En bra men oläsbar text från Allt för alla

En bra men oläsbar text från Allt för alla. Jag har ju ett medieprojekt som främst syftar till att nå mina gamla arbetskamrater på olika industrier och de som arbetar på dessa industrier idag. Av allt att döma gör jag också det. Naturligtvis inte jättemånga, men mina läsare är framfötll lågutbildade män. Jag har precis läst en massa texter om media, mer bestämt om socialistisk media, vänstermedia i Tidningen Svärm. I en av artiklarna skriver de bland annat om vilka de vill nå med sina medieprojekt.

Delvis nästan oläsbar

Artikeln är i vissa delar är näst intill oläsbar på grund av språkbruket och definitivt inget som de som de säger att de vill nå kommer att läsa eller ens förstå. Dessutom är det extremt svårläst även av andra skäl. Som extremt långa meningar med flera bisatser. Dessutom är den behäftad med de problem som följer av att en person skriver som om det var ett tryckt medium när den skriver för nätet. Nätet kräver kortare meningar och kortare stycken.

Artikeln är dessutom motsägelsefull i en del stycken, Och det finns också saker jag inte håller med om. Detta berör jag i ett annat inlägg.

Man bör tala till läsarna man vill nå på ett språk som de kan förstås. Det görs inte i delar av den aktuella artikeln. Framförallt inte i den del som handlar om läsarna. Detta är en översättning av artikeln till ett mer begripligt språk. Det kan också hända att den ursprungliga skribenten tycker att jag förvränger budskapet genom min version. I så fall blir det i sig en bra illustration av hur obegriplig artikeln i Tidningen Svärm faktiskt är.

Anders_S

En hastig skiss på en annan nyhetsmedia

Medier

Min spekulation är att människor är mer beroende av nyhetsmedia än någonsin tidigare. Tillgången på nyheter, på information, är större än vid något tidigare tillfälle. Därför konsumerar vi också mer nyheter. Många kan vittna om svårigheterna att gå tillbaka till en annan, äldre värld där man inte hör från omvärlden regelbundet.

Nyhetsmedias förmåga att påverka hur vi uppfattar världen är överväldigande. Vi förstår världen utifrån vad andra människor säger om den, och de som har mest att säga är nyheterna.

Vi är många som har tytt oss till de liberala idéerna om medial anständighet och rättvisa, och som har närt en förhoppning om att sanningen på något sätt alltid kommer fram. De här förhoppningarna är krossade. Det är lätt att säga att de här värdena alltid varit ihåliga. För det är inte mycket som har förändrats på länge, men för många har den slutgiltiga ögonöppnaren varit de traditionella mediernas oförmåga att på ett ens i närheten tillfredsställande sätt rapportera om folkmordet i Palestina och deras lojalitet till makten även när den nyliberala och fascistiska alliansen tar över i olika länder.

Förtroendet för traditionell liberal nyhetsmedia är urholkat. Dess roll som tolkare av världen är utmanad. Därför vill jag teckna konturerna av en nyhetsmedia som kan hjälpa oss att stöpa om det här samhället.

Objektivitet

Objektiv nyhetsrapportering existerar inte. Idén att det finns rent sakliga sätt att rapportera om något är en lögn. I bästa fall en vit lögn, i många fall är det en manipulativ lögn.

Den som vill beskriva den här världen måste först välja vad den ska rapportera om och kanske framförallt vad den inte ska rapportera om. Därefter måste man välja ett perspektiv, även om de flesta tar sitt eget eller det allmänt vedertagna perspektivet som givet. Sen måste man välja ett språk, och tyvärr har vi inget exakt vetenskapligt språk, vi har bara en uppsjö av olika mänskliga uttryck.

Det perfekta exemplet i vår samtid är så klart folkmordet som just nu pågår i Palestina. Om vi åsidosätter det omoraliska i att ens försöka förhålla sig objektiv till det som sker, så har etablerade medier blottat sina perspektiv. Även den mest okritiska åskådaren har kunnat se deras lojaliteter genom att ta del av vad de väljer att rapportera om och hur de gör det.

