ut. Genom enskilda poliser som inte lydde polisledningen kunde polisens planerade attack mot demonstrationen avslöjas. Vi fick reda på polisens planer och möblera om i demonstrationen så att de missade svarta blocket och därför inte angrep demonstrationen.
Därefter hämnades polisledningen genom att försöka gripa så många som möjligt ur demonstrationsledningarna som möjligt. Genom attcker på Järntorget (en av polisen framprovocerad ”motdemonstration” mot polisvåldet) och mot Schillerska. En trede attack mot Annedalskolan undveks genom att vaktmästaren till polisen sa att vi utrymt skolan. De grep också 100-tals ungdomar med svarta kläder ute på stan under natten mellan lördag och söndag. Återigen vände sig poliser mot ledningen på Järntorget där till slut inga personer greps.
Efter händelserna fick Göteborg nya poliser i ledningen som absolut inte vill ha en uprepning av händelserna. De upplevde sig som förlorare. Många demonstranter uppplevde sig också som förlorare medan vi i demonstrationsledningarna var helt inriktade på avspänning. Med en ny polisledning fanns förutsättningarna för det och en ny modell va hur motsättningar skulle hanteras växte fram. Sen dess har det inte varit några omfattande sammanstötningar mellan polis och vänstern i Göteborg. Innan 2001 skedde det minst två gånger per decennium med start på 1970-talet. Polisen har sen anpassat dessa metoder till arbetet i förorterna och arbetet mot gängen vilket gjort Göteborg till Sveriges minst våldsamma storstad efter att 1990-talet och 2000-talet har varit den våldsammaste.