Hashtaggaktivism är inte organisering. I Flamman skriver Filip Hallbäck att han saknar hashtaggaktivismen från 2010-talet. Detta som en reaktion på att dagens ungdomar (i alla fall pojkarna och de unga männen) gått åt höger. Men problemet är inte bristen på aktivism eller hashtaggar på det sätt som Hallbäck ser det. Problemet är bristen på organisering, bristen på organiserat motstånd.
Och hashtaggaktivismen är en av orsakerna till det. Den bygger inte på organisering och leder inte till organisering. Den leder till känslomässiga reaktioner vilket gynnar konservativa tankegångar. Hashtaggaktivisimen är alltså en orsakerna till högervridningen då den förstörde det organiserade motståndet som fanns tidigare. Den missgynnade de som vill ha en annan värld och gynnade de som inte vill förändra nåt,
Känslomässiga kampanjer är inte organisering. Och bara organiserat motstånd mot högerpolitik, fascism, rasism, klimatförsämring och antifeminism kan motverka dessa saker. Inte känslomässigt baserad hashtaggaktivism. Och det är värre än så. Som Veronika Österberg skriver i artikeln Med gemenskap som strategi i tidskriften Röda Rummet (finns inet på nätet än):
Organisering via sociala medier leder till att människor missar något viktigt: den djupare gemenskapen. Samtidigt ger vi bort enorma mängder data, som ger techbolagen och auktoritära stater möjligheten att med stor precision övervaka, censurera och manipulera individer, grupper och hela nationer.
Det som Hallbäck kallar hashtaggaktivism är en återvändsgränd som lett oss bakåt. Som missgynnat oss och gynnat våra motståndare.
Att det sociala medielandskapet visar tendenser till att brytas upp är bra. Det minskar de stora techbolagens makt och ökar människors makt och möjlighet till organisering. Det firgör oss från techbolagens grepp. Framförallt om vi börjar använda fria och öppna programvaror istället för bolagskontrollerade kommersiella sociala medier. Mastodon och andra Fediversum-program istället för Meta, Google, Amazon och Microsofts sociala medier. Men även detta verkar Hallbäck tycka är nåt dåligt.
Läs mer:
- Organisering för folkrörelsemakt
- En bok om facklig organisering
- Nya sociala medier för vänstern
- Sociala mediers funktion och vänstern
- Vänstern kan inte förlita sig på sociala medier
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Rudolf Bauer.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Kul att fler uppmärksammar hashtagorganiseringens svaga sidor. Mer om det på http://www.folkrorelser.org/metoder/riter.html:
”Vad människor gör för att bilda ett ”vi” som kan agera kollektivt är, enligt Randall Collins: Sociological insight, är att träffas, gå igenom kollektiva riter och skapa symboler och heliga ting. Dessa möten, riter, symboler och heliga föremål kommer sedan att symbolisera gruppen och göra den till en solidarisk kropp där alla deltagare ingår.”
”När organisationer hoppar över de gemensamma mötena och ritualerna och går över till Facebook, skriver de under sin egen dödsdom. Då blir deras anhängare små, maktlösa och individuella, oförmögna att göra något annat än att klaga, eller kanske man ska säga gnälla. Något man kan se i vilken Facebook-grupp som helst. Och kanske också i samhället i stort.”
Förutom detta tycker det är lite märkligt att du inte ens nämmner den strategiskt viktigaste organiseringen: den fackliga.
I en uppföljning. https://blog.zaramis.se/2026/03/09/folkrorelseorganisering/