Objektiv nyhetsrapportering kan inte förminskas till att vara enbart ett ouppnåeligt ideal som vissa godhjärtade ändå försöker nå. Detta eftersom det också representerar den liberala idén om att det finns en sanning som existerar bortom det mänskliga och bortom det politiska livet (det enda livet.).

Borgerligheten som rör sig inom demokratins gränser är stora anhängare av myterna om objektivitet, sanning, effektivitet. Detta ställer de mot det subjektiva, det mänskliga och det demokratiska, eftersom de erbjuder väger att begränsa både demokratiskt inflytandet och perspektiv som ifrågasätter den “objektiva” rådande ordningen.

Socialistisk media

Socialistisk media som använder sig av borgerlig medias “objektivitet” eller som går med på att debattera utifrån borgerlig medias förutsättningar bidrar med att stärka den borgerliga kulturella hegemonin i samhället, där borgerliga sanningar om vad som exempelvis är demokrati, frihet, rättvisa och välstånd tas för givna.

Om man vill kan man se socialistisk medias uppdrag som att skapa en ny objektivitet, även om jag personligen föredrar tanken på en tydlig subjektivitet som rycker fram sanningen bakom lager på lager av spelad saklighet.

Men oavsett så måste socialistisk media ifrågasätta den borgerliga världsbilden genom att göra andra val när det kommer till vad den vill visa, med vems blick, vem som får komma till tals och med vilket språk som används för att beskriva världen.

Opartiskhet

Opartiskhet är till skillnad från objektivitet inte en omöjlighet. Men det är ofta ett falskt ställningstagande. Att vägra ta ställning i en konflikt är att ta ställning för de existerande maktförhållandena. I regel är det att ta ställning för den starke.Så gott som alltid är det att ta ställning för den rådande ordningen. Opartiskhet är alltså något som i våra dagar är oförenligt med att vilja upplösa klassamhället, eller för den delen någon definition av rättvisa.

Socialistisk media behöver vara partisk, och här finns det ett par vägar att gå.

Till att börja med behöver den alltid ta parti för det mänskliga. Utöver det kan den välja. Den kan exempelvis vara lojal mot sin rörelse (rörelse i bred bemärkelse, helt enkelt sitt subjekts organiserade institutioner.). Ett annat perspektiv är att vara lojal mot den tilltänkta läsaren.

Läsare

I förhållande till en socialistisk nyhetsmedia så är subjektet (de läsare som är mottagaren av nyheterna, målgruppen) den grupp av människor som man önskar tala till. Det mest självklara målgruppen för oss är arbetarklassen, men ett annat exempel är stadsbon, en målgrupp som många av Allt åt allas poddar vänder sig till.

Typiskt borgerliga målgrupper är exempelvis väljare, medborgare eller svenskar. Identiteter som bygger på en viss sorts relationer och som döljer de materiella förutsättningarna i vårt samhälle. Men låt oss vara ärliga, det är också breda målgrupper för den som vill nå ut till många.

Det går att föreställa sig exempel på mycket mindre grupper av önskade läsare, som människorna på en liten geografiskt avgränsad plats. Alla människor på en specifik arbetsplats. Eller människor som är engagerade i en specifik fråga. Självklart går det att ha flera olika målgrupper.

Det är inte så enkelt att målgruppen existerar där ute i världen, oberoende av allting som sker, utan det är sant att vi människor konstruerar våra subjekt (målgrupper) genom att belysa och fokusera på en viss sorts relation; en viss sorts identitet.

Skapa en grupp, en gemenskap

Det är nyhetsmedias uppgift att skapa målgruppen genom att få människor att identifiera sig med gruppen. Att få dem att känna sig hemma inom gruppens ramar och att relatera till andra människor som vi bedömer är i en liknande situation. Ett annat sätt för oss att tala om detta är att bygga klassmedvetande. Ett tredje sätt är att säga att man skapar en gemenskap.

