Hur mycket biomassa kan vi elda upp?

Hur mycket biomassa kan vi elda upp?  EU har utvecklat en ny strategi som förespråkar kraftfulla satsningar på bioekonomin. Bioekonomin(*) inom EU omsätter 2,7 biljarder euro och skapar ett förädlingsvärde på 860 miljarder euro (förädlingsvärdet motsvarar sektorns bidrag till BNP, medan omsättningen är det totala värdet av det som skapas i sektorn).

Bioekonomin sysselsätter 17,1 miljoner människor, motsvarande 8 procent av alla arbetstillfällen. När man talar om bioekonomin är det ofta nya tekniska tillämpningar som får uppmärksamhet. Strategin lyfter ett antal områden där EU ser särskilt stor potential för bioekonomin: förpackningsmaterial, biopolymerer, byggnadsindustri, biokemikalier och bioenergi.

Men jordbruk och livsmedelsindustri står för den största delen av bioekonomin inom EU, både värdemässigt och för vilka ändamål biomassa används. Och då har man ändå inte räknat in hela livsmedelssektorn i bioekonomin utan bara fram till och med livsmedelsindustrin.

Av råvarorna används 38 % till djurfoder, 29 % till energi, 24 % till material av olika slag samt 9 procent direkt till mat (det som används till djurfoder är ju också i huvudsak för matproduktion).

I ett svenskt perspektiv ser givetvis förhållandena ut på ett annat sätt, där skogsprodukter dominerar. Av det totala förädlingsvärdet på 400 miljarder utgör jordbruk och livsmedelsindustri endast 21 procent, energiproduktion 21 procent och skog, trävaror och papper 31 procent samt byggnation 13 procent (byggnation verkar inte inkluderas i EU:s sätt att klassa bioekonomin, även om strategin nämner värdet av konstruktionsmaterial, jag har heller inte satt mig in hur dessa siffror har beräknats i Sverige) och övrigt 14 procent enligt utredningen för den svenska bioekonomin 2023.

EU-strategin lyfter bland annat fram vikten av att underlätta för biobaserade innovationer och att biobaserade produkter kan ersätta fossila råvaror. Genom att förenkla dagens komplexa regelverk ska rörligheten på EU:s inre marknad öka och internationella samarbeten på området ska öppna upp för nya affärsmöjligheter. Man anser också att det behövs avsevärt mycket mer investeringar och menar att långtidsbudgeten skall skapa mer utrymme för detta.

Man vill att biomassa i första hand skall användas för mat, därefter för värdefulla produkter och sådana som ersätter fossila bränslen eller som lagrar kol långsiktigt (exempelvis byggnadsmaterial). I sista hand skall biomassa användas för energiändamål. Man räknar med att man kan öka uttaget av biomassa väsentligt

Satsningarna på bioenergi och biomassa är helt naturliga som en del av en nödvändig omställning iväg från fossila bränslen. Det finns säkert mycket att göra för att öka användningen av biologiska material på många områden. Det är också positivt att man betonar cirkulära flöden. Men man verkar glömma att i princip hela ekonomin var cirkulär och fossilfri för hundrafemtio år sedan, utan framställer det som något nytt.

Det är en utbredd sjuka att förändringar skall låta som att de är nyskapande, framåtlutande och innovativa, även när det egentligen bara är att återgå till något som var normalt bara för några generationer sedan. Sedan är ju begreppet cirkulärt litet svårtillämpat just vad gäller biomassa, eftersom den i väldigt stor utsträckning förbrukas vid användning. Jag ser inget i strategin som talar om hur vi skall kunna ta tillvara på all växtnäring som idag spolas iväg i de felkonstruerade avloppssystem.

EU:s bioekonomistrategi upprepar samma brist på analys som de svenska jordbruks och skogsstrategierna. Att tro att man kan öka produktionen i ekosystemen ytterligare för att ersätta miljoner års ackumulerad biomassa i form av fossila bränslen med kontinuerligt skördade biologiska material är antingen helt verklighetsfrånvänt eller bedrägligt.

Till och med ett land som Sverige som är så rikt på skog och natur klarar ju inte av den fossilfria energin med inhemska resurser. Större delen av fjärrvärmen i Sverige kommer från skogsbaserade bio-bränslen och trots våra stora skogsresurser och ett mycket kraftigt utnyttjande av skogen (många skulle kalla det för överutnyttjande) importerar vi avsevärda mängder träbränslen. Dels importerar vi nästa 10 miljoner kubikmeter rundvirke årligen, vilket i oklar omfattning blir bränsle, och 3 miljoner ton brännved, pellets och flis, direkt avsett för förbränning (Skogsstyrelsen, SCB). Utöver trädbränslen importerar vi huvuddelen av biodrivmedlen för fordonstrafiken.

