Alex Fuentes och Håkan Blomqvist hänvisar i sin bok Imperialism och imperialismer till Oxfams senaste rapporter om global ojämlikhet, som sägs visa att de rikaste männen i världen fördubblat sin förmögenhet, att 700 miljoner människor lever i extrem fattigdom samt att de transnationella jättebolagen i det globala Syd utvinner värde som flyttas uppåt i värdekedjan till kapitalägare och stater i det globala Nord…
De skriver: ”Trots krisen fortsätter kapitalet…att producera ojämlikhet mellan länder och regioner och inom länder”.
Branko Milanovic ger i Global Inequality från 2016 en ganska annorlunda bild. Han skriver: ”Den globala ginikoefficienten minskade från 72,2 procent 1988 till 70,5 2008 och sedan till ca 67 2011″. Detta, hävdar Milanovic, är första gången sedan den industriella revolutionen som ojämlikheten inte har ökat. Jag tror inte att något radikalt hänt sedan 2011 som ändrar denna bild.
Orsaken till denna relativa utjämningen – från en hög ojämlikhetsnivå skall sägas – är att genomsnittsinkomsterna i det globala Syd ökat så mycket mer än inkomsterna i Europa och Nordamerika att det tar över ökade klassklyftor INOM nästan alla nationalstater. Och den globala fattigdomen har mätt i FN-statistikens enheter minskat dramatiskt de senaste decennierna, från cirka 2,3 miljarder människor 1990 till drygt 800 miljoner 2025.
Men detta handlar om inkomster. Förmögenhetsfördelningen är långt skevare.
Johan Lönnroth
Ursprungligen publicerat på Facebook.
Läs mer:
PS. Bilden i toppen är ett konstverk av Kasimir Malevitj.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ojämlikheten inom länder ökar, ojämlikheten mellan länder minskar. https://www.researchgate.net/figure/Global-inequality-and-its-between-and-within-country-components-Source-Estimates-from_fig1_351053345
Fast det är klart, fattiga länder som blir rikare finner vi främst i Ostasien – den del av världen där man mest struntar i nyliberalers råd. De blir det inte i Latinamerika, till exempel, där nyliberal ekonomisk politik har tillmpats närmast religiöst, säger José Gabriel Palma, https://ideas.repec.org/f/ppa718.html