2026 i mörker och ljus

2026 i mörker och ljus. Visst är det lätt att förblindas av mörkret – när den globala motreaktionen går till storms mot alla progressiva strömningar sedan det senaste världskriget. Genom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från december 1948 trängde viljeinriktningar fram som förkastade den världsordning som gett upphov till Andra världskriget. Över 60 miljoner döda, utraderade städer och samhällen med hela folk och kulturer skulle aldrig mer få hända.

Därav stolta skrivningar i deklarationen om både demokratiska och sociala rättigheter; mot rasdiskriminering och förtryck, fattigdom, våld och krig. Hyckleri? När Israel just etablerats genom fördrivning av palestinierna, stalinismens terror återupptagits, kolonialmakternas övergrepp intensifierats och när vi var på på väg in i atomålderns terrorbalans – Visst, men inte bara!

Demokrati och jämlikhet

Den fascistiska axelns undergång 1945 öppnade också upp för politiska strömningar som tog löften om mänskliga rättigheter på allvar. Den koloniala befrielsekampen skulle under de 30 år som följde på världskriget bryta sönder 300-åriga europeiska välden. I USA skulle apartheidsystemet Jim Crow utmanas och till stor del krossas på 1960-talet. I Östblocket utlöstes stora arbetaruppror i Östberlin 1953, Polen och Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 som utmanade diktaturerna och krävde att socialismens frihets- och välfärdslöften infriades. Och i väst skulle de fackliga och politiska arbetarrörelserna driva fram inskränkningar och regleringar av kapitalets rörelsefrihet till förmån för olika typer av välfärdsstater.

Det är hela den framåtrörelsen av demokrati och jämlikhet som dagens högervåg utmanar och söker slunga tillbaka. Efter att kulmen nåddes i slutet av 1970- och början av 1980-talet vidtog över 30 år av nyliberal offensiv i syfte att frigöra kapitalet från begränsningar i form av statliga regleringar och kollektiva välfärdssystem. Murens fall och den så kallade ”chockterapin” efter Sovjetunionens upplösning 1991 banade väg för den globaliserade kapitalismens triumf där liberala budskap om världsomspännande mänskliga rättigheter och individens frigörelse utgjorde det ideologiska dragplåstret.

Liberalismens död

Vad de liberala etablissemangen inte förstod eller nonchalerade var att de sågade av den gren de stödde sig mot, den reglerade kapitalismen. ”Historiens slut”, som den omskrutna liberala segern över Sovjetkommunismen och alla andra socialistiska försök kallades på 1990-talet, förebådade också den ideologiska sociala liberalismens slut. Utan starka arbetar- och folkliga rörelsers mottryck – med djupt förankrade idéer om jämlikhet och solidariska samhällen – hade den idémässigt frihetliga liberalismen ingen chans att stå emot det kapitalistiska maskineri den själv lösgjort.

Kapitalismens profitdrivna tillväxt har inget slut utan förs fram av sin egen logik att lägga under sig allt större delar av det mänskliga samhället och själva mänskligheten. Ja, den japanske filosofen Kohei Saitos framhåller i sin bok Marx i antropocen att Marx också efterhand uppmärksammade att profitdriften inte bara handlade om utsugning av arbetskraft. Även det mänskliga livets förutsättningar, det vi kallar ekologiska system, exploateras utan gränser av kapitalets rovdrift. Just det vi upplever så starkt utifrån dagens accelererande utvinning av planetens ändliga resurser med klimatkris och artdöd som följd; från de fossila källornas exploatering till hänsynslös gruvbrytning och jakt på sällsynta jordartsmetaller.

Med rovkapitalismens fria spelrum, utsvältning av välfärdssystem och dramatiskt ökade sociala klyftor dras marken undan även för socialliberala projekt. Det mångordiga talet om ”individens frihet” reduceras till frihet att utnyttjas eller härska i kraft av kapital.