Totalt har tillförseln av biobränsle tredubblats under de senaste 40 åren. Sveriges totala användning av biobränslen uppgick år 2023 till 142 TWh, vilket gör det till det viktigaste energislaget i Sverige. Det är underligt att detta uppmärksammas så litet jämfört med kärnkraft och vindkraft. Om man skulle räkna om biobränslen till olja, motsvarar det ungefär 12 miljoner ton olja. Detta motsvarar i sin tur 38 miljoner ton koldioxid.

Annorlunda uttryckt, om vi hade använt olja istället för biobränslen skulle våra koldioxidutsläpp fördubblats (de var 35 miljoner ton 2023), och Sverige skulle gå från ett land som ligger under det globala genomsnittsutsläppen till att ligga långt över. Även inom EU utgör biobränslen ungefär 2/3 av den förnyelsebara energitillförseln. Av dessa utgörs det mesta av träbränslen.

En del tycker att man skall likställa koldioxidutsläpp från biobränslen med utsläppen från fossila bränslen. Förvisso bryr sig inte klimatet om koldioxid kommer från biobränslen eller fossila bränslen, men biobränslen är i stort en del av ett naturligt kretslopp, på samma sätt som växternas fotosyntes och djurs och mikroorganismernas nedbrytningen. Båda dessa perspektiv är korrekta, men samtidigt alldeles för förenklade.

De naturliga kretsloppen av kol är cirka tjugo gånger större än de fossila bränslena och att likställa all koldioxid från naturliga källor med den som tillförs med fossila bränslen ger oss uppfattningen att vi lika gärna kan göra andra åtgärder som att minska de fossila bränslena, och tar inte hänsyn till att det mesta binds in igen. Samtidigt så kan vi öka halten koldioxid i atmosfären genom att påverka ekosystemen så att kollagren i dessa minskar, vilket mycket väl kan vara fallet vid användning av biobränslen.

Det grundläggande problemet biobränslen är dock inte koldioxidbudgeten utan att vi inte kan fortsätta ta ut alltmer biomassa från ekosystemen. All biomassa är ett resultat av den egentliga produktionen på planeten jorden, fotosyntesen, processen som binder in ny energi och minskar entropin. Allt annat liv (djur, svampar, insekter, virus, bakterier (utom de som själva har fotosyntes) osv) bygger på denna nettoprimärproduktion.

Den enkla ekvationen är att ju mer av biomassan som vi gör anspråk på, desto mindre blir över till andra organismer. Visst kan vi rent teoretiskt öka produktionen av biomassa en del genom konstgödsel, bevattning och andra insatser, men vi minskar samtidigt nettoprimärproduktionen genom jordförstörelse, avskogning, bebyggelse mm. Och inte ens i jordbruket är det sannolikt att vi i de flesta fall verkligen producerar mer biomassa än ett motsvarande naturligt landskap.

Ironisk nog verkar det som att den främsta drivkraften för den ökade nettorpimärproduktionen, om det verkligen har varit någon, är den ökade koldioxidhalten, både genom en koldioxidgödslingseffekt och en ökad temperatur. Utöver den enkla ekvationen bygger våra ökade uttag av biomassa på att vi ökar mängden av ett litet antal arter på bekostnad av andra arter och att våra metoder i många fall är destruktiva. Poängen med jordbruk är att det blir mer av det vi vill ha. Det finns således anledning av vara rätt skeptisk till de strategier för bioekonomin som bygger på ökat uttag av biomassa.

I svenskt perspektiv kanske vi istället för att slå oss för bröstet över vår höga användning av biobränslen borde problematisera vår totala energianvändning. Sverige ligger i Europatoppen vad gäller energianvändning, bara Island, Norge, Finland, Belgien och Luxemburg gör av med mer. Naturskyddsföreningen kom just i dagarna med en rapport som pekar på den höga svenska energianvändningen.

Frågan i rubriken är fel ställd. Vi kan elda upp mer biomassa. Men det är inte nödvändigtvis en god idé utan måste avgöras av ett större perspektiv på hela vårt samhälles metabolism.

EU:s bioekonomistrategi måste också ses i relation till förnybartdirektivet, som bland annat ställer hållbarhetskrav på biobränslen. I nästa artikel tänkte jag ta upp en detta – vilket visar sig vara ett riktigt härke.

Gunnar Rundgren

() Med bioekonomin menas alla branscher som baseras på levande organismer, Med bioekonomin menas alla branscher som baseras på levande organismer, dvs jordbruk, skogsbruk och fiske samt de näringar som i sin tur förädlar råvarorna, som livsmedelsindustri, sågverk, pappersbruk, bioplast och bioenergi. Lustigt nog ingår inte livsmedelshandel eller restaurangbranschen i kategorin.

Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden.