Kapitalism och kommunism. Jag ska här försöka samla mina läsanteckningar från Fully Automated Luxury Communism av Aaron Bastani. De utelämnar en hel del men är ett försök att hitta en röd tråd i bokens resonemang.
Kapitalistisk realism
Dagens liberala hegemoni erbjuder inga möjliga radikalt annorlunda framtider. Det bästa vi kan erbjudas är omfördelning relativ fattigdom mellan delar av vår befolkning. Bastani utgår här ifrån Mark Fishers begrepp ”kapitalistisk realism” (läs hans bok med samma namn).
Liberalismen påstår sig inte heller kunna erbjuda den bästa av världar men den minsta dåliga av de som är möjliga. Denna värld kanske inte är bra, men den är i alla fall bättre än fascism och stalinism. Detta göder en politisk hopplöshet bland befolkningen men också en radikal potens för den politik som säger sig kunna erbjuda något radikalt annorlunda.
Samtidigt står vi inför fem pågående eller kommande kriser:
- Klimatkrisen
- Resursbrist (peak fucking everything)
- Åldrande befolkning
- Växande utanförskap
- Arbetslöshet pga automatisering
Utifrån den liberala verkligheten där inga radikala förändringar är möjliga innebär dessa pågående och kommande kriser en försämring av många människors livsvillkor. Produktiviteten avstannar, reallönerna sjunker, varor förbilligas inte längre och den privata belåningen når sin snart gräns.
Detta förklarar det nya intresset för radikal politik som ses växa globalt. Något som förenar Trump, Bernie, FPÖ, Sverigedemokraterna och Podemos. Men vi kan också se en annan tendens som både är en reaktion mot och förutsätts av de fem kriser som radas upp ovan. Bastani kallar den för FALC, Fully Automated Luxury Communism.
De tre revolutionerna
Vår historia består bland annat av två revolutioner som helt förändrat vårt sätt att leva:
- Den agrikulturella revolutionen, när vi blev bofasta, började odla och domesticerade djur. En revolution som födde ståndssamhället.
- Den industriella revolutionen när vi gick över till att elda fossilt för att bygga centraliserad industri. En revolution som födde klassamhället.
Vi står nu inför en tredje revolution som Bastani kallar för digitisering (digitizing). Eftersom denna revolution definieras av överflödet av (fri) digital information. Den föder en gemenskap utanför klassamhället.
Även energi har spelat en avgörande roll i dessa revolutioner. I den första var det energin förkroppsligad i musklerna hos domesticerade djur. I den andra förkroppsligad i fossila bränslen som kol och olja. Och nu i den tredje i form av en återgång till förnybar energi, framför allt sol och vind.
Digitaliseringen
I denna del påbörjar också Bastani sin beskrivning av det jag kallar för Faktum 1. Han börjar med att argumentera för att allting är information.
”After all, organic live is itself nothing mote than encoded information, if a little more complex: there eat four nucle-obases in double stranded DNA – C, G, A and T – rather the the binary code of 0s and 1s as with digital information”
En annan skulle kanske vilja påpeka att ”organic live” också är energi och massa, utöver själva information om hur denna energi och massa existerar. Men det bemödar sig inte Bastani med.
Vidare beskriver han den exponentiella utvecklingen inom informationsteknologi utifrån Moore’s lag. Något jag skriver mer ingående om i posten En liten ambition att vara den tråkiga.
Som bevis för detta faktum lutar sig Bastani mot udda och väldigt nya företeelser som (nästan) självkörande bilar, automatiserad bildanalys, Amazon GO (en butik utan kassapersonal som 2024 lades ned!) och robotisering av industrin (som tycks avstannat). Detta menar han är tecken på vad som snart kommer genomsyra hela den samhälleliga produktionen. Inga bilar kommer behöva köras, inga tjänstearbeten kommer behöva utföras av människor osv.
Beviset för att vi snart har ett överflöd av grön energi (Faktum 2) är att solceller och batterier blivit billigare då att produktionen centraliserats till låglöneländer utan eller med sämre miljölagar. Här hänvisar Bastani till the Experience curve.
Kommunism
I det sista kapitlet i del 1 förklarar Bastani valet av begreppet kommunism i namnet Fully Automated Luxury Communism, trots ordets historiska ok. Bastani menar att det han beskriver i boken är just det som Marx beskrev i Grundrisse som kapitalismens inneboende motsättningar. Och hur den föder fram en rörelse bortom kapitalismen, kommunism.
Mot denna inre motsättning ställer Bastani John Maynard Keynes vision, mest känd i texten Economic Possibilities for our Grandchildren, om en progressiv utveckling för ökad fritid inom kapitalismens ramar.
Ekonomisk och teknologisk utveckling kan vara en förutsättning för ett samhälle bortom lönearbete. Men bara om det samtidigt förs en progressiv politik som strävar dit. Den deterministiska tendens av progressiv kapitalism slutade i globala nord i.o.m. 70-talet. Marx hade rätt och Keynes hade fel, konstaterar Bastani.