Det enklaste sättet att skapa en grupp är att ge den ett namn. Att benämna den. Ett annat sätt är att ta dess perspektiv. “Hur påverkar det här som har hänt vårdarbetarna? Hur påverkar det människorna som bor i förorterna?” Det finns en glädje och en styrka i att bli sedd, en känsla vi har för lite av bland de förtryckta klasserna när all media, medvetet eller omedvetet, vänder sig mot de liberala subjekten.

Förhållandet till läsarna

Det är svårt att driva nyhetsmedia utan att gå sin läsare till mötes. På något sätt så måste den som förmedlar nyheter ge det som läsaren vill ha genom att ge media som läsaren tycker har nyhetsvärde. Helt enkelt det som engagerar läsaren och som den vill veta mer om. Det innebär dock inte att media inte har makt över läsaren. I sin roll att bestämma om något är värt att ta upp och därefter hur det ska tolkas, så har de som rapporterar makt att tala till läsarna om vad som är intressant och vad som inte är det. Det här är ännu ett exempel på hur en grupptillhörighet kan skapas.

Den här makten ska verkligen inte överskattas, eftersom det bevisligen är väldigt enkelt att helt missa sina läsare. Det är inte vår nyhetsmedias roll att stryka våra läsare medhårs och återskapa den gamla världen. Men det kommer inte heller fungera om man konstant utmanar läsaren och inte relaterar till den. Den riktiga utmaningen blir att tala direkt till målgruppen genom urval, perspektiv och språk och samtidigt visa upp världen i ett helt nytt sken.

Slutligen, några korta tankar
  • Be aldrig om ursäkt. Det enda du är skyldig dina fiender är deras befrielse från sin egen klass. Vi sitter inte i samma båt. Polariseringen är inte direkt nödvändig, men den är oundviklig.
  • Var regelbunden. Det här är tipset för alla som är i startgroparna för någon typ av medieprojekt. Människor vänder sig inte till källan som är bäst utan källan som är pålitlig.
  • Vara tillgänglig. All media som försöker omvälva världen behöver vara tillgänglig. Språket behöver vara tillgängligt, formen behöver vara tillgänglig, men framförallt så behöver den vara gratis och lätt att ta del av. Information är så pass billigt idag att det är omöjligt att konkurrera på annat sätt, och hur kan man annars hoppas nå ut till andra än de som redan skriver under på ens vision? Alla diskussioner om finansieringsmodeller måste börja i frågan om tillgänglighet.

Jag vill egentligen inte att något jag skrivit ovan ska ses som en kritik mot existerande medieprojekt. Jag föredrar om folk som läser detta ser det som en inspiration. Jag vill avsluta med att berömma de framgångsrika medieprojekt som redan går i den riktning som jag försökt skissa ut här, som existerar både i och utanför vårt förbund. I takten med att vår rörelse växer är min förhoppning att fler tar steget mot en journalistik som är engagerande, mänsklig och som försöker att stöpa om samhället.

Olle, Allt åt alla

Aktuella medieprojekt på vänsterkanten kan ni hitta på Nyhetskartan.
Läs mer:

 

 


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

4 svar på “En bra men oläsbar text från Allt för alla”

  1. ”Objektiv nyhetsrapportering existerar inte”

    Artikelförfattaren har nog inte riktigt förstått vad objektivitet innebär utan blandar ihop det med andra begrepp. SAOB beskriver objektivitet som egenskapen ”att existera oberoende av ett subjekt”.

    I nyhetssammanhang innebär objektivitet att beskriva sådant som verkligen inträffat alldeles oavsett omgivande sammanhang. I denna mening existerar högst påtagligt en omfattande ”objektiv” nyhetsrapportering. Gamla tiders ”knastertorra” TT-telegram, som kortfattat beskrev något som inträffat och inget mer, är ett exempel på detta.