Extremhögern

När den konservativa eller reaktionära högervågen tog fart riktades ytterhögerns attacker, inte minst från svenska SD, mot ”68” – alltså de radikala idéer från vänstervågen 1968 som satte avtryck i de följande decenniernas politik och kultur. Ungefär som Trumps angrepp på universitets- och kulturvärldens program för DEI – Diversity, Equity, Inclusion – Mångfald, Jämställdhet och Inkludering. Men högerideologer som söker stöd i historien letar sig allt längre bakåt; till 1789, med den franska revolutionens ideal om frihet, jämlikhet och broderskap som den stora boven.

Och bland de amerikanska techmiljardärernas ideologer har under senare år än mörkare idéströmningar fått fäste i form av the Dark Enlightenment, den Mörka Upplysningen. Ideologer som Curtis Yarvin och Nick Land vänder sig uttryckligen mot idéer om demokrati, jämlikhet och universell frihet till förmån för envälde och profitdriven bolagssuveränitet – och eugeniska föreställningar om en genetisk aristokrati.

Att den typen av influenser vunnit insteg bland techmiljardärer som PayPals Peter Thiel och kretsarna kring Trump, och kanske framför allt vicepresident J. D. Vance, säger något om mörkret. Och om hur portarna till historiens skräckgalleri bänts upp. Tillsammans med tsar Putins imperiedrömmar och hela bandet av blåsvarta regenter som seglar i Trumps eller Putins kölvatten formas en svart international som förebådar återkomsten av de tider som FN-deklarationen från 1948 besvor.

Degenering

Men att det kommande året 2026 omsluts av tätnande mörker visas även av de ”liberala demokratiernas” degenerering ned i auktoritära mönster och militarisering av samhällen och sinnen.

När Natos generalsekreterare Mark Rutte varnar: ”Vi måste vara beredda på krig i den skala som våra mor- och farföräldrar och deras föräldrar genomlevde” (Aftonbladet 11 dec) och liberala röster som Dagens Nyheter på ledarplats (22 dec) deklarerar: ”Vi är redan i krig mot Ryssland och måste börja agera därefter”, framgår vad timmen är slagen. Och vilka katastrofer året 2026 kan bära med sig på område efter område, från Gaza till Ukraina, från det väldiga till det dagliga – i form av nedbrytning av demokrati, rättssäkerhet, humanitet och fredsvilja.

Motstånd

Men samtidigt, tryck föder mottryck, förtryck föder motstånd, mörker följs av ljus. Floskler, tröst och illusioner? Javisst, men också insikt och hopp. När fler än sju miljoner amerikaner i oktober tågade över hela USA under slagorden ”Inga troner, inga kronor, inga kungar” konfronterades the Dark Enlightenment och Trumpismen rakt av på gatorna i nära 3 000 städer och samhällen. Och Trumps stormstyrkor ICE på jakt efter papperslösa möts ideligen av motstånd, inte bara fysiskt och handgripligen utan även på myriader av nivåer i rättsväsende och institutioner.

Exemplen följs runt om i världen varenda dag, i form av segt motstånd eller öppen konfrontation; från den så kallade ”generation Z”:s väldiga massresningar mot förtryck i Nepal, Madagaskar och Serbien till dagliga motståndshandlingar och flyktingförsvar i Jokkmokk eller gruvmotstånd i sydafrikanska Xolobeni. ”Nuflödet”, som en filosof en gång kallade världens pågående händelser, från de stora systemens rörelser till individernas liv, är förstås mer oöverblickbart än Niagarafallets forsande vattenmassor.

Men om vi kunde urskilja och höra nuflödets aktörer och signaler skulle vi upptäcka en värld bortom media och offentligheten som inte alls accepterar förtryck, rättslöshet och krig – utan söker möjligheter att stå emot mörkret och finna riktningar till humanistiska och mänskliga utvägar.

Det är där vi finner vår ljusning för året 2026 – och framöver!

En ledare från tidningen Internationalen.