När vi gick in i informationssamhället kom den motsättningen inom kapitalismen att fullkomligt explodera. Nettokostnaderna för att producera, behandla och kopiera information faller nästan mot försumbara siffror. Möjligheterna till exploatering försköts istället till monopolkapitalism och skapande av artificiell brist (i ett överflödssamhälle, se del 2).
httpster
Tidigare publicerat på bloggen Turist utan upphovsrättsliga restriktioner.
Boken finns också på svenska från Verbal förlag: Helautomatisk lyxkommunism
Läs också:
- Helautomatisk lyxkommunism – det stundande överflödet
- Helautomatisk lyxkommunism – en möjlig politik
- Bastanis lyxkommunism glömmer bort kvinnorna
- Helautomatisk lyxkommunism – är det möjligt?
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Lagt på Facebook 1.12 2019
CMS Göteborg har ställt in en träff om Aaron Bastanis (AB) bok ”Fully automated Luxury Communism – A Manifesto”. Jag har läst boken och tänkte säga en del om den på mötet, men lägger nu i stället ut några kommentarer här på Facebook. Jag taggar Arne Hellmark Lisa Ahlqvist Jennie Wadén Gustav Landström Annika Fägerlind och Paul Hedman som hade skrivit att de tänkte vara med på mötet. Samt Aron Etzler som skulle prata om boken någonstans såvitt jag minns.
Liksom när det gäller Bhaskar Sunkaras ”Socialistiska Manifestet” gör Bastanis bok mig både glad och frustrerad. Glad för att den i stora stycken går på samma linje som vi i ”Den Tredje Vänstern”. Frustrerad för att intresset för vår bok i CMS och andra vänsterkretsar (pensionärsföreningarna är undantag) verkar vara obefintligt.
AB citerar Marx som skrev att kapitalisterna ser till att arbetarnas isolering ersätts med deras samarbete och de befordrar därmed ofrivilligt sin egen undergång. Han skriver också att kunskapen har blivit den avgörande produktionsfaktorn som pekar fram emot postkapitalismen. Jag håller med. Hoppas att denna insikt skall påverka vänsterpartiets nya partiprogram som ska antas i maj nästa år.
AB skriver om mänsklighetens tre uppbrott (disruption). Det första var övergången från nomadsliv till jordbruk. Det andra var industrikapitalismen på 1700-talet och det tredje uppbrottet är det som pågår nu med den nya teknik som gör information, arbete och energi allt billigare och inte längre knappa. AB är en extrem teknikoptimist, han överträffar till och med Marx och Engels i Kommunistiska Manifestet. Den nya tekniken kommer att lösa alla kapitalismens fem kriser: Temperaturhöjningen, naturresursbristen, befolkningens åldrande, uppkomsten av ett prekariat samt den teknologiska arbetslösheten.
AB erinrrar om att 1894 förutspådde The Times att London om 50 år skulle ha dränkts i hästskit. Men redan 1912 var problemet löst, främst genom att bilar, bussar och spårvagnar hade ersatt hästskjutsar. På samma sätt kommer maskiner till stor del ha ersatt människor i framtiden. Förnybar energi kommer att spara miljontals liv per år. 2016/17 är en brytpunkt. Gruvbrytning i rymden, hälsovård genom mobilen, genterapi som tar kål på ärftliga sjukdomar, genmanipulerade grödor och syntetiskt kött avskaffar svälten och syntetisk champagne tillfredsställer champagnesocialisternas (rödvinsvänsterns) problem. Med en annan boktitel misstänker jag att stora delar av vänstern hade anklagat AB för att vara nyliberal.
AB skriver att oberoende centralbanker är en förlegad idé och att vi ska ha politiserade banker. Han hänvisar liksom vi gör i Den Tredje Vänstern till Brus’ och Laskis ”From Marx to the Market” att både demokrati och marknader behövs i de arbetarstyrda företagen. Och så långt är jag med. Men vi måste socialisera kapitalmarknaden skriver han och där är jag mer tveksam. Det Brus och Laski visar är just varför staten inte klarade att centralisera fördelningen av pengar i den arbetarstyrda marknadsekonomin i före detta Jugoslavien.
Staten, regionerna och kommunerna ska ha hand om skola, vård, omsorg och kommunikationer ja. Och det behövs en stark statlig bank. Men den privata konsumtionen klaras bäst av marknaden bara staten ser till att lägga skatter och bidrag på produktionen så att företagsekonomin stämmer med samhällsnyttan. Det är kapitalismen som ska avskaffas, inte marknaden.
AB avslutar med att formandet av en värld som är omätbart bättre än dagens med jämlikhet, rikedomar och kreativitet är möjlig bara vi har modet att se den. Det låter lite väl idealistiskt. Jag skulle snarare formulera det så att framtidens produktivkrafter kommer att i ett dialektiskt samspel med ideologin leda oss in i en värld där kapitalismen sakta dör bort och det mänskliga arbetet befrias.
Johan Lönnroth