    Även idag är nyhetsrapportering fylld av ett flöde som beskriver sådant som verkligen inträffat och inget mer, d.v.s. en ”objektiv” rapportering. Det kan vara en stor jordbävning (som nyligen inträffat) eller den strida strömmen av allt från alldagliga rapporter om olyckor och störningar i trafik till bomb- och robotanfall i vår just nu allt annat än fredliga värld. Detta representerar sådant som de facto inträffat varför det otvivelaktigt utgör en ”objektiv” nyhetsrapportering. Ingenting kan därför var mer fel än påståendet att ”objektiv nyhetsrapportering existerar inte”.

    Problemet uppstår när nyheter skall rapporteras från ett större och sammansatt sammanhang. Här finns då en enorm mängd av uppgifter, vissa objektiva, andra resultat av ”viskningslekar” samt rent fabricerade uppgifter (”fake News”). Problematiken accentueras av ”förökning genom delning” av ibland rent exponentiell karaktär i vår nya momentana medievärld.

    Utmaningen i detta består av två huvudutmaningar.

    Den ena utmaningen består i att ”skilja agnarna från vetet”, d.v.s. identifiera vad som är objektiva grunduppgifter, d.v.s. händelser som verkligen inträffat. Här utgör klassiska metoder för källkritik ett utomordentligt bra verktyg. Problemet är att dagens momentana medievärld starkt begränsar möjligheten att tillämpa vederhäftig källkritik.

    Den andra utmaningen består i att, ur ett enormt flöde, välja de uppgifter som kan ses som representativa för helheten. Detta kräver en allsidighet som ofrånkomligen innebär att fler än ett perspektiv måste analyseras. Och det är i detta det ofta brister. Inte sällan får det spektakulära förtur framför sådant som kan vara minst lika viktigt. Vad det alltså handlar om här är allsidighet medan det är mycket vanskligt att beskriva det i termer av objektivitet (i ordets egentliga mening) givet den enorma mängden av information.

    Att bedriva nyhetsrapportering utifrån en politisk agenda är jag mycket betänksam till. Risken att, medvetet eller omedvetet, sortera bort väsentliga sakförhållanden som inte är i linje med den politiska agendan blir då på tok för stor. Nyhetsrapporteringen förfaller då till propaganda som inte enbart riskerar att på felaktiga premisser påverka dem som utsätts för den utan också inte sällan grundlurar de som skapar den. Historien är full av exempel på detta …

    1. Jag anser att det inte finns nån objektiv nyhetsrapportering och förstår mycket väl vad objektivitet betyder. Min uppfattning är att all nyhetsrapportering är subjektiv utifrån skribentens, redaktörens och tidningens med fleras val. Det finns naturligtvis objektiva sanningar. Men nyhetsrapportering handlar inte bara om objektiva sannaingar utan om vad som väljs ut, vilken vinkel som väljs och valet av de som intervjuas.

  2. I sak har jag inget att invända kring ditt resonemang om urvalet av nyheter. Min huvudpoäng finner du i min kommentar ovan:

    ”Vad det alltså handlar om här är allsidighet medan det är mycket vanskligt att beskriva det i termer av objektivitet (i ordets egentliga mening) givet den enorma mängden av information.”

    Det är alltså användningen av ordet objektivitet i dessa sammanhang jag är tveksam till. För mig är och förblir graden av allsidighet den intressantaste parametern om vi talar om nyhetsurval. Objektivitet handlar för mig om nyhetshändelserna som sådana, har de inträffat på de sätt de beskrivs?, är de resultat av ”viskningslekar”? eller är det frågan om rena fake News?

    1. Okej, det kan vi vara överens om. Och jag är också överens med dig om att killen från allt åt alla nog inte förstår vad objektivitet betyder.

Kommentarer är stängda.

För att kommentera med ett inlägg på din egen webbsajt skriv en URL till artikeln på din sajt. Artikeln ska innehålla en länk till denna post. Ditt svar kommer sen att synas på denna sida (efter att den modererats). För att uppdatera ett svar så radera din post och skriv in postens URL igen (Läs mer)